Kolla in den här killens sits!
Posted
Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Posted
Kolla in den här killens sits!
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Oh. My. God. Livsfarligt! Jag skulle flugit av vid forsta skuttet!!! :O
Holy shit! Jag hade åkt av vid första stegringen.
Fantastisk sits! Efter att ha haft en häst med sadeltvång så känns det väldigt typiskt sådant beteende, syntes redan i traven innan.
Herregud, imponerande! Tycker dessutom han är så lugn och härlig och klappar hästen efteråt som om inget har hänt. Roligt att se människor som är så skickliga.
Skulle vara roligt att veta historien bakom så att säga. Hur gammal hästen är, om den har gjort så tidigare osv.
Imponerande!!!
He,he Mirrestyle, innan hon insåg vem som styrde.
Liten hjälm kanske inte skulle skada?
ha ha 🙂 ja, Med blandade känslor en ganska vanlig syn hemma. Vi har ju mest unghästar och utbildningshästar och verksamheten etablerades just för ryktet att rida sånt som ingen annan hoppade upp på. axlar ur led, brutna armar, bruten fotled, bruten handled, spruckna revben…. och några år senare en etablerad verksamhet 🙂 minns med skratt i halsen sommaren 2009 när man blev avskickad som en missil över ridbanestaketet och slog axeln ur led vid landningen och hästen nästan hånler helt stilla kvar på ridbanan. den rackarn var det extremaste jag varit med om gällande en egen variant på bocksprång, först stegra till 180 grader med 100% balans och sen blixtsnabb bockning = flygtur varje gång utan tvekan. Dessvärre vår mest älskade häst på alla sätt.
Jo, killen i videon skulle få jobb här direkt, duktig. mer än duktig.
Men hur törs man ta sådana stora risker du beskriver? Blir du inte rädd att sitta upp igen? Oroar du dig inte att bli rullstolsbunden (eller värre)? Jag skulle ha väldigt svårt att ta sådana risker, men man kanske inte ser riskerna som lika stora om man är självsäker?
Nu är jag inte Silverbjälke (eller hans sambo som är den som står för ridningen) men jag svarar ändå på vad jag tror kan vara ETT skäl till att man utsätter sig för sådana risker.
Man är helt enkelt ”så illa tvungen” när man startar upp en verksamhet och vill etablera sig.
Det finns så många som erbjuder hästtjänster så man har inte råd att tacka nej ens till ”idiothästar”.
Det är först när man har arbetat upp en kundkrets som man kan vara ”picky” och välja och vraka lite mer, säga nej till sådant som känns för besvärligt på olika vis.
Minns att en hovslagare berättade detta för mig; hur han i början av sin karriär fick sko alla möjliga hästar, även mycket besvärliga sådana.
Numera, med lång erfarenhet och stor kundkrets är det han som väljer vem han vill sko eller inte och han skor inte längre hästar som han är det minsta tveksam på. Det har han råd med.
På ett sätt är det synd att/ om det är som ovan för det är ju oftast de med mest erfarenhet som gör det bästa jobbet.
Men ju skickligare man blir desto mer tackar man nej till ”idioter” (både hästar och människor ha ha).
Titta på de riktigt erkända elitryttarna- jag är övertygad om att det inte är dom som rider in hästar eller sätter sig på extremt knepiga djur. Det kostar för mycket om de skulle skada sig utan antingen tackar de nej eller så har de anställda som får ta riskerna.