Den gångna veckan har, för de som känner mig, föga förvånande präglats av Vickes hälta.
Hur gärna jag än vill så kan jag inte låta bli att känna en allmän ledsnad så länge han inte är fit for fight- så är det bara.
Hältan kulminerade som genom ett sammanträffande precis den dagen då jag hade en bokad kliniktid (i onsdags) och då var det så att Vicke nästan hoppade på tre ben in i släpet.
Röntgen kunde tack och lov utesluta frakturer och det BRUKAR ju inte vara så att hästen i dessa fall blir MER halt efter några dagar i stillhet- det är snarare ett ganska klassiskt förlopp vid hovböld.
Men min erfarenhet är samtidigt att ”alla” alltid önskar att det ska vara en hovböld när en häst blir plötsligt halt men att det nästan aldrig ÄR det fast i just Vicke fall så har det faktiskt visat sig vara just detta.
I fredags började det sippra mellan ballarna och samtidigt blev Vicke märkbart mindre halt.
Nu väntar jag på att min hovslagare ska titta på hoven och avgöra om vi kan sko om Vicke med flytsula som vanligt och ingen vore gladare än jag om det är detta han kommer fram till.
Annars kan jag nästan knappt minnas vad som hänt under den gångna veckan- förmodligen inget av intresse eftersom jag inte minns det….
Du ska se att ni snart är på banan igen! ❤ Jag minns precis vad denna vecka bjöd på