Händer det er att det känns så himla bra under rittens gång att ni slits mellan lusten att rida ”hur länge som helst” pga detta och en önskan att avsluta så snabbt som möjligt innan detta fantastiska försvinner?
Så var det för mig idag och jag valde att avsluta passet efter 35 minuter 🙂 .
Nu när X och Mini har hjälpt mig så pass mycket med att trampa Vicke från marken märker jag att jag också har mycket lättare att ”få till det” uppsuttet men utan denna hjälp.
Annars går jag just nu mest och räknar dagarna till 1 december då jag får tillgång till min nya lägenhet- det finns massor jag vill köpa och planera men jag kan inte göra något innan jag har nycklarna i min hand.
Att trycka in nya möbler i nuvarande etta lockar inte och jag måste se min nya lägenhet fler gånger innan jag är säker på hur jag ska möblera den och med vad.
Nämen bilden föreställer ju mig och Diego på tävling 😉
Känner igen känslan med ridpassen, vill också tillägga att både om det går skitkasst eller superbra så har jag samma känsla angående att jag vill rida igen, om det har gått kasst vill man liksom försöka på nytt att få till ett bättre pass, har det gått bra vill man njuta mer. Sen är vissa pass sådana som man är lagom nöjd med t.ex. uteritter, då känner jag mig mest tillfredsställd och förhoppningsvis hästen också 🙂