Vi har alla våra olika talanger och fallenhet för saker och ting- konventionell lydnadsträning har väl aldrig legat på Soyas 10 i topp-lista över saker hon tycker är viktiga i livet.

Detta får även skyllas på hennes ägare som varken gått några lydnadskurser eller tränat på egen hand med henne- vi har tyckt att det räcker att ”vardagslydnaden” fungerar, dvs att doggy går att ha lös mer eller mindre överallt- det känns långt användbarare än att hon kan ”spela död”,  rulla runt eller göra andra trick 🙂 .

De enstaka gånger jag provat något agility-aktigt har Soya betraktat mig som ett frågetecken medan hon ute i naturen är en fena på att ta sig fram precis överallt, även över branta trappor och annat som finns i Dalby naturreservat tex.

Kärleken fick dock för sig att han ville lära Soya ”tass” till vilket jag ställde mig väldigt skeptisk eftersom jag som sagt vet vad Soya är intresserad av och inte.

Men se på f…n….efter ungefär en miljard försök med hundgodis som hon gärna hade slitit ur hans händer om hon fick och efter att…ursäkta Soya…jag älskar dig det vet du…ha verkat heeeelt obildbar så ramlade polletten ner på min 8-åriga kines och jag har bildbevis om ni inte tror mig 🙂  🙂  🙂 !

Duktig doggy!