Det är så roligt att vara fostermoster åt den här loppan!
Oj, oj, oj vilket åskoväder som drabbade mina trakter igår kväll vid läggdags.
Det kom hur många blixtar som helst som lös upp hela rummet; det var som om någon tände och släckte en lampa massor av gånger under säkert en timme.
I samma MINUT som jag TÄNKTE ”jag måste skicka ett sms till en av stallägarna och kolla om de har tagit in unghästarna från betet” plingar det till i min telefon och jag läser meddelandet att ”Du kan känna dig lugn, vi har tagit in unghästarna nu. Sov gott!”.
Då blev jag både lättad och full i skratt; snacka om att vi tänker helt lika!
Och inget ont som inte har något gott med sig: eftersom Messy stod i stallet i morse kunde jag passa på att pyssla lite med henne, konstatera att hon inte har blivit det minsta ”förvildad” 🙂 på betet utan ville kela precis som alltid och att hon har växt till sig hur bra som helst. Så det kan nog bli en sadel på den ryggen sent i höst….
Sedan har jag full förståelse för att man inte åker flera mil till ett bete för att ta in hästar vid dåligt väder men har man dom 200 meter från stallet ÄR det onekligen skönt att kunna göra det…och sova lugnt!
Jag minns med förfäran för flera år sen då Calvin och Fleur gick i en MEGA-hage (den vid Simon, Birgitta) att det plötsligt blev extrem stormvarning. Jag satt på jobbet och såg de kolsvarta molnen närma sig och regnet började piska mot fönstren.
Satte mig i bilen och körde mot stallet och JUST som jag kom fram började det blixtra och åska, träden var närapå parallella med marken av de fruktansvärda vindarna och det enda jag hade i skallen var ”den högsta punkten i hagen är Calvins öron” (för er som inte vet, är han XL-size). Slet på mig min långa regnrock, varför vet jag inte, för inte bara såg jag ut som Läderlappen då blåsten gjorden en ”cape” av den, utan jag blev också total genomdränkt och förblindad av den genomvåta kappan som flög runt min skalle. In i hagen, var stod mina hästar? Fleur kom genast i full kareta, men Calvin var längst bort under ett träd med resten av gruppen. Tog in Flurpan och fick sen liksom gå horisontellt genom hela hagen för att hämta Calvin. Väl framme, totalt genomdränkt, åska och dunder, vägrade hästen gå FRAMÅT genom ovädret, så vi ryggade – jävligt motvillig häst……… ca 500 meter.
Samma kväll slog åskan ned i ett av träden, ingen häst skadades lyckligtvis, men jag var jäääävligt glad att mina var inne den natten.
Puh….vilken story!