Bilderna ovan tycker jag stämmer på en del hästägare jag mött genom åren.
De är jätteintresserade av nästan allting kring hästägarskapet utom RIDNINGEN vilket för mig är jättekonstigt men för andra således inte?!?!
Jag vet de som kan pyssla med mockning och rykt i en evighet men som sedan ”inte har tid” att rida eller de som är sådana hippo-kondriker att de nästan SÖKER något sår, enstaka hostning eller annat som gör att de med gott samvete (?) kan låta bli att rida några dagar.
Själv tycker jag ju att ridningen är det roligaste med att ha häst och att en del annat är mer…tja…kanske inte ett nödvändigt ont men inte lika roligt som att rida i alla fall.
Jag gissar att vara hästägare för en del innebär att man tillhör en grupp och att denna grupptillhörighet är ganska viktig för en. Att kunna snacka häst, följa med på olika hästevenemang osv vilket inte är lika naturligt om man inte själv HAR en häst även om det så klart är fullt möjligt.
Men just det där med att kunna titulera sig HÄSTÄGARE verkar viktig.
Vet ju också en del som helt har ”lejt bort” ridningen till någon/ några andra och som ”nöjer sig med” att följa med på tävlingar och träningar och har stort nöje av detta.
Ja, vi är alla olika- det ena är ju inte mer rätt än det andra.
Du skriver ju rätt ofta om detta – och jag känner inte igen det alls. De jag känner som har häst gillar att rida, sen rider man ju på olika sätt och har olika intressen inom ridningen. Men jag vet nog ingen som inte vill ha smidiga och lättskötta lösningar för kringarbetet för att få så mycket tid till ridningen som möjligt.
Du kanske mest känner folk med egna stall- jag känner mest hästägare som står inackorderade.
Och jag har sett väldigt många genom åren där ridningen varit väldigt långt ifrån prio 1.
Så klart gör man som man vill men för mig är det konstigt hur man som normalinkomsttagare kan lägga ganska många tusenlappar på en häst man mycket sällan rider.
Hade mitt intresse varit att enbart pyssla (rykta osv) hade JAG hellre försökt att hitta någon som bara önskade detta till sin häst (hi hi… en sådan pysslare hade jag gärna haft)!
Jag rider min häst 2-3 gånger i veckan. Amdra dagar går vi promenader, tömkör, löshoppar etc. Jag har häst för att jag älskar hästar, känslan av att komma till stallet och sköta om den fina vännen. Jag tycker det verkar mer sunt än att ha en häst bara/mest för ridandet, det låter lite ”egoistiskt”?! Som hästen vore ett redskap.
Jag har också sett detta väldigt ofta. Dessutom folk som inte gör nånting med sin häst, knappt ens tittar på den i hagen.
Det kan ju förstås bero på så många olkia saker som man utifrån inte har en aning om men jag har många gånger tittat avundsjukt på dessa människor då mina hästar varit skadade. Dom har fullt friska hästar som bara ruttnar i en hage medans jag får slita med skadade djur. Det retar lite. Självklart väljer var och en och så länge hästen inte lider, varsågoda, men nog tycker jag att det är konstigt.
(Sen behöver man ju inte just RIDA bara göra nånting med hästen annat än att bara ha den i en hage).
Jag håller sååå med dig och har gjort samma reflektion när jag har stått med skadad häst.
Och vad jag tycker är väldigt trist i de fall jag har erfarenhet ifrån är att hästarna har stått uppstallade på ställen där hagtiden varit 2-6 timmar/ dag vilket för mig är ännu svårare att försvara att man inte aktiverar/ motionerar hästen på något vis.
Att köpa 23 täcken eller ge hästen 3 kilo morötter om dagen kan absolut inte kompensera för ovan….
När jag funderat på det inser jag ju att det runt omkring där vi bor står massor med hästar som aldrig rids eller görs något med. Jag har uppfattningen att det t ex kan handla om hästar som ”blivit kvar” hemma på gården när barnen flyttat, men vet ju inte riktigt hur det är. De hästägare som bor nära som jag umgås med är ju de som rider – de rider på vår ridbana eller så rider vi ihop. Samma med alla mina vänner – vi är ofta vänner för att vi delar hästintresset. Jag kan förstå det där med att ha hästar hemma på gården som har blivit kvar, men jag har faktiskt aldrig träffat någon som köpt en häst och ställt den i ett inackorderingsstall utan att ha så mycket intresse av att göra något med den. Eller jag har en vän med två ponnyer som hon inte rider, men hon gör ju saker med dem hela tiden, och har ett par ungdomar som rider – som hon hjälper och stöttar. Däremot känner jag ju folk som själva slutat rida, men har fina hästar som de låter andra rida och tävla. Deras nöje är ju att följa hästens utveckling, sitta på läktaren och heja på den och så. Det kan jag också förstå, även om jag själv inte har det intresset.
