Månadsarkiv: april 2016

Det finns hopp, del 1

IMG_2473

Det har tagit en jäkla tid och det har varit väldigt jobbigt i perioder men med min skickliga hovslagares hjälp och adekvata skor (aluminiumskor med kil) så ser det faktiskt inte längre ut som att Vicke ”sitter” på sina trakter utan hovvinklarna är  ändå hyfsat normala.

Så det finns hopp för hästar med både låga trakter och kass hovkvalité, man behöver liksom inte bara resignera och tänka att det är så det är.

I Vickes fall gjorde ju dessutom de kassa hovarna att skorna satt löst efter bara några veckor.

Jag tog även hjälp av ett medel (vätska som ska penslas på) som heter Keratex Hoof Hardener som jag upplevde stärkte hovarna. Nu har jag inte använt denna på flera månader men kommer absolut att göra det vid minsta återfall till dåligt horn.

Onsdag- bättre

Idag blev det ett mycket bättre ridhuspass än gårdagens utebanedito- skönt!

Jag fokuserar fortsatt på samma saker som jag gjort de senaste månaderna så inget nytt på den fronten.

Vicke och Leon verkar trivas ypperligt ihop och varje gång jag tittar till dom betar dom lugnt på var sitt håll eller sida vid sida.

Mer om märkeshets

Skönt att fler delar min åsikt och framför den!

Jag kan bli smått frustrerad när ”kändisbloggare” bara lägger upp köptips på rid och hästutrustning som enligt mig är svindyr och där det finns en miljon billigare alternativ.

Jag förstår ju också av kommentarerna att döma att ungdomar lockas att köpa dessa ”over-priced” grejer och undrar i mitt stilla sinne vad man prioriterar bort för att kunna göra det?

Jag tror också att det är lätt att som läsare glömma att en del av de bloggare som promotar vissa (svindyra) grejer får betalt för att göra detta och/ eller är sponsrade- då är det lätt att föreslå för andra att ”köp detta”.

Och jag kan ändå tycka att man bör tänka efter vad man sänder ut för budskap till barn och ungdomar och inte bara skylla på ”jag skriver om vad jag vill” eller ”det är upp till var och en att köpa eller inte”.

Tisdag- blä

Dagens träning för Olof blev inställd och det var ju synd eftersom jag inte lyckades åstadkomma ett vidare bra pass på utebanan på egen hand.

Men så blir det ibland; ”varken hackat eller malet” och det är bara att glömma och gå vidare….

Fokus på det negativa?

Idag funderar jag på varför det är så att så fort det skrivs något NEGATIVT på en blogg så renderar det ofta måååånga svar/ kommentarer från läsarna, ibland sådana som dittills aldrig skrivit en bokstav?

Skriver man att man har vunnit en tävling är det inte så många som orkar krysta fram ett grattis men om man lägger upp en film där det finns ens det minsta utrymme för att hitta något ”fel” så börjar kommentarerna att strömma in.

Blev tipsad om en tjejs blogg där man kan se ett ypperligt exempel på ovan.

En av de senaste inläggen har……nästan 200 (!!!!) kommentarer och allt för att bloggaren har lämnat bort sin häst för träning hos tränaren medan hon själv är bortrest.

Tydligen är det ingen måtta på hur fel tränaren rider hästen på olika vis och läsarna är  inte sena med att påpeka detta i alla möjliga, ofta väldigt otrevliga, ordalag.

Ja, jag blir som sagt fundersam.

Är ”skadeglädjen den enda sanna glädjen” eller ger den i vart fall den enskilde en enorm tillfredsställelse?

Ja, vad tror och tänker ni?

Mera måndag- close contact

IMG_2542

På väg hem från hagen

Idag fick Vicke en välförtjänt vilodag och eftersom han fick gå i en större hage och med Leon som sällskap gissar jag att han rörde på sig mer än vad han brukar när han går ensam i sin grushage =tillräckligt med rörelse för att jag inte skulle behöva skritta ut eller röra på honom på annat vis.

Hästarna verkar i alla fall trivas lika bra ihop i hagen som när vi rider ut och det är också anledningen till att jag ens vågade släppa ihop dom.

Jag har absolut inget emot att ha min häst tillsammans med någon annan och har också haft det i flera år tidigare men inte till varje pris.

Redan förr-förra sommaren ville jag släppa ihop Vicke med en annan häst; samma dag (!!!)  som denna tanke väcktes fick den hästens dåvarande hagkompis en (vad vi TROR) sparkskada och fick åka till Helsingborgs djursjukhus och sys = jag la genast ihopsläppet på hyllan.

Förra sommaren trodde jag mig ha hittat ett annat lämpligt sällskap till Vicke men efter att hästarna hade gått i hagarna bredvid varandra och Vicke hade fått fler bett runt strupen så övergav jag den idén också.

Ja, så kan det gå när man är så sjåpig som jag….

Måndag- färdigvelat

I morse fick jag nog av mitt eget velande och gjorde något som varit på tapeten ett bra tag; jag släppte ihop Vicke och Leon.

Så klart med Leons ägares goda minne och med 2 andra personer ”stand by” men hade jag på allvar trott att det fanns risk för problem hade jag givetvis inte ens provat.

Men som vi alla vet är hästvärlden full av skador och 2 hästar i samma hage ökar tveklöst risken för dessa.

Och ingen vill så klart att något ska hända ens häst men i tex Leons ägares fall vore det liksom ”mer förödande” eftersom han är så tränad på just henne som ryttare och sådana hästar växer inte på träd.

Och själv tycker jag nog att jag har haft min beskärda del av otur- både med Vicke och tidigare hästar.

Nu håller jag tummarna för att boysen fortsätter att beta LUGNT sida vid sida- så som jag vill ha det!

Film från de första minuterna kan ni se här!

image

Pusskalas

image

Min ögonsten

image

Nojig ägare tittar till hästarna från bilen (ja, jag stannade den innan jag tog kortet 🙂  )!