Dagens fråga till er läsare är om ni så att säga aktivt tänker på att använda er av lättridning/ lätt sits i er träning.
Jag skulle gissa att ganska många rider lätt när de börjar rida fram och kanske också som en avslutning på ridpasset men rider ni lätt även UNDER passets gång?
Att man (väl?) oftare rider lätt än sitter ner i traven när man rider ut är väl inte galet att tro och där undrar jag tvärtom: sitter ni ibland ner i traven när ni rider ut?
Och att galoppera i lätt sits; när gör ni det? Bara när ni hoppar, när ni rider fram, aldrig?
Själv tycker jag att jag kan ha ganska lätt för att fastna i att jag bara rider lätt i början och slutet av passen men jag FÖRSÖKER att tänka på att även använda mig av både lättridning och galopp i lätt sits när som helst under passet.
Dels kan det vara lite avlastande för hästen att få mer frihet för ryggen men med fortsatt krav på ARBETE och dels kan det vara en kontroll för ryttaren att lättridningen/ ridning i lätt sits förblir just det arbete man önskar och att inte hästen plötsligt tror att det är någon form av jogging där man ska dra sig lång och låg utan att ryttaren har signalerat detta.
Jag använder lättridning/lättsits väldigt mycket faktiskt. Givetvis i uppvärmningen och när jag rider av men även om jag gjort något ”tyngre” så brukar jag rida lätt lite efter. Även om jag sätter lite press i hästen kan jag rida lätt för att det inte ska bli för jobbigt. När jag rider ut rider ut brukar jag faktiskt sitta ner lite då och då beroende på passet. Men jag kan mycket väl sitta ner i tex galoppen och sitta på en raksträcka och göra lite byten eller öppna. Variation förnöjer helt enkelt.
På Hugo gör jag ju det mesta arbetet i trav under lättridning, och så tränar vi nedsittning under passet. När han gjort något bra övergår jag till lättridning en stund för att underlätta för honom. Han har rätt svårt för att komma till arbete och släppa ner mig i sadeln i nedsittning i trav. Även i galopp använder jag mig av lätt sits under passen, men inte lika mycket. Honom sitter jag alltså inte ner på så mycket när jag rider ut, rider dessutom ytterst sällan ut honom i dressyrsadel. Am rider jag mest ”traditionellt”, dvs nedsittning/lätt sits i början och slutet av passet. Lusitanon sitter jag gärna ner på även när jag rider ut – och honom rider jag dessutom gärna ut i dressyrsadel om målet med uteritten är att jobba i dressyr. Han är dessutom mycket bekväm att sitta på (och makens dressyrsadel har lite för få hål så jag har lite längre läder än jag skulle valt annars).
Jag rider rätt mycket lätt i traven under hela ridpasset. Speciellt om jag vill få fram Herr Häst i ett lite fräschare tempo mellan lite mer samlande övningar. Sitter mest ner i galoppen (eller försöker komma ner så gott jag kan) för att det känns bäst just nu 😀
För mig är det också viktigt att man själv är BEKVÄM med att både rida lätt och sitta ner i traven och kunna VÄLJA när man vill göra det ena eller det andra- inte att man känner sig ”tvingad” för att det är så jobbigt/svårt/ man blir trött/ whatever.
Som ni minns gick det knappt att sitta på Vicke när jag hade köpt honom och detta stressade mig oerhört eftersom hästen var och är köpt för dressyr-TÄVLANDE.
Oavsett vad man tycker och vill så kan man liksom inte tävla BRA i dressyr utan att kunna sitta ner på sin häst OBEHINDRAT och så länge man själv önskar- det är i alla fall min övertygelse.
Jag fick ju flera tips om att INTE rida i kort trav utan hålla mig mest till lättridning men åter igen; för mig var det inget alternativ eftersom lättridningen fungerade superbra och nedsittningen mycket dåligt. Och varför träna på det som fungerar?
Möjligen under en övergångsperiod men man MÅSTE ju ändå träna på det svåra….
Ja, man måste träna på det svåra. Men precis som du och jag pratade om när vi träffades finns det olika orsaker till att det är svårt att sitta ner – och ofta handlar det om spänning. Kan man få hästen att spänna av i ryggen och släppa ner ryttaren blir det lättare att sitta ner, och det är inte säkert att bästa sättet att komma dit är att bita ihop och sitta till varje pris. Med min svårsuttna häst började jag med att sitta ner tre steg, ett förlängt sittbenstbyte, typ. Bara det tyckte han var jobbigt då. Av olika skäl fick jag sluta träna den delen, utan arbetade generellt på att stärka hästen – under lättridning i traven. När jag tyckte det var moget att testa nedsittningen igen funkade ett halvt varv på spåret – de gånger jag förberett det hela på rätt sätt. Jag arbetar fortfarande med att stärka och lösgöra – och sitter nu ner ett-två varv i taget, ibland ytterligare lite till – men så fort Hugo börjar bromsa eller spänna sig går jag över till lättridning. Så i hans fall är jag helt övertygad om att det inte hade funkat att bara bestämma sig för att sätta sig ner, utan man måste känna av vad han är mogen för.
