På tal om något som kom upp på bloggen igår:

Om ni hade fått mer ledig tid och/ eller mer pengar; vad hade dessa använts till?

Mer tid i stallet och fler hästrelaterade kostnader eller hade ni lagt tid och pengar på annat och vad i så fall?

Själv hade jag nog lagt mer både tid och pengar på olika nöjen; resor tex, fler restaurangbesök och kanske lite dyrare vardagskläder.

Som jag skrev igår är jag redan så mycket i stallet och lägger så stor del av min lön på hästen så jag känner inte att varken det ena eller det andra behöver utökas 🙂 !

Idag är det den 20 april och vissa år kan jag fortfarande komma ihåg att jag skojade om det på jobbet för över 20 år sedan.

Min häst Heron hade nämligen födelsedag idag, precis som Hitler (!) och en arbetskamrats dotter som heter Hanna.

De 3 H:na liksom….

Avdelning ”idiotiska konstateranden som man minns”

Ett ämne vi haft uppe flera gånger….

Sitter och läser detta blogginlägg och funderar kring de punkter gällande ekonomi som tas upp.

Jag håller med om mycket; igenkänningsfaktorn är ganska hög.

Men som varande i flera avslutade förhållanden vill jag, baserat på i alla fall min erfarenhet, varna för den där uttalade eller ibland liksom dolda sponsringen som hästfolk kan få ta del av.

Om man hoppas på/ kalkylerar med/ är beroende av en partners sponsring för tex resor är man ute på hal is enligt mig.

Kan tyckas småsnålt och orättvist men få människor är nog innerst inne intresserade av att sponsra någon annans extremt dyra intresse i det långa loppet….

Och visst; det finns säkert de icke-hästintresserade partners som utan en sekunds tvekan liksom omfamnar alla i förhållandet, dvs även medföljande husdjur tex, och betalar för alla utan att reflektera över vem som betalar för vad, vem som tjänar mest, hur rättvist/ orättvist kostnader faller osv men JAG skulle som sagt ändå akta mig för allt annat än att själv betala för ALLA mina kostnader och utgifter.

Sedan handlar det tror jag mycket om dels vilken inställning man själv och partnern har till pengar, om man tex har gemensamma barn och icke att förglömma; hur länge man har varit tillsammans och om man bor ihop (många är ju särbos idag).

Efter flera år med samma partner suddas nog de ekonomiska gränserna ut mer och mer kanske men har man bara varit tillsammans i några år så tror jag att det är svårare att få partnern att vara med och betala för hästintresset.

Vad är era tankar och erfarenheter?

Och vad säger ni om exemplet med att resa iväg?

Vem betalar de resor ni ger er iväg på tillsammans med partnern?

Eller ni kanske aldrig reser någonstans pga hästen/ hästarna?

På tal om förra veckans diskussion om vad man INTE bör säga till någon som tex har förlorat en hund undrar jag idag om ni har råkat ut för att någon i djursammanhang har sagt något riktigt plumpt, elakt eller ogenomtänkt till er som liksom har ristat sig in i ert medvetande?

Jag får nog säga att jag har varit lyckligt förskonad från dylika kommentarer i stort men ett uttalande minns jag på rak arm även om det är måååånga år sedan det yppades.

Det var under en, egentligen löjlig, diskussion kring en bagatell på ridskolan som den som jag tjafsade med häver ur sig:

”Sådana som DU” (åsyftande min invandrarbakgrund) ”passar inte in i SVENSKT föreningsliv”.

Jag blev ärligt talat helt chockad för jag kan inte minnas att jag någonsin har drabbats av någon form av ”rasism” för egen del och definitivt inte i vuxen ålder och av en annan vuxen person.

Nu tror jag att den som drabbades hårdast av just dessa ord var personen själv för när jag hade berättat för omgivningen vad som sagts så kändes det liksom att personen blev tämligen utfryst under ganska lång tid.