Jag funderade lite närmare på rubriken efter att ha svarat en bloggläsare på en kommentar gällande ländtäcken och så här tänker jag:
Jag har genom åren sett detta väldigt ofta- hur det liksom kan bildas en norm/ tradition/ vana på tex en anläggning- något som egentligen varken är vetenskapligt vedertaget eller ens kan verka vettigt för utomstående men som ”man” tillämpar på just detta ställe.
Kanske finns det på anläggningen en karismatisk person som de flesta ser upp till och litar på, ibland utan att reflektera över om det som denna människa utger för en sanning också ÄR det.
Eller så ”bara blir det så” efter flera år; att de flesta gör på ett visst sätt och tycker att detta är bra utan att ifrågasätta.
Och det är här risken finns att ”okunskap blir norm”- helt enkelt för att intresset för att ta reda på hur det faktisk ÄR, vad som fungerar bäst, om det har kommit några nya rön osv inte finns.
Jag har de senaste 30 åren sett massor av konstigheter runt om i häst-Sverige, saker som man ibland själv inte alls tycker är de minsta märkliga ”för så gör ju alla här”.
Det behöver inte handla om ”täckesnarkomani” som jag själv har berört många gånger och som enligt mig är otroligt vanligt utan även om utfodringsrutiner (antal fodringar, tid då det fodras, mängden kraft och stråfoder, olika sorters fodermedel, analyser eller ej) , åsikter kring hagvistelse (hagens storlek, antal timmar i densamma, en eller flera hästar i hagen), ryttar och hästutrustning, sätt att träna osv osv i all oändlighet.
Jag har tidigare berättat om hur det ”gick till” när jag för snart 30 år sedan köpte min första häst och stallade upp den på en stor ridskola i Malmö.
På den tiden åt tex nästan alla privathästar på anläggningen 3 kilo havre om de var ”promenadhästar” och 4 ½ kilo havre om de reds mer ”ordentligt” och maxmängden stråfoder (hö) var 5 kilo.
Det var inte många som släppte ut sina hästar i den ENDA (!!!) hage vi hade förutom en paddock där lektionshästarna gick (ej dagligen).
Att röka till häst var tillåtet och förekom absolut liksom att både rida dressyr, hoppa och rida ut utan hjälm.
Idag skakar vi ju på huvudet åt ovanstående men DÅ tyckte i alla fall majoriteten av de som stod uppstallade på anläggningen inte att detta var något konstigt alls.
Själv tycker jag att det är bra att tex internet har fått en sådan spridning som det faktiskt har fått för även om det också florerar mycket dumhet så FINNS det möjlighet att snappa upp ett och annat om man vill lära och förkovra sig- helt kostnadsfritt dessutom.
Man är inte längre utlämnad till att låna/ köpa böcker eller känna någon IRL som man tror har de kunskaper man eftersöker utan kan med några enkla knapptryckningar på datorn eller telefonen få fram väldigt mycket matnyttigt.
Men vad säger ni läsare: är detta något ni känner igen?
Har ni själva stött på konstiga regler och normer i stall ni stått i, tränare ni tränat för eller dylikt?
Jo visst har det förekommit med olika normer i olika stall. I vissa stall har det varit ok om hästarna bara kommer ut enbart korta stunder eller inte alls. I andra stall ska dom vara ute så länge som möjligt oavsett väder och vind. I vissa stall behöver man minst tre tjocka täcken på hästen vid noll grader annars är man djurplågare och andra räcker det med ett! Sedan har vi det här med lindor eller inte, i vissa stall är normen lindor på alla fyra dygnet runt medan andra kör naturell oavsett vad hästen gör!
Det finns nog lika många normer som det finns stall skulle jag tippa på?! Själv kör jag ofta mitt eget race och tar till mig det som tilltalar mig och skiter i det andra, om det sedan är vetenskapligt bevisat eller inte tänker jag nog inte så mycket på! Vissa normer fastnar man kanske för utan vidare reflektion medan andra går så stick i stäv med vad man själv tycker och då rättar man sig inte efter dom!
Ja, jag instämmer i allt- har gjort samma erfarenheter kring vad som är norm på olika ställen.
Och jag kör nog också i mångt mitt eget race.
Haha den havremängden gick säkert bra till de gamla svenska halvbloden, men tänk den givan på dagens sporthästar. dessutom i kombination ”inne hela dagen”. Håll i hatten!
Håller med om att det är bra med lättåtkomlig info nu.
Jag har i mina två senaste stall stött på alltför många tjocka hästar som ändå ska äta 100ggr om dagen och 20 kg-påsar. Det är en norm som är vanlig tycker jag, att hästarna måste äta mycket och hela tiden. En tjock häst är inte sundt, och den går lättare sönder.
Ja, lokal normbildning är nog rätt vanligt. Jag tänker inte dra exempel på sånt jag sett hos andra, utan funderar istället över vad andra kan tycka är konstigt hos oss. (Jag och min man har eget stall, så våra alldeles egna normer drabbar iaf ingen annan 😀 )
1. Många skulle nog tycka att vi är hysteriska med ridbanan – den mockas minutiöst och sladdas efter varje ridpass. Vi rider aldrig om det ligger löv på den utan räfsar innan ridning under lövfällningssäsongen.
