Månadsarkiv: maj 2015

Rena pressfotograferingen

foto

Har noterat en intressant utveckling på de dressyrtävlingar jag besökt nyligen:

Ibland känns det nästan som att man är i närheten av någon form av pressfotografering 🙂 !

Ryttarna har med sig medhjälpare med riktiga ”värstingkameror” med objektiv som sticker ut en halv meter utanför kroppen!

Jag är lite förvånad eftersom det idag går att ta helt ok bilder med telefoner och I-pads men å andra sidan gissar jag att även fina kameror har blivit så pass billiga idag att de kan finnas i ”var mans hand”?

Torsdag- inget nytt

Vickes och min träning på egen hand fortsätter as usual så jag ordar inte så mycket mer om det.

Det är trettioentusen övergångar, fokus på korta tyglar och att Vickes näsa ska vara uppe och framme och jag tycker nog att det går ganska bra.

På ”min” nivå händer det ju inga större revolutioner från dag till dag eller ens vecka till vecka till skillnad från då man tex rider på unghästar där i alla fall jag upplevde att det liksom hände något nytt (framsteg) mer eller mindre varje gång man red.

Men allt har sin tjusning fast jag skulle idag aldrig vilja byta ut Vicke mot en 3 eller 4 åring.

image

Observera att jag på denna bilden faktiskt ”lyder” X och har KORTA TYGLAR!!!! Jag kan….(ibland)…

Tillbakablickar: när jag funderade på att sälja Vicke

Nyligen slog det mig igen; tänk att jag idag aldrig någonsin under ett ridpass upplever att Vicke är svår att sitta på.

Ni som har läst bloggen sedan han köptes kanske kommer ihåg vilka ENORMA problem jag hade med att sitta ner på honom i traven i början och det gick faktiskt så långt att jag i alla fall NUDDADE vid tanken ”tänk om jag måste sälja honom för att jag inte kan sitta ner i kort trav”!!!!

Det låter säkert jättekonstigt hur man kan köpa en sådan häst men till mitt försvar måste jag berätta att Vicke vid provridningen inte var hälften så skumpig att sitta på som då han kom till mitt stall.

Han var inte som en soffa att sitta på (i) utan det skumpade lite redan då men då tänkte jag att jag inte var van vid hästen och så var det liksom inte mer med det.

Men när han kom till mig!

Du milde….jag kunde på fullt allvar ibland knappt trava en långsida utan att det kändes som om mina inälvor skulle ramla ut och jag kände mig som rena nybörjaren som inte kom till något vettigt arbete alls.

Jag minns att jag lät Christina, min dåvarande ridlärare sitta upp och hon sa efter typ ett varv på volten ”jag förstår vad du menar” och hoppade av!

Jag vet att en del, nu när jag sitter fullständigt obehindrat på djuret, tror att det beror på att jag liksom har ”lärt mig” att sitta på Vicke men så tror jag inte alls att det är utan jag är övertygad om att det hade att göra med att han blev så otroligt spänd i samband med köpet.

Enligt min erfarenhet tar sig hästars spändhet verkligen olika uttryck och hästar behöver inte ens SE spända ut för att var det och så tror jag det var för Vicke.

Och medan vissa hästars spändhet tar sig i uttryck genom att de tex kör upp huvudet, blir hårda i munnen, styva i benen osv så satte sig hans spändhet i ryggen (och att han kröp ihop bakom bettet).

Tack och lov höll sig detta fruktansvärda skumpande inte i så jättelänge- kanske 2 månader men det var verkligen frustrerande och jättejobbigt, både fysiskt men också mentalt.

För det är verkligen inte kul att köpa en häst som man inser att man inte kan sitta på och jag har nog aldrig hört talas om just den problematiken- har ni?

Eller; att hästar kan vara skumpiga är väl sin sak men man brukar ju inte medvetet köpa ett sådant vuxet djur, inte i min värld?

Onsdag- lite vardagsfynd

Eftersom Vicke avmaskades igår tyckte jag att det kunde passa bra att ge honom en vilodag idag.

Det blev bara en mini-promenad efter jobbet och i stallet träffade jag också en säljare vars annons jag hade läst på Facebook under lunchen.

Jag älskar sådana här smidiga affärer som där det från start till mål bara hinner gå några timmar!

image

Transportskydden (aldrig använda) kostade 80 kronor och kommer att få ersätta de jag har och som ni hade skrattat ihjäl er åt om ni hade sett.

De är korta och av så klent material att man nog får säga att det mest är för SYNS skull jag har använt dom och de har många år på nacken så de här kändes lite ”bastantare” i alla fall.

Benskydden tänkte jag ha i hagen- de kostade 30 kronor och verkade också oanvända och flugmössan för 10 kronor tänkte jag ha i reserv.

Efter stallbesöket åkte jag, Soya, Åsa och Vilja till Dalby och gick en långpromenad i bästa möjliga väder- precis lagom varmt och soligt utan att man blev genomsvettig.

image

Soya avslutade vandringen med en vätskepåfyllning.

Skulle du våga?

sadel

Såg att någon ville köpa ”en sån här” och trodde först nästan att det var ett skämt….

Personligen tycker jag att det verkar farligt (för ryttaren) att sitta fast på detta vis men kanske är det jag som tänker fel?

Skulle ni våga spänna fast er så?

Olika toaletter

image
Tänk om alla hästar gick på toaletten som Wilma på vår anläggning gör?

Vad strö man skulle spara och så snabbt man hade kunnat mocka ett helt stall!

Det är ju nästan ett försäljningsargument ha ha ha: ”mycket renlig i boxen”.

image
Om man tittar in till den här herren kan man förledas att tro att hans box är mer eller mindre nymockad eller att han är förstoppad, eller hur?

Men låt er inte luras: även om boxen ser ut så här på morgonen (jag tog bilden klockan 06.00) så ligger det ”allt möjligt” UNDER all halmen.

Lite bökigare att mocka än till ovan sto så klart men jag tycker ändå om att det SER rent ut och att även hästen (och eventuellt täcke) är rent.

Tisdag- ostadigt

Idag fortsatte jag och Vicke vårt arbete i ridhuset och jag tycker nog att det känns som att vi har uppnått ett litet genombrott vad gäller att han ska vara mer ”på bettet” som jag ju har tränat på ett tag nu.

Jag undrar om det är min handposition som har gjort den stora skillnaden för nu tänker jag verkligen på att hålla händerna ”där de ska vara” och dessutom ha väldigt kort tyglar, inte gå fram med händerna i tid och otid och få meterlånga tömmar i obevakade ögonblick.

Så klart innebär ovan inte att jag bara sitter med helt stumma händer ”no matter what” men att försöka länga ut halsen så som jag tidigare har ridit har uppenbarligen inte gett tillräckligt bra resultat- det ser jag ju nu.

Hur som helst var jag väldigt nöjd efter passet och släppte ut Vicke i varmt och mycket behagligt väder för en utomhusfrukost innan jag körde till jobbet.

Tyvärr stämde väderleksprognosen bara allt för väl idag för efter bara 3½ timme vräkte regnet ner hejdlöst och sedan dess har det varit väldigt ostadigt väder. Det är då man är tacksam över regntäcke tycker jag.

image