När jag kom upp till ridhuset nyligen höll man på med inridning av en ponny och det smackades ganska friskt för att få den att röra på sig.
Så fort jag och Vicke kom in fick jag frågan om Vicke stördes av detta ”tjoande” och jag svarade ganska förvånat att han absolut inte bryr sig.
Förvånat, eftersom jag numera åter liksom förutsätter att andras smackande inte ska påverka MIN häst det minsta- så har det varit under nästan alla år jag haft häst.
Men jag fick också plötsligt en flashback och mindes Kreon- den gossen hade då INTE accepterat andras oljud hur som helst.
Jag mindes de gånger jag red i ridhuset samtidigt då någon annan satt och smackade högljutt.
Då önskade jag mig en rulle silvertejp så jag kunde stänga dessa ryttares munnar för Kreon kunde göra en så stor affär av ljudet så att man ibland verkligen ”satt löst”.
Ja, det var tider det….inga jag önskar mig tillbaka.
Jag är så glad för fina Vicke som trots exakt lika god bjudning som Kreon inte skulle nedlåta sig till sådana tramserier…väldigt skönt faktiskt…