2. Våra hästar får stå med utetäcken på sig över natten. Vi fodrar och släpper ut före jobbet, i jobbkläder, och vill inte hålla på och byta täcken då.
3. Mockningshysterin från ridbanan gäller inte alls i hagarna – där mockar vi mycket sällan
4. Vi ger bara kraftfoder en gång per dag, eftersom hästarna sällan får mer än 1 – 1,5 kg . Skulle de få mer så delar vi upp det på lämpligt antal.
Det finns säkert andra saker också, men dem har vi väl blivit hemmablinda för!
Jag förstår dig absolut vad gäller utebanan- har man lagt x antal hundratusen av egna pengar på något vill man verkligen vara rädd om det- framför allt nu i början.
Om X tid kanske ni tröttnar på att vara lika minutiösa- eller inte?
Och även om jag har full förståelse så skulle jag för egen del, som inackorderad, aldrig acceptera så rigorös skötsel av banan innan jag fick nyttja den utan det är ju sådant man kan göra just när man, som du skriver, har eget och kan göra som man vill.
Tja, förutom löven var vi ju lika noga på förra stället, och den banan var minst 15 år gammal… Men för oss handlar det ju om att fryser den knölig, t ex kan vi inte rida på den, så det är lite självbevarelsedrift. Gästande ryttare har ett enda krav på sig – allt bajs ska bort. Vi kan självklart inte kräva samma skötsel av andra som vi själva lägger på oss.
Nu har jag inga direkt ”konstiga” normer att ge exempel på, men jag tror absolut att okunskap/brist på erfarenhet kan göra att man TROR att det är på ett visst sätt överallt bara för att man sett det på sitt VANLIGA ställe – om man inte varit på så många andra, eller om man inte har förmågan att analysera och sålla bland det man ser och hör…. Eller för all del LÄSER. På tal om ditt tidigare inlägg om ländtäcken/täcken i allmänhet så tycker jag mig se i många bloggar, fram för allt av unga tjejer, att man ofta skriver tex ”att hästarna fick komma in och mysa i sina gosiga täcken”, som att hästarna skulle tycka det var så mysigt att stå i sitt tjocka termotäcke med hals, eller att det var mysigt att ha benlindor på sig osv… Och som sagt, har man inte ett kritiskt öga eller kunskapen att sålla bland informationen så kan det nog lätt uppstå normer som är tveksamma. Som motvikt till detta så dyker det ju även upp kändisbloggare som INTE förspråkar ”daltande” men som å andra sidan inte föregår med så mkt goda exempel heller, snarare så att de gör en grej av att inte vara bra förebilder. Tex röker, rider utan hjälm, skriver om hästarna som de vore redskap osv. Så för att kunna avgöra vad på nätet som är bra information krävs kunskap och sunt förnuft. Framför allt det sistnämnda är det skrämmande många som saknar.
Håller med helt!
Det finns en ridskola i mina trakter som jag var inne på en sväng då jag glömt något där. Där pågick en lektion för vuxna nybörjare där VARJE häst gick med någon form av hjälptygel! Vad skickar det för signaler till eleverna på den ridskolan undrar jag…
Fast där finns det ju konstaterat att ridskolehästar håller bättre om de får lite hjälp med hur de ska gå iom att de ofta har ryttare som inte kan ge den vägledningen. På ridskola antar jag att det dessutom handlar om ”snälla” hjälptyglar som ryttarna inte inverkar i, t ex thidemantygel eller löst spända gummisnoddar. Så signalen det skickar KAN ju faktiskt vara att de är rädda om sina hästar?
Jag håller med sistnämnda talare.
Två ridskolor. En som använder sig av hjälptyglar, en som inte gör det. På den ena fanns under iaf min tid där hästar och ponnyer som var 25 år och gick lektioner dagligen, på den andra byts hästarna ut OFTA, på grund av hältor som inte ger sig, och då talar vi om hästar som är kanske 12?
Gissa vilken ridskola som har de gamla hästarna?
Det här är då även samma ridskola som Birgitta sålde en häst till. Bra val! 🙂
Att ridskolor bör köpa ”tillbockade” hästar som har lättare för att gå bakom hand än över tygeln är något jag har förespråkat länge- det blir skonsammare för både hästen själv och den ovana ryttaren.
En häst som går bakom hand är oftare mjukare att sitta på och spjärnar inte emot lika mycket= ryttaren blir följsammare i både sadeln och handen= hästens rygg och mun skonas.
Att rida med hjälptyglar kan ge samma effekt.
Risken är dock att okunniga ryttare ser hjälptyglarna som en permanent genväg och då blir det inte bra.
