Birgitta läser sms och gråter

Nyligen blev jag varse hur läsning av gamla sms verkligen kan både väcka alla möjliga känslor till liv och också få en att minnas tillbaka på både roliga och sorgliga saker som hänt.

Att jag ringde till ”min” veterinär för några dagar sedan och bokade en veterinärtid  väckte minnen om Kreon till liv eller rättare sagt hur våra vägar skildes åt vilket ju verkligen var en djävla historia om uttrycket ursäktas.

Tänk er själva att först ringa till kliniken och får veta att hästens operation har GÅTT BRA och några timmar senare få fatta beslut om avlivning på plats utan att ens ha fått godkännande från försäkringsbolaget.

Ja, jag har nog inte helt bearbetat DEN händelsen för när jag samma dag som jag pratade med veterinären om Vicke hittade några gamla sms där en vän skriver att hon inte kan sluta gråta efter att hon hade läst vad som hänt Kreon på bloggen …..ja, då flödade tårarna, liksom när jag mindes ett fint sms jag fick från mina stallägare i samma veva.

Mitt i alla tårar var jag ändå tvungen att le för jag läste vidare i min sms-historik med vännen och många meddelanden senare ser jag att jag skriver om ”min nya mästarhäst Zack the champ” och då är jag glad som en speleman 🙂 ! Vilken jäkla tur att jag fick den lilla tjockisen att trösta mig med under sommaren!

En tid senare berättar jag också om att jag har provridit  en häst ”6 år, valack, 172 cm och mörkbrun”.

Och när min vän undrar om jag inte ska provrida den mer än en gång så svarar jag kaxigt att ”det ska jag inte, det räckte bra så”

Älskade Vicke…..och stackars Kreon….ja, tänk som det kan bli…

9 kommentarer Skriv kommentar

    • Birgitta

      Jaha, se där! Hur mycket ska jag ge ungefär?

      Sägas ska att Soyas mage i vanliga fall är knäpptyst så det blir en gigantisk skillnad när detta sammelsurium av olika ljud börjar.

      Svara
  1. sofia

    Jag är inte alls religiös men min första tanke är ”herrens vägar äro outgrundliga!”

    Det kanske är som den gamla klyschan det finns inget ont som inte har nåt gott med sig.

    Svara
    • Birgitta

      Sofia; jag är benägen att hålla med dig.

      Och Vicke är absolut en fullkomligt värdig ersättare för Kreon.

      Det är väl mest det att jag inte tycker om oavslutade saker så att säga och jag hade så gärna velat veta om Kreon kunde ha blivit den fina tävlingshäst jag ändå trodde att han hade kunnat utvecklas till. Detta hann aldrig utrönas till fullo och kanske hade det blivit pannkaka av alltihop men en del av mig hade velat VETA.

      Med tex Archie som jag sålde tänker jag aldrig så- med honom var JAG ”färdig” så att säga, med Kreon inte alls.

      Svara
  2. Åsa T

    Jag brukar förlita mig på att ”det finns en mening med allt”, framförallt när man verkligen undrar vad som ÄR meningen med det som händer i livet som ”drabbar en”
    Jag är så glad för din skull när det gäller Vicke, du vet hur ledsen jag blev när du gick igenom det du gjorde med Kreon…..

    Svara
  3. G

    Ja gud, jag minns när jag gick in på bloggen och läste vad som hänt, kändes helkonstigt och tomt eftersom det gick så fort. Blev väldigt berörd och jag är inte en speciellt sentimental människa.

    Svara
  4. rackemarie

    Minns också hur chockad jag blev då och hur otroligt synd jag tyckte om dig då, Birgitta 🙁 Grät nog en liten skvätt och grottade ner mig i egna minnen av hur jag kände det när vi fick ta bort mitt <3. Satt faktiskt och läste igenom min blogg från den hösten. 18/9 2012 RIP fina Gold (och nu börjar jag lipa). Mycket blandade känslor att hålla på och leta ny häst samtidigt, men det blev ju rätt bra (mycket bra till och med!) till slut. Sedan tar en ny kärlek tid. Lite grann som en förälskelse. Lite bländande yta och nyhetens behag, men så småningom kommer den djupare kärleken. Känner det när mina händer längtar efter att få smeka just DEN mulen eller klia just DET röda örat. Nu håller vi tummarna för oss och våra hästar. Peppar, peppar…

    Svara
  5. Kristina

    någon kanske borde skriva en bok om hur skador och olyckor påverkar oss som har hästar som livsstil! 🙂 Att läsa den här bloggen har fått mig att inse att jag är långt ifrån ensam om känslor och beteenden i sådana situationer. Något jag mycket väl känner igen är läsandet av gamla mejl, dagboksanteckningar osv. Olyckligtvis väljer man att läsa från tider när det varit riktigt jobbigt, det är ju också sådant som man minns så väl – de där glädjestunderna med hästen och lyckan över en bra träning eller tävlingsinsats har på något sätt en betydligt kortare livslängd. Min häst är ju skadad nu men blir bättre hela tiden och ska snart börja sättas igång på riktigt, allt borde kännas toppen, ändå sitter jag och läser om skadehistoriken kring min förra häst som jag fick ta bort och nojjar över att samma saker kan hända mig. Jag tom memorerade det veterinärutlåtande som du lade ut när Kreon var sjuk, för att fråga veterinären om det kanske också var något som min häst kunde lida av. Han ramlade nämligen också på asfalt.
    Man kunde ju också önska att den där boken om beteenden i hästdepressioner snabbt kunde övergå till kapitel om hur man arbetar med sig själv i sådana lägen, så att glaset litet oftare blir halvfullt! Förhoppningsvis skulle det också underlätta för ens nära och kära. 🙂 Jag håller tummarna för att du lämnar veterinären glad och med tillförsikt. Utan att ha någon egentligen information om din häst och hans hälta gissar jag att det är något övergående. Det brukar ju ändå vara så, de allra flesta gångerna!

    Svara
    • Birgitta

      Ja, det hade nog varit en bra bok för som vi kan konstatera så BLIR ju många väldigt påverkade när deras djur är sjuka.

      Svara

Skriv en kommentar till Hedwiginnan

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>