Har stött på detta fenomen många gånger hos alla kategorier människor, men vanligast tycker jag är tonårstjejer som tröttnat på sin ponny (fast de pysslar inte heller, utan det är in och ut ur stallet på 10 minuter) och människor som tycker att det är obehagligt/läskigt att rida. Värst var en kvinna som stod inackorderad i samma stall som jag. Hon hade en 16-åring som hon hade haft sedan den var två, som var fullt frisk men omusklad när hon flyttade den till oss. Hon spenderade minst två timmar i stallet varje dag och pratade hål i öronen på oss andra och ryktade till hästen blev pälslös (typ), men aldrig red hon. Efter ett tag förstod jag att det berodde på att det inte gick att få den från stallplanen – hon vågade alltså inte rida sin egen häst och det hade den förstått, så den reste sig när hon försökte skritta bort från stallet. Till slut avlivade hon den på grund av en påstådd skada (hästen var alltså fullt frisk) och köpte sig en 1,5-åring istället. Det var nog bekvämt med en oinriden häst så hon slapp frågorna om ridningen och kunde ägna sig åt sitt borstande i timtal. Och såvitt jag vet står hon där än och ryktar och pysslar och flätar och skrubbar… 😀
Det här är ju en jätteintressant och komplex fråga! Tonåringen som tröttnat går ju att förstå, där är ju antagligen bästa lösningen att sälja. Problemet är väl att det inte är tonåringen själv som betalar, och föräldern kanske inte har förståt.
Men det där med ridrädsla är intressant, och jag funderar på hur ”vi andra” spelar in där. Ser vi ner på den som är ridrädd? Ser vi ner på den som köper en trygg och stabil häst? Vad är det som gör att personen i ditt fall köpte en oinriden ung häst istället för en trygg och stabil äldre häst? Eller valde att köpa en häst som den kunde sponsra en duktig ryttare utan egna pengar med, det är ju också ett sätt att vara hästägare?
Jag hoppas verkligen att jag och min inställning inte påverkar folk att skaffa eller behålla hästar de är rädda för eller som inte passar dem.
Och vad är egentligen problemet om någon väljer att ha en häst att borsta på? Så länge hästen har det bra? (sen gäller det ju att hästen passar för det med, det finns ju många hästar idag som faktiskt blir olyckliga av att inte få arbeta).
Ska man ha en häst att enbart borsta på anser jag att hästen som ett minimum måste ha en rejäl och stimulerande hagvistelse där den rör sig rejält.
Att stå på tex en ridskola där hagtiden är 3 timmar ensam i en grusruta räcker enligt mig definitivt inte för fysiskt och psykiskt välbefinnande.
Oj vad jag känner igen beteendet. Har stått inackorderad med en nästan exakt likadan person som du beskriver- det är bara detaljer som skiljer…
Jag har en häst som aldrig ridits, inte ens inriden faktiskt, men tyvärr borstar jag henne inte ens i timmar.
Vet inte varför att RIDA skulle vara så himla viktigt för hästen? Tror vi överskattar hur givande det är för hästen med den aktiviteten och tror kanske till och med att ”icke ridhästar” (avelsston och unghästar t ex) kan ha betydligt bättre liv än ridhästarna?
Rida tycker jag bara är viktigt om hästen inte får någon annan form av motion, tex bra hagvistelse.
Att det sedan för MIG är obegripligt hur man kan lägga tusentals kronor på en häst man inte rider är en annan fråga.
I just ditt fall gissar jag att denna häst inte kostar dig flera tusen i månaden och dessutom ”måste” du väl ha henne som sällskap till din andra häst som annars hade varit enda häst i stallet?
Jovisst, men jag kunde ju lika gärna rida in henne och rida om jag tyckte det var viktigt eller roligt 😉
Men nej jag tror inte vare sig hon eller jag har något nöje av det så hon får fortsätta vara världens bästa hagprydnad <3
Nu är det ju inte riktigt det vi diskuterar men du HAR ju en häst redan som skänker dig massa ridglädje så då är det för mig inte konstigt att du valt att ha en hagprydnad OCKSÅ.
Hade jag haft eget stall och varit tvungen att ha sällskap till Vicke hade jag kanske köpt en ponny som jag definitivt inte hade ridit på 🙂 !
Ska fortsätta att förtydliga att jag rider för att JAG vill rida 😉 inte är det för min hästs skull i alla fall 😀