Om man tittar i ett ridhus brukar man ganska lätt kunna se om det finns någon ridskoleverksamhet eller ej- det är bara att se hur ett oharvat fyrkantsspår och ridhushörnorna ser ut.
Noterade dock faktiskt samma sak på vår gräsbana nyligen och vi har då inga lektionshästar hos oss 🙂 !
Uppenbarligen älskar vi att rida på fyrkantsspåret och att inte gå ut i hörnen medan mitten av den GIGANTISKA banan verkar ”farlig” på något sätt för där tycks ingen rida av det mycket bättre gräset att döma 🙂 !
Gräset på spåret är sedan länge ett minne blott….
…men i hörnen frodas det fint för där ”vågar” (???) ingen rida 🙂 !
Fast det är ju inte alls konstigt att det blir så. På spåret utmed sidorna rider alla på samma ställe, det finns ju inte så många alternativ om man rider ”på spåret”. Det kan ju diffa någon decimeter eller ett par i sidled, men det sliter ju ändå på ungefär samma ställe. I hörnen finns det många fler alternativ – allt från uppvärmningshörnpasseringar på unghäst – dvs i princip en halvvolt – till noggranna dressyrhörnpasseringar som förberedelse inför en skola eller diagonal t ex. I mitten är ju variationen ännu större, det är massor med yta och inget som styr så alla hamnar på samma ställe. Så även om man rider massor innanför spåret är ändå sannolikheten att man rider många gånger på samma ställe mycket mindre än på spåret.
Konstigt är det inte- tvärtom.
Enligt min erfarenhet rider majoriteten av alla hobbyryttare på tok ”för mycket” på spåret, dvs de varierar sin ridning för lite.
Och sedan säger en del att det är så trist med dressyr ”för man rider bara runt, runt”.