Hade en diskussion nyligen med en uppfödare om det här med vinst kontra nerlagt arbete vad gäller att föda upp hästar och vi kunde ju inte annat än att enas om att det i säkert 95 % av fallen är en ren förlustaffär- sett till reda pengar i alla fall.
Ska man föda upp hästar på hobbynivå i Sverige idag måste det finnas annat som lockar; att man tycker att det är ROLIGT rent ut sagt.
Och detta ledde oss osökt in på diskussionen kring det vettiga (eller inte) i att köpa en väldigt ung häst (1 eller 2 åring) och där behövdes det inte heller mycket huvudräkning för att komma fram till precis samma sak som vad gäller de ”fattiga men roade” uppfödarna, dvs man TJÄNAR ingenting på att köpa en ung häst men däremot riskerar man en jäkla massa medan man har roligt (eller inte) under tiden.
I mitt räkneexempel köper jag en åring för 50.000.
Från att hästen är 1 och till den fyller 3, dvs under 2 hela år har jag hästen på någon form av lösdrift till en månadskostnad på säg 3000:–. I denna summa har jag räknat in ALLT kring hästen; verkning, vaccinering, försäkring så jag tror inte att det är högt räknat.
På 2 år har hästen kostat 3×24 månader 72.000:– och jag har egentligen inte kunnat göra så mycket mer än att pyssla med den, kanske longera och löshoppa lite.
När hästen är 3 år rider jag in den och även om detta skulle ske helt utan någon hjälp som kostar så får jag väl ändå räkna en månadskostnad på säg 4000:– vad gäller uppstallning och allt annat (försäkring, vaccinering, hovslagare, utrustning osv).
Mellan 3 och och 4 års ålder har hästen alltså kostat mig 4×12= 48000:– och nu är vi uppe i en sammanlagd kostnad av: 50 (inköp)+ 72 + 48= 170.000:– för en häst som FÖRHOPPNINGSVIS är lite riden i ett år och som ännu mer förhoppningsvis PASSAR mig.
Risken finns ju så klart att hästen, även om den från 1 till 4 års ålder framlevt sina dagar utan att få en skråma på kroppen ÄNDÅ visar sig inte vara lämplig för mig av olika anledningar; den kanske blir för liten/ för stor, får ett temperament som jag inte gillar, visar tidiga begränsningar vad gäller hoppning/ gångarter/ whatever.
Eller så blir den halt och man hittar någon trist skelettskada som påverkar hästens möjlighet att ens fungera som ridhäst.
Och vad gör man då?
Tja..om det ”bara” är så att hästen ”inte passar” en själv får man ju be till högre makter att den passar någon annan- fast då brukar det sällan handla om 170.000 för en 4-åring in my book.
Och har hästen fysiska defekter….tja..då lär man inte heller få några 170 papp.
Så summa summarum måste man tycka att det är otroligt kul med bebis-hästar och/ eller hitta den där ”once-in-a-lifetime”-hästen som åring för att det ska vara någon som helst rim och reson med att köpa en så ung häst hellre än en långt mer färdig ”produkt”.
Håller ni med?
Det är väl de som är tjusningen. Man vet aldrig vad som händer och vill man ha säkra kort och en garanterad avkastning så är inte hästar rätt forum att satsa sina slantar. Hela tiden hela livet kan saker hända. Lite av charmen kanske att man inte styr allt i denna kontrollerade värld?!! 🙂
Eller så är hästar för billiga idag? Jag kan tycka att det finns fler sidor i detta. För en häst som jag själv vill ha kvar kan jag tycka att det är helt ok att betala för den även innan den går att använda till ridning/tävling. Det är ju liksom ett del av hela paketet. För en häst som ska säljas däremot är det ju jobbigt att det inte ens går att få igen de kostnader man har för att producera hästen. Men vill man tjäna pengar på hästar så är uppfödning inte rätt väg idag. Därför var det lite komiskt med den debattartikel som fick genomslag i höstas där man pratade om ”den krasst vinstdrivande uppfödningsindustrin” eller något sånt.
Ja, det är väl så med det mesta. Till viss del kan man ju ha ngn typ av försäkring men alla vill ju tjäna pengar så…
Tycker inte hästar är för billiga eller dyra, man får ju betalt/betala helt enkelt vad markanden bestämmer.
Fast jag tycker det är trevligt när många får möjlighet att utöva sporten = bra om ridkolor kan drivas av kommunen tex.
Vi tar föl varje år men aldrig för att sälja vidare. Det är dårskap. och ”B”s ekvation stämmer gaska bra. Man tar föl för at man:
1, är obotlig optimist och vill ha nåt outstanding till sig själv.
2, man redan har en beställning
3, sentimentala skäl tex att stoet eller hingsten snart är ”historia” och man vill ha genen vidare.
En enda gång har det bivit grymt bra affär, nästan…..Jos Lansink ringde och hade hört av nån som kände nån att vi hade hans älsklingshäst hel lillebror i form av 1års hingst. Han ville ha den, pris inte jätterelevant. – Vi har kvar den, sålde inte. hoppas fortfarande att det blir framtidshästen och pensionsförsäkringen 🙂 vill inte tänka realistiskt i detta och måste ha en dröm. Men väldigt smickrande oväntat samtal som gav en inre kick.