Håller med här, jag vill gärna ha hästar som går lite på tygeln av sig själv även om den bara går i hållning. Dels blir det lättare för ryttarna då hästarna känns mjukare och dels blir det lättare hästarna då eleverna inte får panik över att hästen inte går på tygeln och vill dra ner hästen med händerna. Som ridlärare kan man då fokusera på annat i ridningen som på sikt ger en bättre ridning och inverkan så att ryttaren klarar att rida hästarna bakifrån. Där jag har jobbat har man haft inspänningar på de hästar som behöver det. Det används inte slentrianmässigt bara för att det så ska vara men på de som behöver lite extra hjälp. De flesta som rider så pass bra att de har lite förståelse för vad det innebär att rida hästen i form ser inte det som en permanent väg utan snarare har de som mål att klara det utan. De som inte har kommit så långt så behövs inte diskussionen utan då förklarar man bara varför man har dem på ett enkelt sätt…
Så det här med normer…
I ett stall jag stod i frös min häst en regnig dag i september, fick order om att leta rätt på täcket eftersom att hon var naken (och oklippt). Den regnrocken fick hon gå med vintern ut….
Nu är hon naken, på lösdrift. Verkar inte speciellt frusen 🙂
Jag har gått från att vara petnoga med allt, första året som hästägare till att förslappats helt om man vill kalla det så.
Jag har slutat överskatta min roll som hästägare, insett att hästen INTE vill komma in på kvällen när den står vid grinden -det innebär ju bara att hästen lärt sig att på kvällen får jag komma in och få mat för det finns minsann inte i hagen.
Lösdrift är det bästa som hänt mig och mina hästar! Förut tänkte jag att det var helt otänkbart, lustigt hur man ändrar sig! Märkes dessutom otrolig skillnad på min häst, från att gått ensam i liten hage till en stor hage med en massa kompis. Har numera en väldigt glad och trevlig häst!
Undrar när normen om hästar på box försvinner? Jag menar, spilta har vi ju gått ifrån…
Jag tycker redan att vi har börjat titta på lösdriftsalternativ på ett annat sätt än för bara 10-20 år sedan.
Då var detta något enkom för unghästar som inte reds och så är det ju inte idag även om det fortfarande är ovanligare än traditionella boxar.
Ja, sen är det ju tyvärr en fråga om pengar.
Det är billigt att ha sin häst på lösdrift på landsbygden, men att ha sin häst på lösdrift närmare stan får väl nästan ses som en omöjlighet. I alla fall om man ska ha hästarna på ”riktig” lösdrift med stora kuperade hagar och inte på anlagd mark och active stable.
Alla dessa ”hästgårdar” med två hektar mark där man tryckt in både stall, hus och paddock gör ju knappast att hästarna får röra sig mer fritt.
Jag skulle vilja spola fram ytterligare 10-20 år för att se om traditionella boxar endast är något för konvalescenter och tillfällig uppstallning. Jag hoppas faktiskt det, men så börjar jag bli en hippie också.
Betvivlar att jag någonsin kommer klara av att stå på en större anläggning, med alla dessa ländtäcken och idéer. Det är så himla skönt att få rå om sig själv i stallet, och lägga tid på det viktigaste (hästarna) istället för att lägga tid på stallmöten, stallkompisar och stallfiender, bråka om vem som gjorde vad osv.
Kom att tänka på en sak när du skrev detta om normer, tex att rida utan hjälm. Det var även väldigt vanligt att man knäppte upp hakbandet på hjälmen uppe på hjälmen och hade hjälmen som en hatt. Helt onödigt, det fanns ju ett hakband men det var ju löjligt att använda det. Lika löjligt som att hjälmen flyger av om man själv flyger av? 🙂
Ja, vi får väl se om det kommer vettiga lösdriftsalternativ som skulle passa mig under min levnad- jag tvivlar…
För jag skulle absolut kunna tänka mig lösdrift men inte ”hur som helst” och så tycker jag att det verkar vara på många ställen idag. Och att lösdrift = spara tid och pengar vilket inte skulle vara argumentet för min del.
Mitt ”problem” i dagsläget är att jag vill ha stallet nära hemmet, tillgång till bra skött ridhus, bra foder och strö, billig stallhyra, bra skötsel av anläggningen osv och i mitt fall har optimala hagar fått stryka på foten. En lämplig lösdrift som uppfyller ovan krav har jag inte ens kommit i närheten av.
Vad skönt Birgitta att du är så fullärd och kunnig, om vi ska lyssna till inlägget får vi väl dock hoppas att ingen ser upp till dig 🙂
Fullärd blir man aldrig anser jag men efter mer än 30 års daglig kontakt med hästar kan man lära sig en hel del, om man vill.
Väl svarat.
Konstig kommentar. Inte for att jag vill forsvara Birgitta som jag bara traffat en enda gang, men nog tycker jag hon gor ett bra jobb med att just ifragasatta saker och fa igang diskussion. Ibland gor hon det genom att vara (sakert medvetet) provocerande. Jag ser inte UPP till henne, men jag kan lasa med intresse en avvikande asikt och sedan utvardera om jag haller med eller ej. Vilket jag allt som oftast inte gor da hennes hasthallning och min skiljer sig radikalt. Darmed inte sagt att jag inte tycker det ar kul att lasa och diskutera, och inte heller tycker jag nodvandigtvis att hon gor fel eller ratt – bara annorlunda.