Härom dagen gissade jag ju på att en häst producerar ca 10 bajshögar om dagen men efter att ha räknat högarna i Vickes hage idag och hittat 5 högar efter 7 timmars vistelse där får jag nog revidera denna siffra 🙂 .

Passade ”givetvis” på att rida i den väl-sladdadade 🙂 paddocken idag och det var en bra känsla.

Jag rider ju fortfarande ”bara” runt runt på spåret mer eller mindre men i galoppen vänder jag faktiskt och gör skritt-övergångarna så som de ser ut i MSV C:1-programmet.

Jag ska börja med skolorna också tänkte jag och rida de linjer som finns i just ovanstående program eftersom det är det jag ”siktar på” när vi väl börjar tävla.

Som synes är det inte något ”bete” att tala om i våra hagar utan mer lite att gå och pilla med.

Djup koncentration.

Redo för lite arbete!

Skönt nog är min arm helt återställd sedan gårdagens ”nära avramling”-incident, det hade jag inte förväntat mig, dvs att det skulle gå så snabbt.

Idag red jag i gruspaddocken och skärpte kraven ytterligare.

Jag gjorde några ryggningar och provade även att öka traven lite- inte Vickes starka sida tyvärr.

Galoppen känns riktigt fin med tanke på hur länge sedan (4 månader) det är som Vicke gick i denna gångart ”ordentligt”- den är rak och samlad och övergångarna till skritt är helt ok.

Fördelen med dessa igångsättningspass får jag nog säga är att jag verkligen rider fokuserat- jag har inte ”råd” att slösa ens några meter på någon form av slarvig ridning utan jag rider verkligen i varje steg.

Nu har jag precis firat det fina ridpasset med en rejäl socker och fett-chock; jordgubbar, maränger och grädde- kan varmt rekommenderas 🙂 !

Till skillnad från igår har jag idag verkligen haft tur med vädret, och annat med för den delen 🙂 .

När jag kom till stallet började det regna och eftersom jag kom på att jag har en regnjacka i släpet gick jag och hämtade den.

Jag hann inte mer än trä på mig densamma så upphörde regnet och när jag red ut var det i skönt solsken.

Vicke kändes jättefin idag och jag red bland annat slutor utmed en nerlagd banvall men bra underlag.

Idag nöjde jag mig med trav, mestadels väldigt samlad sådan, jag vågar inte riktigt galoppera så mycket ännu av rädsla att det ska bli ”för mycket”.

På hemvägen slappnade jag nog av lite väl mycket för rätt som det var såg Vicke ”något” längre bort (en människa som power-walkade) och tvärvände i en halvpiruett och jag har nog aldrig varit så nära att ramla av honom som i den stunden.

Att jag de facto inte dråsade i backen var nog mer tur än skicklighet, jag liksom bara väntade på att falla eftersom jag hängde så långt ner på sidan att jag inte såg hur jag skulle lyckas häva mig tillbaka i sadeln.

Nu gick det som sagt på något oförklarligt och mirakulöst sätt men jag känner redan av att jag har ”dragit ut” något i den armen som gör ont när jag vrider den i vissa positioner.

Nåja, bortsett från detta debacle hade jag som sagt en mycket fin känsla under turen och det är ju det som räknas, eller hur 🙂 ?

Direkt efter stallbesöket åkte Soya, Vilja, Åsa och jag till Dalby kalkbrott där det fina vädret fortsatte att vara med oss och vi fick en mycket härlig promenad med glada hundar.

Efter vår vandring släckte vissa av oss törsten i självaste kalkbrottet- se bild.

Storartat för att vara Soya får jag säga, hon brukar vara ytterst noga med att inte ens doppa tårna i vattnet!