Dagens (åsikts)fråga

Lite konstig rubrik kanske men idag undrar jag helt enkelt om ni har exempel på  hästrelaterade frågor i vilka ni helt ändrat åsikt över tid?

Vad fick er att ändra en tidigare väldigt bestämd åsikt? Mognad, erfarenhet, nya rön, andras åsikter?

Det kan tex handla om hagvistelse, foder, utrustning…tja…ni fattar.

Själv kan jag på rak arm komma på två saker som jag har ändrat åsikt om; graman och skrittmaskin.

När jag var ung hade jag mycket bestämda åsikter om både graman (förkastligt) och skrittmaskin (själs-dödande) och det ”komiska” (???) var (fast det hör kanske ungdomen till…) att jag hade dessa åsikter utan att någonsin ha varken använt en graman eller haft en häst gående i skrittmaskin.

Jag har fortfarande för egen del aldrig använt en skrittmaskin, helt enkelt därför att vi inte har någon på anläggningen men hade vi HAFT en hade jag absolut PROVAT och sett vad min häst ansåg om detta påfund.

Kanske hade han trivts utmärkt med att skritta omkring lite extra och då hade han fått göra det som ett KOMPLEMENT och inte som en ERSÄTTNING för mina ridpass.

Och gramanen…tja…den använder jag aldrig på Vicke och kommer kanske aldrig att göra det heller men på Kreon fyllde den sin funktion i vissa lägen och jag vidhåller att den korrekt använd kan bespara både häst och ryttare en massa onödigt tjafs (något förenklat).

18 kommentarer Skriv kommentar

  1. Anna-Karin Eng

    Jag hade också bestämda åsikter om hjälptyglar. Idag ser jag det också som ett komplement, om man vet hur man ska använda dem.

    Och så trodde jag på allvar att man aldrig fick låta hästen vinna utan man skulle till varje pris få igenom det man påbörjat. Idag har jag lärt mig att allt inte är så enkelt. Att det inte går som man tänkt kan bero på mycket, man förklarar dåligt för hästen, den är inte mogen, den behöver tid att tänka, den har ont etc. Jag tror och inbillar mig att jag har lärt mig tänka ett par varv extra.

    Svara
  2. jannike

    Skrittmaskin har jag använt dagligen när jag stod i stall som hade detta, det var ypperligt vid framskrittning och avskrittning vid linarbete och löshoppning.

    Graman kan jag använda om en häst är hemskt felmusklad eller som på min egen, vid inlärning av ngt nytt och han då gärna slår sig fri. Även som ”handbroms” vid uteritter

    Svara
  3. CeciliaL

    Tycker det ar manga grejor jag inte gor langre
    – anvander inte stalltacke, bara utetacken bade inne & ute
    – star inte och mockar i timtal, da mina hastar ar ute for det mesta och nu star pa gummimattor med stallpellets sa mockningen gar pa nagra minuter
    – anvander inte lika mycket tillskott i fodret, bara vitaminer (om det behovs)
    – rider helt annorlunda an for 10 ar sedan, andrade mitt tankande runt HUR man ska rida totalt nar jag antligen fick en riktigt bra tranare och (tycker jag) antligen fattade hur man ska rida!
    – ger mindre kraftfoder
    – skolar mer, ponny-rejsar mindre! 🙂
    – ryktar mindre, och agnar mindre tid i stallet an jag gjorde nar jag var singel, speciellt sen jag fick barn – da kunde jag agna all fritid i stallet + pa gymet, vilket jag inte kan nu. Nu gor jag det som behovs, plus ridning/traning, men haller inte pa och grejar med ’onodiga’ saker
    – utrustning tycker jag man uppdaterar allteftersom nya grejor kommer ut pa marknaden, nya material och smartare losningar. Har en luftstoppad sadel, moderna tacken, battre schabrak/vojlockar (ullfodrade, inte bara bomull), syntetiska stiglader som har spannena nere vid stigbygeln, lattare och bekvamare och svalare hjalm med ventilation. Stovelskaft i lader istallet for fula kortchaps i mocka, battre handskar, bekvamare ridbyxor i tunnare och mera foljsamt microfibermaterial osv.

    Skrittmaskin skulle jag GARNA ha och naturligtvis skulle detta vara som komplement till ridningen, inte istallet for.

    Svara
    • Birgitta

      Oj vad jag kände igen mycket :)!

      Kraftfoder ger jag inte heller lika mycket nu som för bara kanske 5 år sedan- Archies extremt oväntade fång (på vintern, utan att ha ätit ett grässtrå på flera månader) gav mig en dyrköpt läxa som tack och lov slutade lyckligt. Sedan ska jag inte påstå att det var en överutfodring av havre (typ 4 kg/dag) som gav honom fången men den BIDROG säkert.

      Jag ryktar INTE ALLS och har inte gjort på många, många år. Alla som ifrågasätter detta är välkomna att studera Vicks som precis som de andra hästarna jag ägt (och som heller inte ryktats) har en glänsande hårrem och är mycket ren trots avsaknad av rykt. Helklippning is da shit och vill man ge hästen massage kan man göra det utan att rykta.

      För övrigt och lite ot håller jag inte heller på och spolar hästens ben i tid och otid (läs: jag gör det ALDRIG)- leran torkar och ramlar av av sig själv- tro mig :).

      Svara
      • CeciliaL

        Spolar inte heller, men nu nar jag har egen mark sa har jag ingen lera iaf, utan flyttar hastarna innan det blir lerigt, sa problemet finns knappast langre. Pushkin ar ocksa glansande trots nastan total avsaknad av rykt, och oavsett om han ar klippt eller ej! Jag slapper inte heller ut och later dem rulla sig i lera (ja, den lilla som finns! de hittar ju alltid den!) pa vintern, utan haller dem tackade med de tunna ofodrade andas-tacken som nu finns. Sparar ju SA mkt tid att halla dem rena och nar tackena ar sa bra (kommer du ihag de gamla NZ tackena med ullfoder!! guuud sa tunga) behover man ju inte kanna att man ska ta av dem.