Ja, vi är/ har ju varit i lite olika SITS (observera ordvitsen): du har själv fött upp din häst, ingen annan har suttit på den och du anser dig ha TID att vänta ut honom.
Jag köpte en välutbildad och tämligen dyr häst som andra bevisligen har kunnat sitta på och hade ingen lust att vänta ut hans spänningar hur länge som helst.
Att en häst är initialt spänd i en ny miljö, hur lugn den än tycks rent objektivt är väl inget konstigt i sak och helt ok kan jag tycka men att jag skulle tolerera detta i flera månader; nej.
Rider väldigt sällan lätt, ger inte mig något i min ridning. Blir kanske lite när jag travar fram om jag gör det. Jag går ju oftast från skritt till galopp på Misty eftersom hon funkar bäst på det. Då använder jag mig däremot av lätt sits i uppvärmningsgaloppen. Under passet sitter jag alltid ner, kommer inte till bra jobb med lättridning. När jag travar av sitter jag ner men avslutar med lite raskare trav i lättridning. Men jag använder nästan uteslutande bara lättridningen i uppvärmnings- avtravningssyfte och inte så väldigt mycket där heller. Då använder jag lätt sits i galopp mycket mer, även under passet då jag kan släppa iväg henne emellanåt för att sen samla upp en stund och sen släppa iväg igen.
Nu är ju Misty ganska bekväm att sitta på och värmer upp sig dåligt i trav, med Diva blir det kanske helt annorlunda 🙂
Jag använder mig av det som fungerar bäst just då, men rider fram under lättridning då jag inte vill sitta ner på en ”kall” rygg. Sitter ofta ner i traven under uteritter, flyger inte av så lätt då 😉
Väldigt lite lättridning faktiskt. I alla fall på mina egna hästar. Nya hästar kan det ibland vara lättare att hitta rytmen på i lättridning en stund.
För ett tag sedan tänkte jag lite skämtsamt att jag glömt hur man rider lätt. Jag har också ont i ryggen periodvis och klarar inte alls lättridningens lilla framåtskjutande rörelse utan kan bara sitta ner då.
Jag värmer alltid upp och av i galopp (inte lätt sits). Går alltså direkt fr skritt till galopp. Känner aldrig att lättridningen främjar rörelserna/gångarterna eller kommunikationen med nuvarande hästar. Men kan GIVETVIS lägga in lättridning när det verkar passa. Och andra hästar har varit mer passande på. Vid trav ute sitter jag helt ner för att man är så mycket säkrare i sadeln då.
Hi hi…intressant att vi tycker/ upplever något så HELT olika- det händer inte varje dag 🙂 !
Jag tycker absolut att tex Vicke känns lättare/ luftigare i både traven och galoppen om jag rider lätt/ står upp i lätt sits. Och jag kommer dessutom till BRA jobb så det blir liksom inte bara ”tjo-hejsan” bara för att jag inte sitter ner.
Och hade jag haft ont i ryggen hade det absolut hjälpt att rida lätt.
Att man är mer sadelfast vid nedsittning håller jag däremot absolut med om.
Jag tror att det beror på hur bra man rider, om det blir någon skillnad med lättridning eller ej. Rider man tillräckligt bra så man inte STÖR hästen (alls) när man sitter ner så blir skillnaden förstås liten/ingen mot lättridning.
Och jag tror att det handlar om HÄSTEN också. En del hästar är inte starka nog och kan säkert tycka att det känns lättare att utföra vissa saker utan konstant tyngd på ryggen.
Har läst att även vissa ”proffs” (svårklassryttare, OS_deltagare mfl) förespråkar lättridning och även använder sig av detta själv och dom om några borde väl kunna sitta/ rida bra.
Kanske det.
Fast du blir ju inte LÄTTARE för att du rider lätt.
Det har jag givetvis inte påstått heller- men det blir inte ett ”konstant tryck” när du rider lätt.
Fast du skrev ”konstant TYNGD” vilket i detta fall har att göra med vikt.
Om (mot-) trycket varierar beror det på hur följsam man är i sadeln.
OBS. Denna åsikt är ingen kritik mot din eller någon annans ridning.
Tyngd/ tryck/ whatever- jag hävdar ändå att det är mer avlastande för hästen om man rider lätt än sitter ner- oavsett vad man väger i kilo och/ eller hur bra man rider/ sitter i sadeln.
Det är väl delvis därför ALLA utbildare, hur bra de än rider, rider lätt när de rider in en unghäst?
Sedan är skillnaden mellan lättridning och nedsittning säkert MINDRE märkbar för hästen om ryttaren väger lite/ ”lagom” och har en fantastisk sits än om man är gravt överviktig och skumpar i sadeln men att det ÄR en SKILLNAD oaktat- det vidhåller jag absolut.