Bilden ovan tycker jag stämmer väldigt bra in på mig; jag lånar i princip ALDRIG ut min häst.
Om någon ska rida på Vicke ska det vara någon som rider bättre än jag, som liksom kan TILLFÖRA något, inte bara motionera honom.
Att jag resonerar som jag gör har ju säkert också mycket att göra med att jag hittills inte BEHÖVT någon ridhjälp- jag har i dagsläget inga problem med att hinna med att rida min häst så ofta och länge som jag vill.
Men hur resonerar ni?
Lånar ni ut er häst till ”kreti och pleti” bara för att någon är sugen på att rida?
Lånar ni ut er häst för att ni måste och skulle ni helst slippa eller tycker ni att det är en perfekt avlastning?
Låter ni hellre hästen vila än att låta någon annan rida (ja, svarar jag- i alla fall om det skulle handla om några dagar).
Jag minns med förskräckelse hur en hästägare för länge sedan skrev något i stil med nedan på stall-anslagstavlan:
”Jag ska resa bort i 2 veckor. Den som vill rida får gärna göra det”.
I min värld inte alls OK.
Dels var detta inte en fullständigt okomplicerad häst som vem som helst kunde hoppa upp och rida ut på och dels så tyckte jag att hela budskapet andades nonchalans- typ ”min häst är så oviktig för mig att jag struntar i om och vem som rider på den de närmaste 14 dagarna”.
Men kanske är det bara jag som är lite kinkig (fast jag vet att även andra reagerade).
Men hur resonerar ni kring utlåning av häst?
Har ju ingen häst nu, men har lånat ut mina hästar då och då – kanske som sällskap när någon ska rida ut med en ny medryttare eller vad det kan vara. Har också fått hjälp när jag varit borta på semester en vecka av någon i stallet som ridit min häst när jag varit borta. Ofta är det ju då motionsridning ut eller i ridhuset. Jag har i princip aldrig haft medryttare men att någon rider hästen enstaka gånger eller en vecka här och där har jag bara tyckt varit trevligt och bra hjälp för mig. I stallet jag står nu lånar man inte ut hästen till kreti och pleti men nästan alla har medryttare och det händer också då och då att hästägarna lånar varandras hästar för att kunna rida ut med sin dotter/mamma/medryttare/kompis eller dyl.
Tycker som ofta att inget är fel eller rätt – man gör som man själv vill förstås!
Vi kan absolut låna ut våra hästar för kompisridning, dvs en kompis lånar en häst av oss och vi rider tillsammans. Jag har heller inga problem att låta kompisar rida min häst på banan – den yngre hästen som jag sålde kanske lite mer selektivt av säkerhetsskäl. De flesta av mina kompisar rider bra, många säkert bra mycket bättre än jag. Men jag menar ändå att de inte tillför min häst något på en enstaka ridtur – tvärt om känner jag ofta att jag måste ”stämma om” hästen för min ridning igen. Det brukar å andra sidan inte ta så lång tid. Men jag lånar ju absolut inte ut en häst till en kompis för att kompisen ska utbilda/utveckla den. Det jobbet får jag ju göra själv. Syftet är ju att det är roligt att rida ihop eller att det är roligare att prata ridning med någon som ridit hästen ifråga eller andra sociala orsaker. Jag kan även låta en hästvakt rida om de vill – som tack för hjälpen. Men även då är det ju för ryttarens skull och inte för hästens.
Ibland har jag någon kompis här som ridit i barndomen och som vill skritta runt lite, det bjuder jag ju såklart på 🙂 Hade någon som jag vet är duktig velat låna för en uteritt hade det varit okej, men det händer ju sällan, de duktiga brukar oftast ha ett antal hästar att välja på. För övrigt är jag väldigt försiktig med att låna ut, inte så att jag tror att något blir ”förstört” av att någon rider ett pass, då har man satt grunden väldigt dåligt, men mer att något ska hända, jag lägger ner alldeles för mycket pengar för att jag ska våga gambla så. Däremot hade jag gärna haft en medryttare som ville hoppa lite, men det ska vara någon som kan tillföra något. Det enda sättet jag skulle kunna tänka mig att få en medryttare är genom kontakter för som sagt om inget tillförs kan hästen lika bra stå.
