Idag har Vicke och jag varit och tävlat och att jag valde att bege mig ut så pass tidigt på året var för att ”detta är en av de få tävlingsplatser där Vicke inte glor” som jag sa till någon nyligen.
Så ska man så klart inte säga….
Nu ska jag inte påstå att han var så där jättetittig som han KAN vara men tyvärr störde tex ljud från läktaren (människor som inte syntes utan bara hördes bakom en dörr) honom tillräckligt för att det skulle bli lite svajigt emellanåt och även ett ofrivilligt byte i den förvända galoppen.
Nej, känslan idag var inte speciellt bra och det som jag känner och som båda domarna påpekade var att ”bjudningen är ojämn” eller det jag kallar att Vicke är av och på.
Vi har inget jämnt flow och jag måste säga som miljoner ryttare före mig ”buhu…det känns inte som hemma”.
Nej, hemma flyter det på till säkert 90 % och då ska det ändå sägas att jag alltid rider utan sporrar men som idag kände jag hur tempot bara dog varje gång Vicke tittade till ens det minsta på något.
Samma sak när jag vände upp för den avslutande halten- då börjar djuret bromsa måååånga meter innan halten men då kände jag faktiskt att det fick vara nog och smällde båda benen i sidorna på honom vilket jag hoppas lärde honom något. Det ska jag i alla fall träna massor hemma framöver- uppridningar UTAN halt och gud nåde en viss brun herre om han försöker minska tempot.
Så; en allmänt trist känsla var det idag med några highlights; 7:a på skänkelvikningen undan vänster skänkel (som alltid känns sämst på träning) där jag hade en superkänsla och 7:or på båda de enkla bytena i MSV C:n.
Ska man ta med sig något positivt från dagen så är det att jag i alla fall har blivit påmind om vad jag måste träna på, även om det är svårt eftersom ”av och på problematiken” inte finns hemma.
Formen fick jag i alla fall inga kommentarer på och jag tyckte själv att den var genomgående bättre.
Så nu är det bara att träna vidare….
När jag skulle fläta i morse ställde jag av gammal vana pallen på höger sida om hästen och insåg ”javisst ja…manen ligger numera på motsatt håll”. Det kändes ganska bakvänt att fläta där men jag är så glad om hela manen förblir liggande på detta viset så jag klagar inte.
Detta var ett av de första täckena jag köpte till Décima (på EKO för under 500-lappen) så det har runt 15 år på nacken. Lite blekt och med lite uttöjda spännen men funkar till tävling….
En fin detalj från Dagstorportens ryttarförenings cafeteria.
Vad kul att ni har kommit igång med tävling! Jag vet hur det känns med ojämn bjudning. Till mig har alla sagt att det blir bra bara jag tävlar mer. Nu har jag tävlat i sju år med honom och det blir inte bättre. För oss är underlaget avgörande och att det inte är hårt på framridningen och mjukt på banan eller tvärtom. Märker du något av det på Vicke?
Själv övar vi nu på stopp…
Vad gäller ”av och på” (tack och lov inte bara AV) så vill jag nog påstå att det inte alls har med underlaget att göra utan enbart med omgivningen, dvs om Vicke upplever den som ”störande” eller ej. Och tyvärr är hans referensramar ganska snäva- han kan bli påverkad av hur obetydliga saker som helst, som att en människa (funktionär eller åskådare) står väldigt nära banan.
Att vi ska harva på utan förbättringar i 7 år ser jag i dagsläget inte som ett alternativ- det är jag för gammal för och har provat utan resultat med andra hästar.
Det finns, om jag inte kan lösa problemet fler olika scenarion som jag ser det men det är ännu på tok för tidigt att ta ut något i förskott.
Tipsar då om att rida uppridningar MOT den läskiga sidan. Då får du ”gratis” träning på att rida rakt med motspjärnig bjudning, men kanske inte ska lägga så stor vikt vid formen just då…
Mkt bra tips!
Tänk att ni redan är igång, jag får en blandning av känslorna avundsjuka (”jag vill också”) och förskräckelse (”hu redan?? jag är inte klar för tävling ju”) så att det dröjer med säsongsdebut för oss verkar vara lämpligt i år 😉
Skönt med fin betyg på enkla bytena som du harvat en hel del med på slutet! Alltid härligt att få betalt för det man jobbat med!
Ha ha…ja, med facit i hand borde jag också ha dröjt med säsongsdebuten men detta djur ”måste” ju miljötränas.
Att jag fick bra betyg på de enkla bytena var jättebra men jag fick också en tydlig fingervisning på vad som fortfarande inte alls fungerar; travökningarna som bara blir ”springiga” och ryggningarna som hemma varit bra men igår var ”dykande” i båda klasserna.
Har en hel del att träna på nu känner jag, framför allt HELHETEN, att liksom få ihop allt till ett rytmiskt flow för det är där det brister och då hjälper inte enstaka bra ”grejer”.