Det börjar kanske bli dags?

Ända sedan jag tog bort Kreon i slutet av juni förra året har jag flera gånger funderat på att skicka in hans pass , så som man bör göra när hästar inte längre finns i livet.

Trots att jag i vanliga fall verkligen varken är en person som skjuter upp saker eller sparar på onödiga ting har jag fortfarande inte kommit mig för att verkligen GÖRA det- jag har bara tänkt ATT jag borde göra det.

Det är som att jag undermedvetet tänker att passet ”kan vara bra att ha” men TILL VAD…ja, säg det?

Jag har mycket svårt att tro att jag någon gång i framtiden ska behöva kolla upp något ur Kreons pass men som sagt…jag kommer mig inte för att skicka in det.

Och stackars fina Vicke….han får fortfarande finna sig i att kallas för sin föregångares namn, både när jag talar med och om honom.

Det vore inte det minsta konstigt att tro att jag köpte honom för att han (nu) påminner mycket om Kreon men jag vågar faktiskt lova att så absolut inte var fallet.

Detta köp lastar jag enbart min vän Ann för 🙂   – det var hon som både tipsade mig om Vicke och övertygade mig om att ”det nog skulle bli bra”och som sagt- några likheter hästarna emellan såg jag inte alls då.

Nu, flera månader och minst 50 kilo senare tycker jag att hästarna är tämligen lika till utseendet och glädjande nog även att rida dressyr på.

När jag tog bort Heron ville jag medvetet inte köpa en häst som påminde om honom och jag tänkte: ”vem kan ersätta en KUNG”. Tja…då var det nog bara en DROTTNING som kunde gör det och Décima, totalt olik Heron i utseende köptes.

Inte heller när jag letade efter en Kreon-ersättare sökte jag hans kopia men…som det har visat sig fick jag en nästan likadan, fast snällare upplaga av densamme.

EDIT: Nu har jag gjort det…skickat in passet.