Ni vet ju hur jag ständigt tjatar om hur liten hästvärlden är och nyligen fick jag ännu ett exempel på detta.
På den C-tränarutbildning i dressyr som pågår just nu finns det 14 deltagare.
Av dessa känner jag 4 stycken (dvs nästan en tredjedel!) väl: Vickes fd ägare, Christina min tränare, X som red och tävlade Kreon och en tjej som stod uppstallad i ”mitt” stall tills för något år sedan.
Sedan är det mycket möjligt att jag känner ÄNNU fler- dessa 4 är de som jag vet deltar, övriga har jag ingen aning om vilka de är.
Det är ändå rätt fascinerande tycker jag- att ridsporten som ändå är så stor är sammanlänkad på så många olika vis att det ofta känns nästan som att ”alla känner alla”.
Ja, så är det ju, alla känner alla. Själv har jag varit tävlings- och föreningsaktiv i fyra olika distrikt under 20 års tid (och är nu på väg in i ett femte…) och har dessutom arbetat på SvRF, varit ridsportjournalist i 15 år och drivit diverse hästprojekt, så jag blir nästan förvånad om jag träffar på någon ny 🙂
jo, så är det. enormt många folk men ändå så litet. Jag tror det blir ”litet” för oss som är ganska sociala, intresserade och spontant hjälpsamma när vi är ute. nästa gång man ser dendär tösen som inte fick in hästen i transporten och man gick dit för att hjälpa till är det som att man är gamla bekanta. lika spooky som skönt faktiskt att världen är så liten.
Har man ”rent mjöl i påsen” har man inget att oroa sig för utan kan tvärtom ha jättestor nytta av alla kontakter man knyter i alla möjliga sammanhang.
Men ibland är jag ”tant Birgitta” och förmana de yngre stallkamraterna att man alltid ska vara försiktig med vem man tex är ohjälpsam mot, snackar skit om osv.
Man vet ALDRIG när just den personen kan vara en som man verkligen skulle ”behöva” på ett eller annat sätt.
VA??? har du stött på hästfolk som snackar skit och skvallrar om andra!??
🙂 det är väl ett av de mest utmärkande drag personer i stallgångar har.
Jo så är det ju och det beror väl på många olika saker tänker jag.
Kanske har jag fördomar men jag inbillar mig att kvinno-dominansen är EN faktor.
Sedan är det väl också så att det sällan finns EN sanning inom hästeriet och det öppnar upp för en massa åsikter som ibland övergår till rent skitsnack.
Att många har hästen som sin egen bebis som INGEN får klaga på medan man själv kan ha en massa åsikter om hur andra sköter sina barn…förlåt HÄSTAR bidrar säkert också.
Satt brevid Anna-Kajsa i går på Ultuna och skjutsade henne till tåget;-) som sagt en liten värld vi lever i. Eller hur Birgitta?!
Och hon i sin tur var på ett annat event för bara några dagar sedan med en av mina närmaste grannar, där för övrigt NN hade sin verksamhet när hon bodde i Skåne….