Genom åren har jag sett något som inte är helt ovanligt; ryttare som av främst 2 olika anledningar gör allt för att slippa rida sin häst.
Antingen beror det på att man tröttnat och tycker att hästen på olika sätt är ”trist” att rida (stel, ovillig, olydig, inte tillräckligt begåvad, seg, för hetsig) eller för att man av någon anledning har blivit rent ut sagt RÄDD för densamma.
Och i båda fallen ser jag samma, oundvikliga onda spiral; ju mindre/ mer sällan man rider desto mer ökar problemet.
Jag har hittills aldrig upplevt en tex istadig häst som av att enbart ridas mindre plötsligt och av sig själv blivit snäll och foglig och inte heller har jag sett styva och otränade hästar uppnå mirakulös smidighet av att stå i boxen och gå i hagen enbart.
Nej; lösningarna ser helt annorlunda ut och stavas framför allt (mer) TRÄNING, inte mindre.
Och vill eller vågar man inte själv ”måste” man ta hjälp annars finns till slut risken att hästen rent av kan bli farlig, inte bara när ordinarie ryttare väl försöker sig på att rida utan i all möjlig annan hantering.
Den av överskottsenergi laddade hästen kan sparka efter andra hästar i hagen, försöka slita sig från den som leder den dit eller hitta på allt möjligt till och med i boxen och därmed skada sig.
Tyvärr är min erfarenhet i dessa sammanhang att den av olika anledningar ridovilliga ryttaren ofta saknar självinsikt och dessutom kan det vara otroligt känsligt att som betraktare drista sig till att påtala att ”du måste rida mer” eller ”du behöver hjälp” och liknande.
Så den onda spiralen bara snurrar vidare och ingen blir gladare allt eftersom tiden går; varken ryttare eller häst.
Slutligen kanske det händer en olycka eller så inser ryttaren långt om länge att ”nej, det här går inte längre” men det är synd att det ibland tar på tok för lång tid- synd för alla parter.
Jag håller verkligen med! Om de gånger man verkligen inte vill rida är fler än de där man längtar upp måste någonting ändras. Sälj eller ta hjälp.
Kan bara hålla med, mycket kloka ord!
Som hästen jag hjälpte till att rida inför försäljning, där ägaren konstaterade att tänk om hen bett oss om hjälp långt innan, då hade kanske inte försäljning varit nödvändig!
Håller också med om varenda ord!
Jag är ju lite i det med Diego nu, han går inte så bra med mig och jag är lite rädd för honom emellanåt när han protesterar och blåser upp sig på sätt jag inte är van vid. Lösningen är ffa att åka iväg till tränaren varje vecka där hon ofta sitter upp en stund men även att jag får pressa/provocera honom när jag sitter upp så att jag ser att det inte händer något och om det händer något är det ju isf där det ska hända. Sen rider jag varje dag här hemma så han inte får överskottsenergi, ibland går det jättebra och ibland mindre bra, men jag rider iaf. Och det märks på träningarna, att vi kommer framåt.
Att rida för mycket tror jag det är mycket få som gör. När jag och min tränare pratade lite om mitt kommande rökstopp så var det som hon sa: -Du får ut och rida när det känns som värst, och har du redan ridit – rid en gång till!
Misty kunde utan några som helst problem stå en hel vecka (typ om man var iväg på semester) och sedan var det bara att sitta upp och rida på en häst som vilat sig i form. Diego stod både i lördags och söndags och var riktigt otäck i måndags, så med honom är det bara att rida. Känner jag att jag inte får till det som jag vill så kör jag hela passet med att bara rulla på i rask trav och galopp.
Himla skönt att du kan få hjälp och också att du insett att det blir värre av att låta hästen vila. Du vågar ju också trava och galoppera – något som är jättevanligt att man INTE vågar göra när hästen blir dum och då blir det enligt min erfarenhet också bara värre med tiden.
Att gå ut och gå med hästen eller BARA skritta uppsuttet gör oftast bara att hästen ”laddar” ännu mer.
Vet en häst som så fort den inte ville gå mer började gå i balanstrav, ägaren blev rädd och lät den skritta. Sedan körde den balanstravtricket så fort hon försökte trava och fick skritta i stället?!?! Den skulle tvärtom ridits framåt allt vad som gick men fick som den ville i stället….
Ja hästar lär ju sig snabbt vad de ska göra för att få ryttaren ur balans och då sakta av så de får en liten vilostund. Som min tränare säger att om det blir fel så låtsas att det var meningen men fortsätt rida framåt. Som i onsdags på träningen när jag red sidvärtes i galopp ut på spåret och han saktade av till trav, bara rida på rejält framåt i traven och samla upp och ta ny fattning, ist för som jag gärna gör, saktar av och gör om. Ett annat exempel, vid sidförande i galopp byter han till förvänd, okej rid på i den förvända, ta ner och nytt byte. Jag kommer ofta ur balans när det blir fel och tar ner till skritt och börjar om, det får jag absolut inte gör utan nyckeln är att alltid fortsätta rida framåt.