När jag själv var i 20-årsåldern var jag tillsammans med en ganska mycket äldre kille/ man som vid något tillfälle ”råkade” (????) säga fel på sin egen ålder.
DÅ var jag helt säker på att det inte var ett misstag-”huuuur kan man glömma hur gammal man är” minns jag att jag tänkte mycket föraktfullt.
Idag inser jag att man VISST kan glömma sin ålder och inte bara KÄNNA sig som både Birgitta 6, 12, 25 eller 78 år utan faktiskt behöva TÄNKA EFTER om man är 46 eller 47 år gammal (för att inse att ”hjäääälp…jag fyller 48 nästa gång…”.
Haha, det brukar sallan handa mig och da bara att jag glommer ett ar isafall. Men min mamma berattade nyligen (och holl pa att fnissa pa sig) att hon varit hos lakaren och de fragade hur gammal hon var, och hon visste inte var det kom ifran, men hon horde sig sjalv svara ’29’! 😀 Hon ar 69.
Jag tänker inte (medvetet) på min ålder, men tycker det låter hiskeligt att jag nästa gång blir FEMTIOTVÅ!
En grej som jag reagerar på är att alla idrottare man ser på TV (skidåkare, friidrottare etc) bara är BARN ju!!!! Man tycker att man ska se upp till dem på nåt vis och så är de ju så himla unga 🙂 Nu gör man ju det ändå, men vid dessa tillfällen inser jag att jag inte är i 20-års åldern längre.
Annat var det på den tiden man såg upp till t.ex. Wassberg och Ralf Edström…. då VAR man ung (yngre). Djup suck.
52?!?!?! OMÖJLIGT :)!!!!
Senast idag blev jag osäker på om jag är 31 eller 32, och då är det inte så att jag nyss fyllt år 😉
Får tänka efter ordentligt över hur gammal jag är. 🙂 Ungefärligt vet jag ju men exakt på året kräver lite eftertanke, ibland i alla fall. Skulle någon begära ett snabbt svår så skulle det nog bli tyst. Det där med ålder är ju inte lika viktigt längre, man är varken ung eller gammal, tillhör ”Icke åldern” 😉 För gammal för en del och för ung för annat. Fast man känner sig ju som… runt 30 någonting, inte 25 i alla fall lite äldre än så.
När man sedan börjar räkna efter och inser att man snart fyller 50, (två år kvar), då hinner inte själen med det som kroppen kanske börjar visa.