Jag är med på några köp och sälj-sidor för hästutrustning på Facebook och slås ibland av hur otroligt olika en del säljare prissätter sina saker.
Någon vill ha nästan nypris för begagnade saker medan andra mer eller mindre skänker bort jättefina prylar i perfekt skick.
Idag undrar jag om ni har liksom något riktmärke för hur man ska prissätta begagnad utrustning?
Vad är ”lagom” för att ni tex ska köpa begagnat hellre än nytt?
Typ halva nypriset om grejen ar i jattebra skick. Extra om det ar nagot som Horseware, som ALLTID verkar salja for bra pris oavsett hur gammalt det ar. Billigt for allt som ar slitet/inte nagot flott marke. Tycker det ar jattesvart och visst har jag i stort sett skankt bort en del saker.
Koper inte sa varst mkt begagnat, da det jag vill ha sallan verkar finnas till salu! Annars skulle jag glatt gora det. Koper ratt mkt begagnade barngrejor/klader och bocker, men just hastprylar brukar jag sallan hitta i ratt storlek/farg/kvalitet/skick OCH pris. Eller om jag ar en petmoj…
Jag säljer inte grejer så ofta, men när jag gör det ligger jag gärna lågt i pris – i gengäld håller jag inte på att trassla, utan mina villkor gäller. Jag köper inte heller begagnade saker som ligger nära nypriset, oavsett hur bra skick de är i – då lägger jag hellre på lite pengar och köper nytt.
Säger som Cecilia, halva nypriset om varan är i bra skick. I sämre skick köper jag inte begagnat alls. Lägger oftast pengarna på att köpa nytt, vårdar det väl och då håller det länge. Sadel köper jag dock gärna begagnad, men då ska jag göra fynd, som när jag köpte min Jensen Brilliant, jättefint skick, nypris 24000, gav 9000 för den. Fick den genomgången och ändrad till min häst inbakat i priset. Eller min Stübben hoppsadel, knappt använd, 2500, stoppade om den för 1500, så alltså 4000 för en sadel som blev som ny.
För att köpa begagnat måste det löna sig 🙂 , dels vill jag att varan ska vara i utmärkt skick och dels ska priset vara lågt.
Exempelvis de Graninge-stövlar jag köpte för 200:–, DET var ett fynd. Dels var de i nyskick, dels superbilliga och till sist också lätta att köpa, dvs jag behövde inte köra land och rike runt eller skicka efter dom på posten- sådant avskräcker också.
Läste nyligen en annons där en tjej ville sälja ett par oanvända ridbyxor från Gekås med prislappen kvar för exakt den summa som de kostar i affären?!?!?
En sådan affär skulle jag aldrig genomföra eftersom man ju på varor köpta i butik har reklamationsrätt vilket man inte har när man köper av privatpersoner.
Idag är det ju så lätt att skicka efter NYA varor så jag ser inte heller varför man skulle köpa av privatpersoner på detta vis så vida det inte är extremt lönsamt.
Annars kanske detta lockade förr om man bodde väldigt långt ifrån vettiga affärer men nu kan man som sagt hitta det mesta på nätet.
Om jag ska köpa beg, vilket jag gärna kan göra med vissa saker, ska det vara ett FYND, bra kvalitet, fint eller så himla billigt att man kan ha det som nån användbar slit-o-släng-grej. Och det ska vara enkelt. Om jag säljer så är det hellre billigt och bli av med grejen enkelt och snabbt som gäller. Nu när jag blev utan häst var det såklart en del som direkt började fråga om att köpa tex alla täcken billigt, men eftersom jag hade en del känslor för saker som jag ju köpt till min häst och som han använt så valde jag att ist GE bort en massa saker till någon jag tycker om, och som tyckte om min häst. Hellre att sakerna kommer till nytta på ett bra ställe än att jag tjänar ngt på dem, tanken när man köper grejer är ju oftast att man ska använda dem själv, inte använda en gång och sen sälja. Fattar inte grejen med att köpa beg prylar till överpris av ngn kändisbloggare heller.
Halva priset vid bra skick. Kanske lite mer om det är ngt speciellt märke. Lägger hellre till pengar o får nytt annars. Brukar försöka fynda vid mässor o liknande, men visst händer det att jag köper ngt begagnat, i de flesta fallen har det varit från folk jag är bekant med eller där ngn jag känner har rekommenderat köpet.