Värd att kallas sadel? Jag tvekar….
Ibland förundras jag över vad folk ids annonsera ut….
Den här sadeln skulle jag MÖJLIGEN kunna ge 20 kronor för och MÖJLIGEN använda för att lägga på Messys rygg på stallgången- inget mer!
Jag tycker ibland att folk resonerar lite galet med sadlar för inridning.
Visst förstår jag att man helst vill ha en sadel man inte är rädd om OM något skulle hända men är det inte bättre att tänka tvärtom och förbereda hästen så bra att inget händer den dagen man ska sitta upp?
För att tex ”rida” i en sadel som den i annonsen; hur bekvämt skulle det vara för både ryttare och häst?
Och vill man inte göra den första erfarenheten av en sadel så positiv som möjligt för hästen?
Om jag har turen att få följa Messy fram till inridning (hon är till salu så det vet man ju inte) så ska det bli väldigt intressant att se om min teori stämmer:
Jag inbillar mig, måhända naivt, att om man ”bara” har vant den lilla bebis-hästen vid ”allt möjligt” innan sadeln läggs på och man hoppar upp så kommer detta moment bara att vara ett av ”hundra” andra som hästen har accepterat= inget konstigt.
Så klart finns det undantag, hästar med sadeltvång osv men GENERELLT tror jag visst att det är så. Har ni tankar om motsatsen så kom gärna med dom!
Som avslutning kan jag berätta en liten historia om hur det gick till när jag köpte Archie- 3 år och typ riden 10-15 gånger, MKT sporadiskt.
Han visades i en jättefin dressyrsadel och ryttaren hade ingen hjälm så jag tänkte direkt: ”den här hästen måste vara MYCKET snäll”. Och så rätt jag fick…..
Jag har en oöm syntet-flatback från tiden när Jesus gick i kortbyxor som unghästsadel. Den är lätt och smidig och ligger förvånansvärt bra på många hästar. Den använder jag som sadelinvänjning och för longering. På hästar där den ligger ok har jag även suttit upp i den. Jag lät faktiskt min sadelutprovare titta på den en gång när han var ute, och han blev förvånad över hur bra den funkade. Jag skulle inte få många ören för den om jag sålde den, men den är massor värd för mig. När jag sedan börjat rida hästarna har de fått billiga men välpassande begagnade stübbensadlar, såna jag köper för 2-3000 och sen säljer för lika mycket. De vuxna hästarna får sedan bra dressyrsadlar och hoppsadlar i 5000-kr-klassen. Just nu har jag sån tur att min Passier Optimum funkar bra på båda hästarna, jag hoppas att det fortsätter vara så så jag slipper köpa en till.
Vi har haft en gammal sadeln och slängt på när de ska ridas in, och samma sak när man ska tömköra bebis hästarna så får den en gammal sele som de inte gör så mycket om de lyckas knäcka ryggstycket på! Sen när de kan sin sak får man ju självklart satsa på bra sele /sadel 🙂
Jag använder inte gärna en skitsadel vid inridning utan tycker den ska ligga så bra oh vara så bekväm det bara går, Däremot är jag noga med att göra massa saker.. longera, promenera, spänna åt jord, låta stibyglar dingla motsidan etc med en skitsadel så hästen vänjersig vid utrustning men även att börja ”hänga” i alt längre intervaller i. Men så fort man ska upp åker en bra sadel på.
Nej jag håller verkligen med, det känns som att man verkligen borde vilja ge hästen en god första upplevelse av sadlar.