I morse fick jag mig en liten ”ögonöppnare” 🙂 !
Vicke reds ju av X för första gången i fredags eftermiddag, vilade helt igår och idag hoppade jag upp i sadeln, hissade upp stigläderna 6 (!) hål efter X:s ridning och satte igång Vicke.
Och SOM han satte igång!
Nu travade han direkt så ”swingigt” som jag brukar lyckas få honom att göra efter kanske 20 minuters ridning och jag hade god lust att skicka ett sms till X och fråga ”vad f..n gjorde du..och kan du göra det igen nästa vecka” 🙂 🙂 🙂 !
Men efter en liten självanalys insåg jag förklaringen: den handlar om att jag ÄNNU MER måste få upp ryggen på Vicke, exempelvis genom ännu mer ridning i en lägre form.
Enligt mig tar sig hästars eventuella spänningar uttryck på olika vis; i benen, ryggen, munnen, nacken eller flera av dessa kroppsdelar samtidigt.
Vanligast är väl (?) att hästarna blir spända i nacken och/ eller munnen och det kan synas mer eller mindre för betraktaren.
Vicke tar i princip all spänning i ryggen vilket också förklarar varför han de första 1-2 månaderna efter att jag hade köpte honom knappt gick att sitta ner på.
Han SÅG säkert hur lugn ut som helst för betraktaren (och KÄNDES inte spänd), han var följsam i nacken och (för) mjuk i munnen (släppte bettet en del) men man höll på att skaka ur inälvorna om man försökte sitta ner på honom!
Jag har ju jobbat bort detta nästan helt numera men insåg i morse att jag har fått bort kanske 80 % INITIALT och att ytterligare kanske 15-20 % försvinner ”liksom av sig självt” under passets gång.
Men X jobbade bort nästan 100 % MEDVETET (och kommenterade också att ländryggen behövde bli ännu lite mer avslappnad för att man ska få bra byten) och det kan ju jag också göra- nu när jag liksom har blivit medvetandegjord 🙂 .
Jag ska alltså inte VÄNTA på avslappningen utan ÄNNU MER medvetet jobba mot den direkt så blir traven ännu underbarare än vad jag tycker att det har varit den senaste tiden.
Idag var det verkligen en sann njutning att rida omkring och variera travtempot- till den ”riktiga” mellantraven har vi absolut en bit och till verkligt mjuka övergångar utan minsta lilla förändring från mjuka till en aningen spända ben och lite motstånd i handen likaså men det är ändå en milsvid och helt underbar skillnad. Dessutom är hästen som en fåtölj att sitta på- hur mjuk som helst.
Ovan visar om inte annat hur klokt och bra det är att någon gång låta någon annan (helst skickligare) ryttare rida ens häst- man kan få en aha (eller wow)-upplevelse som man därefter kan ”rida på” hur länge som helst!
Samstidigt har du tur som har X för många erfarna ryttare är faktiskt ganska dåliga på att lösa problemet. De är bra på tävling och vardagsträning inför tävling men inte alltid så bra på att vara lyhörda och verkligen kunna sätta fingret på var & vad. Att tycka hästen är stel och att veta exakt hur, när, var det sitter och VARFÖR är en jäkla skillnad.
Det är guld värt att kunna kasta upp en annan ryttare ibland, men det är döden om denne bara är ”bra” för att namnet har framgångar på tävlingar. Vilken halvidiot som helst kan få ganska bra nationella framgångar på minst medelsvår-svår nivå med tillräckligt mycket pengar bakom sig. Jag har nog precis som du sett det väldigt många gånger.
Instämmer HELT!
X är vald med omsorg eftersom jag visste att Kreon, felaktigt hanterad (för det var ju honom han började med) kunde bli livsfarlig och ännu svårare för mig att rida. Och det var ju ändå det som var målet; att JAG skulle kunna tävla hästen själv- inte att X skulle göra det i all evighet.
För övrigt så behöver man ju inte alltid heller låta någon superskicklig rida- det KAN räcka med ett par andra ögon, någon som undrar ”varför gör hästen så här” eller ”varför känns det si eller så”.
Själv har man kanske blivit så van och hemmablind att man för länge sedan har slutat reagera/ reflektera över vad det nu må vara.
Vad häftigt att kunna lokalisera ”felet” sådär och förklara hur det ska lösas. Vad kul för er att det känns så mycket bättre!
Absolut- och då ska det ändå sägas att jag redan innan har haft en mycket bra känsla som nu blivit ÄNNU bättre- det är ju inte så att jag har upplevt att jag haft ett problem och varit missnöjd.
Tack för att du har kikat in på min blogg!
Du har en jättefin blogg. 🙂
Tack så mycket! Och du…ett tips i all välmening: nu när du har fått chansen att praktisera i ett så känt stall: tänk på vad och hur du skriver på din blogg så att det inte uppfattas fel (det är lätt hänt).
Hälsa Nina från mig!
Borde våra tränare kunna göra lite mer tycker jag, hoppa upp å känna lite i alla fall. Väldigt sällan det händer (alla tränare passar det nartuligtvis inte).
Nej, det där är ju olika. En del tränare är ju tex så pass gamla att de inte längre rider aktivt (har själv tränat för en sådan person) medan vissa å andra sidan rider massor av hästar varje dag (som X).
Sedan är man ju olika som ryttare också- en del föredrar att tränaren visar och förklarar från marken medan andra hellre vill att tränaren sitter upp.