Finns inte på kartan! Dels är hon inte lättriden, dels skulle jag inte våga riskera ngr skador varken på henne eller den som sitter på Den enda som rider henne ibland är dottern, dels rider hon bättre och har lika bra balans som jag☺️
Kan låna ut henne om någon stallkamrat vill ha med sig en vän på uteritt. Aldrig för annan sorts ridning. Just nu rider dock min tränare henne en/två gånger i veckan. Jag är inte där, hon rider som hon vill, men där både vet och känner jag att det gynnar henne.
Jag lånar inte ut till vem som helst men till sällskap/uteridning med en god ryttare, varför inte?
Lånar ut till specifika personer när jag behöver hjälp. Min häst är 8år och blir inte förstörd för någon annan rider. Hellre det än att han står i boxen och glor. Men nej, jag släpper inte upp vem som helst och hursomhelst…
Jag tycker det är intressant att de flesta ställer sig frågan Varför? istället för Varför inte? och att man generellt funderar mer på ”tillför det hästen något?” än ”tillför det ryttaren något? ”
Unghast, nej, etablerad hast, ja – satillvida att ryttaren faktiskt kan rida – jag vill inte ha nagon oerfaren person pa en svar(are) hast som kanske kan raka ut for nan olycka liksom. Tror inte heller att en hast blir forstord pa nan enstaka ritt. Fast det ar ALDRIG nagon som fragar mig om de far rida min hast, sa inte nagot jag har behovt ta stallning till.
Ja självklart är säkerheten viktig, unghästar är en risk och den tar jag själv. Det är ju inte så att folk frågar om de får rida, mer att man har ridande kompis på besök och passar på att rida ihop, genom att turas om eller rida varsin
Tycker inte det är så konstigt om man tränar och tävlar ”seriöst”.
De flesta har svarat att de kan låna ut hästen till uteritter (det skulle jag också kunna göra) men om man lägger ner tid, pengar och engagemang på att träna vill man nog behålla den biten för sig själv så vida inte den man lånar ut hästen till rider bättre än man själv gör.
Varför riskera att någon annan ”kladdar till” något i träningen som man sedan måste korrigera?
”Rider bättre” tycker jag är ett svårt begrepp! Olika ryttare är ju bra på olika saker. Det är klart att man kan säga att en ryttare som tävlar högre klasser än man själv gör ”rider bättre”, men så enkelt är det ju inte. Jag vet t ex en svårklassryttare som jag inte skulle sätta upp på en livlig unghäst – det är helt enkelt inte hennes grej. Jag har ingen lust att lägga värderingar och gradera mina vänners ridkunskap mot varandra, och framför allt inte gentemot mig själv.
Jag vet inte om du anser att jag tränar ”seriöst” eller inte, men jag har aldrig upplevt att det varit särskilt mycket jobb med att ”återställa” en häst efter en ryttare som ridit den en enstaka gång. Och det lilla besväret kan jag tycka att det är värt för det nöje jag tycker det är att dela mitt intresse med mina vänner – särskilt om jag har en fin häst som de tycker det är roligt att rida. Om du inte gör den värderingen är givetvis din sak – jag tror ingen kommer tvinga dig – utan jag försöker bara förklara att MITT ställningstagande inte grundar sig på om hästen (jag) tjänar på om någon annan rider på den eller inte.
Alltså… Jag håller helt med dig. Vissa resonerar som om de sitter på gp-hästar som går internationella klasser en gång i månaden återställa en häst? Men hjälp. Så resonerade jag också när jag var 15. Återställa… Haha.
