Torsdag- vuxenträns och bebisben

Idag blev det uteritt i strålande solsken och som jag beskrev igår så handlade det om skritt på tygeln och lååååångsam trav. Även vuxentränset var på- jag kommer att skifta mellan detta och tränset ständigt framöver tänker jag.

Veterinären tyckte i tisdags att jag kunde börja galoppera så nätt men jag vill vänta tills Vicke blir omskodd så att hovarna är så optimala som möjligt innan jag lägger till denna gångart.

Messy fick sitt sedvanliga ”träningspass”- att stå uppbunden på stallgången, bli borstad och få benen lyfta.

LYFTA benen är kanske att ta för stora ord i min mun, i alla fall om ni tänker er att detta skulle göras som på en vuxen häst- här handlar det om att lyfta benen några sekunder i taget och nöja sig med det.

Frambenen kan man förvisso lyfta som på en vuxen häst men bakbenen- det är en helt annan ”visa”, inget konstigt när det gäller åringar men det gäller att jobba klokt med detta.

Man försätter ju hur det än är hästen i obalans när man lyfter dess ben och det gäller att göra detta moment så odramatiskt som möjligt så att man slipper kosparkar och dylikt och så att kommande skoningar kan ske utan att hovslagaren ”säger upp sig”.

Jag tycker att Messy är väldigt duktig, inte för att jag har några andra åringar att jämföra med men min känsla är att detta är en väldigt smart häst.

Och med smarta hästar kan det enligt min erfarenhet antingen gå väldigt lätt med det mesta man gör om man får dom MED sig eller så ifrågasätts allt- om man får dom MOT sig.

När jag har utbildat mina unghästar har jag nog tyckt att det roligaste har varit att man liksom får ”framgångar” hela tiden- nästan varje dag händer det något som känns som ett framsteg och man blir glad- dessa framsteg avtar ju helt naturligt ju äldre hästen blir, då märks de mindre eller tar i alla fall längre tid på sig att visa sig.

Med Messy är det just nu samma sak- varje dag blir jag glad över något litet framsteg fast det bara tar några minuters ”ansträngning” att komma dithän.