Idag var Vicke och jag och tävlade hos en av mina favoritklubbar- Malmö ridklubb.
Av någon outgrundlig anledning brukar det nästan alltid gå bra när jag tävlar där (självuppfyllande profetia???) och dessutom ligger stället så nära vår anläggning (och ridskolan där jag stod tidigare).
I tävlingsridhuset tyckte JAG att det var så ”otittigt” som det kan vara och Vicke höll faktiskt NÄSTAN med.
Det var bara i ett hörn han glodde på Gud vet vad och stannade upp några gånger, bland annat precis innan ingången till den ena öppnan (betyg 5 mot vanligtvis 6 eller 6,5).
Men över lag så tycker jag nog att det går åt rätt håll med tävlandet, med mycket små steg och säkert inte alltid synligt för varken ögat eller när man granskar våra procent men dock.
Det kommer fler och fler 7:or i protokollen (idag på 11 av 27 bedömningspunkter) och det känns i alla fall bättre för mig som sitter i sadeln.