Min förra tävlingshäst var en hyfsat trevlig individ som jag utbildade en bit uppåt. Han kunde lite piff o puff o var stört-trevlig att rida. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag slängde upp ryttare som absolut inte var några elitryttare. Men oj vad det var härligt att ta del av deras reaktioner när de fick nöjet att rida en skolad häst. Deras ansikten var bara ett stort leende. Det gav dessa ryttare SÅ mycket och nej, det var inte fråga om någon återställning efteråt
Tanken är väl knappast att någon som ska rida som du aldrig sett rida? I så fall förstår jag resonemanget. Om någon tex är regelrätt dum mot min häst en längre tid… Ja då kan man väl börja tala om återställning? Annars nej. Bara lite skrattretande 😉
Skulle garna fa rida en piff&puffhast!!
Jag resonerade alltsa inte om aterstallande (av en eller ett fatal ridturer tycker jag inte det kan kravas, men om det skulle vara regelbunden ridning sa maste man ju vara samstamd atminstone) utan mitt resonemang var baserat pa att de som vill rida andras hastar ar (iaf i min varld) oftast sadana som inte har nagon egen hast och de som inte har nagon egen hast ar oftast folk som ’inte kan rida’ och da jag vanligen har haft halvskolade och inte speciellt lugna araber som dessutom ofta ar unghastar, sa har jag liksom inte haft materialet till att lana ut for enstaka ritter. Daremot har jag latit en kompis som kommer pa besok nagra ggr om aret bara, rida ut pa min halvskolade halvgalna unghast, for jag vet att hon klarar det. Han ar for ovrigt nu 7 ar och inte langre vare sig halvskolad eller galen, men tyvarr nu istallet kroniskt halt, sa det blir till att aterga till halv-whatever unghastar igen. Suck.
Med andra ord var det, som jag tror jag skrev tidigare, ryttaren och sakerhetsaspekten jag oroade mig mest for. Men visst har jag latit folk som inte ar sa erfarna tuffa runt pa sakra hastar nar sadana funnits att tillga (kanns lange sedan nu).
För mig är den största orsaken till att jag inte lånar ut att jag vill rida själv. Man lägger ner mycket energi, tid och pengar för att få nöjet att rida lite och då vill jag banne mig göra det också. Men absolut om jag har en ridkunnig vän på besök kan jag tänka mig vi rider ut tillsammans.
Det instämmer jag i.
Jag älskar mina dressyrpass och skulle helst rida ännu fler per vecka än vad jag gör så den biten vill jag verkligen sköta själv.
Och då undrar jag hur många vänner som skulle kunna tänkas rida ni har egentligen. För min del handlar det om kanske fyra gånger om året, och det kan jag allt tänka mig att bjuda på – desssutom tycker jag att det kan vara intressant att se en annan ryttare rida min häst.
Vill säga här att jag blev väldigt smickrad när Anna-Kajsa erbjöd mig att få rida på hennes häst när Misty var borta, nu blev det aldrig av, men det kändes så himla generöst, att någon ville bjuda mig på ett dressyrpass! Ska tänka om lite, om det finns någon jag kan glädja med ett pass ska jag göra, har en kompis som ska ta bort sin häst och hon älskar att sitta och trimma, ska säga till henne att hon gärna får rida Diego om hon vill.
Tack! Den reaktionen betyder mycket mer för mig än att få avstå ett dressyrpass .Jag rider ändå nästan 200 dressyrpass om året (400 när jag hade två hästar), så det är ju inte direkt så att jag blir utan.
Jag är tyvärr i den sitsen att ingen vill rida på min häst, inte ens tränaren. Jag skulle gärna ha en reservryttare när jag åker bort eller är sjuk som älskade honom som jag gör. Det går tyvärr inte, eftersom folk inte vågar. Förr ville jag bara rida själv men när jag nu inte har något annat val skulle jag gärna ha någon som kunde ställa upp när jag inte kan.
Att någon ska rida honom när jag kan finns inte på kartan. Jag vill ju rida varje dag.
Jag har en Grand Prix ryttare som red honom två dagar när jag låg däckad i hög feber och jag var väldigt tacksam.