Ibland hörs röster om att det är så TRÅKIGT med dressyrtävlingar; att man knappt får andas på läktaren för att inte störa hästarna osv.
Personligen vet jag inte om det skulle bli roligare om folk tilläts bullra och ha sig i närheten av våra djur men EN sak som jag skulle uppskatta och som jag TROR skulle bidra till trivselfaktorn är om det fanns en engagerad speaker!
Nu fattar jag så klart att det till 99 % handlar om frivilliga ”gratis-jobbare” som agerar funktionärer, i alla fall på den nivå som jag tävlar men visst borde det finnas FLER människor som typ har drömt om att arbeta som radiopratare eller dj:s 🙂 ?
Lite skämt och lite allvar men hade det inte varit trevligt om fler speakers pratade MER, ungefär som en sportkommentator 🙂 ?
Nåja….kanske inte kommenterade ritterna, vare sig medan de pågick eller efteråt men som hela tiden berättade om ställningen i klassen, hur många procent man behöver rida på för att bli placerad, härstamning på deltagande hästar och sådant som är väldigt enkelt att säga och ta reda på.
Ibland finns det absolut sådana speakers och jag gillar det som sagt men vad säger ni?
Hade ni tyckt att det var bra om det förekom oftare eller bryr ni er inte? Hade det rent av stört er?
Kan inte låta bli att dra parallell till TVsändningar. Jag varken rider eller tävlar men älskar att titta på framför allt Kur på tv men har slutat helt med det pga att kommentatorerna fullständigt pratar sönder det. Helt onjutbart om det inte är tävlingsmomentet man är intresserad av!
Men vad tycker du om MITT förslag?
Håller helt med dig Birgitta! Jag – som tidigare varit väldigt engagerad som funktionär – vet exakt hur svårt det är att få tag på ”folk till alla poster” när man anordnar en tävling men jag tror ändå att speaker skulle gå att ordna, borde ju gå att kombinera med t ex sekretariatsysslor. Det är precis som du skriver så lite som behövs för att det skulle bli en aning mer intressant och spännande att vara på dressyrtävling. Presentation av varje ekipage, vilken procent föregående ekipage fick, vilken procent som krävs för att gå in på placering/upp i ledning osv.
Samma sak på prisutdelningen och där finns det absolut inget att skylla på för där är det ju alltid någon som presenterar pristagarna. Istället för att bara säga namn på ryttaren, procent och placering så är det ju enkelt att lägga till häst, födelseår, härstamning och ägare/uppfödare.
Jag red tidigare för en hästägare (tävlade två av hans dressyrhästar) och han hade dessutom x antal hopphästar som han ägde. Det blev så tydligt där för på hopptävlingar så presenterades hästarna ofta med allt det jag skrev ovan som man skulle kunna säga på prisutdelningen men som han sa – ”på dressyrtävling så är det absolut ingen som vet vem som äger hästen som är inne på banan eller ens hästen som vann”.
Och till sist – ”tyst på läktaren” är ju det absolut töntigaste som finns. Herregud, låt folk prata, skratta, gå in/ut osv om de skulle vilja det, hästarna lär ju bli mer rädda om det är knäpptyst och någon rätt som det är råkar nysa.
Jag är ofta speaker på hopptävlingar och gör just som du säger. Försöker dessutom ofta hitta mer info, tex var ekipaget senast tävlade och var de hamnade då, osv osv. Fyller ut den stund ekipaget har på sig att ”se” banan.
Håller med dig, det är så mkt roligare med en duktig speaker på tävlingar. På vår årliga lokaltävling hade vi en så himla duktig tjej, som född till att vara speaker på dressyrtävlingar. Hon är intresserad av bade dressyr och härstamningar, så allt blev sagt med engagemang och riktigt uttalat dessutom. Vid prisutdelningarna gick hon ut med sin mic och talade till och med. Ett ”skräckexempel” är annars när en ändå ganska stor och seriös klubb vi var på hade typ en 12-åring som speaker, som dels inte lät som att hen ville tala I mikrofon, och dels inte kunde uttala något namn rätt plus att man knappt horde vad hen sa. Det kunde lika gärna varit en vuxen person, det var inte åldern I sig jag klagade på, men det är ändå ett visst ansvar.
Nej, oengagerade personer eller ungdomar som mest fnittrar i mikrofonen kan man verkligen vara utan.
Det känns som att det behövs ett trendbrott- att det liksom ska bli tillåtet att VILJA tala i micken och säga mer än ”flaska”. Jag är övertygad om att det hade gått att hitta fler som vågar och vill men kanske har de inte släppts fram av olika anledningar?
Jag fick prova på att vara Speaker på en dressyrtävling. Skitsvårt verkligen! Förberedde mig noga, kollade upp ev svårt uttalade namn, vart ryttaren kom ifrån etc. MEN när jag väl satt där så hann man knappt inte mer än att tacka föregående ryttare och hälsa den nya välkommen innan startsignalen gick igen. Att då bryta in och berätta om ryttaren/hästen kändes som ett störningsmoment, så jag vågade aldrig.
På de lite större körtävlingar ska varje ekipage lämna in speakerinformation i samband med startanmälan.
Man kan ju även utnyttja de pauser som ofta finns inlagda under tiden en klass pågår och tex berätta om ställningen i klassen osv.
Mycket handlar säkert om att man måste få rutin.
Är ofta speaker och det är omöjligt att hinna med under själva tävlingen. Men tar med mig tipset att det går att snacka i pauser och efter klasserna ☺