        Svara
        • CeciliaL

          Jag menar, tackade med tunna tacken nar det inte ar kallt, givetvis har jag tjockare tacken nar det behovs ocksa! 😀

          Svara
        • Birgitta

          Ja,du milde tid….dessa NZ-täcken.

          Ibland hade vi på ridskolan även arméfiltar under täckena som man fick vika på ett speciellt sätt så att de skulle sitta ordentligt.

          Saknar INTE den tiden…

          Svara
    • Birgitta

      Det var mig en självgod liten kvinna :).

      Intressant att hon anser att skickliga ryttare inte behöver graman- jag har då sett mer än ett svårklass-proffs rida många olika hästar på graman även om de utåt inte gärna outar detta utan då försöker slingra sig på olika vis när gramanfrågan kommer på tal. Fjantigt tycker jag.

      Jag har som sagt själv använt graman YTTERST sparsamt under mina mer än 30 år som ryttare, egentligen bara på Kreon och inte heller han reds mer än SPORADISKT med denna tygel men nog tusan tyckte jag att den hjälpte mig och jag skulle verkligen inte kategoriskt såga gramanen lika lite som jag skulle såga spö, sporrar, ett skrapt bett eller annat som verkligen kan skada hästen FEL ANVÄNT.

      Herregud- en ryttare som sitter illa kan skada hästen rejält men ändå tillåts alla möjliga klumpedunsar rida utan att det höjs röster om DET men säg graman och hur många som helst måste genast skria upprört.

      Svara
  4. Malin

    Nosgrimma, fast där har jag gått mer mot det ”ungdomliga” kategoriska hatet: idag skäms jag över att jag någonsin använt detta tortyr-redskap.
    Täckar också mycket mindre nu, jag har fått inse att det är jag som fryser, inte hästen 😉

    Svara
    • Birgitta

      Tortyr-redskap? Tycker du att även en löst spänd nosgrimma är ett tortyrredskap? Och av ren nyfikenhet: är sporrar och spö också tortyrredskap?

      Svara
      • Malin

        Nej, jag menar att jag alltså använt det i dess rätta syfte, dvs hästen gapade och mina hjärnceller räckte uppenbarligen inte till för att byta bett eller ryttare, utan jag drog åt…skärmskudde! Nej, särskilt spö tycker jag är ett väldigt bra redskap, men jag tycker att det är obehagligt att sporrar säljs i barnmodell till ungar som inte ens kan stava till kroppskontroll. Skillnaden är alltså att nosgrimmors syfte och användning är tortyr i min mening, men det kan användas på ett icke-skadligt sätt, medan sporrar och spös syfte är gott, även om de kan användas till tortyr (precis som en sadel, grimma, morot eller vojlock också kan, men det är inte dess syfte). Så resonerar jag 🙂

        Svara
        • Malin

          På tal om vojlock så är det ytterligare något jag har ändrat åsikt om; använde alltid det förr, men idag är ju det också ganska mycket skämskudde 🙂

          Svara
          • Birgitta

            Ja guuuud…undrar om man någonsin kommer att tycka att det är snyggt igen?

            Det är något jag ändrat åsikt om ganska mycket förresten; diverse utrustnings utseende:

            Förr ville jag bara ha svart läder, sedan flera år tillbaka är det bara BRUNT som gäller.

            Förr tyckte jag rundsydda träns var jättefula, nu har jag ett själv och tycker det är mycket snyggare än de ”traditionella”.

            För 20 år sedan tyckte jag de där långa läderchapsen många hade var skitsnygga, idag skulle jag inte sätta dom på mig- samma sak med oljerock- vilket extremt opraktiskt plagg!

  5. Linda

    Jag har nog inte ändrat åsikt om så himla mycket. Förutom möjligen att nosgrimma kan vara fint om det bara är den engelska enkla, snokrem och remont tycker jag fortfarande är superfult =)
    Och skrittmaskin. Skulle gladeligen sätta min fläskfia att promenera i skrittmaskin som kmpletering Och gammelhästen skulle säkert må gott av att gå en stund som uppvärmning före ridpass.

    Svara
  6. Kicki Gustafsson

    På tal om att skada hästar med sin ridning och att ändra uppfattning. Iofs var jag nog inte SÅ illa men jag slutade rida när jag insåg att jag inte lärt mej tillräckligt och förmodligen aldrig skulle göra det heller. Nu beundrar jag från marken istället, om än med en viss saknad. Men ryttaren kanske inte räknas som ett hjälpmedel? 🙂

    Svara
    • CeciliaL

      Jösses, det var en drastisk lösning!!! SÅ dålig tycker jag inte att jag är, att jag måste sluta rida för att hästen ska slippa plågas! :O Nog måste det varit flera anledningar än så till att du slutade rida?!

      Svara
      • Kicki Gustafsson

        Iofs så var det barn, pengar och tid som gjorde att jag slutade. Men att jag sen inte återupptog det hade väldigt mkt att göra med att jag inte tyckte det var ngn mening med att ”plåga” hästarna på ridskolan mer. Och sen blev det mer och mer hund. Numera har jag definitivt insett att jag framkallar en härligare känsla av att tänka på hur det var än vad det skulle vara att ta mej upp på en häst igen. Men det är tjugo år och tjugo kilo senare 🙂
        På tal om att njuta i tanken så tycker jag att det är väldigt frustrerande när kommentatorerna pratar sönder dressyrtävlingar på TV, särskilt küren!

        Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>