Någonting säger mig ”don’t go there” för det är sååå känsligt att diskutera ryttares vikt men nu är ju detta ÄVEN ett diskussionsforum och jag vill gärna ge min syn på saken efter att ha läst detta blogginlägg.
Jag tycker nämligen att det är LIKA viktigt att tänka på hästens vikt som ryttarens och vice versa!
En bloggläsare påpekade att hästen bär SIN vikt 24/7 men ryttarens bara en stund varje dag men jag vill även poängtera att medan en del hästar ”bara” är ”betesfeta”, dvs tjocka delar av året så är deras ryttare feta året runt!
Och ja, jag är väl förtrogen med argumentet att det är bättre för hästen med en fet OCH välridande ryttare än en smal dito som ”rider illa” (definitionsfråga så klart) men enligt mig är det väldigt ovanligt att någon som är FET (alltså inte bara väger ”många kilo som sitter proportionerligt runt kroppen ”) rider särskilt väl.
Det JAG ser hos mycket överviktiga ryttare är framför allt att de inte kommer ner i sadeln ordentligt (pga för kraftiga lår) och att de väldigt många gånger skumpar rejält på hästens rygg vilket de ibland försöker stoppa genom att hålla fast sig i tyglarna.
Och ja, det kan så klart smala ryttare också göra men jag tror ändå att en för hög vikt påverkar hästen mer om man i övrigt rider likvärdigt.
Jag är också övertygad om att många överviktiga ryttare hade orkat mer, svettats mindre, fått bättre resultat om de gick ner i vikt och det finns säkert de som försöker men jag ser också motsatsen; ryttare som för varje år sväller mer och mer.
Men det är väldigt tabubelagt att prata om ryttares vikt och många gånger vet man säkert även själv att man borde minska i omgång- inte bara för hästens skull utan för sin egen hälsas.
Såg nyligen en artikel om några som hade skapat någon form av förening ”för rätten att vara fet” typ och hur mycket jag å ena sidan kan tycka att man ska få se ut hur man vill så kan jag ändå inte låta bli att se en fara i om rejäl övervikt liksom börjar betraktas som helt ok- åter igen inte bara för tex våra hästars skull utan för ens egen hälsa….
Avslutningsvis vill jag poängtera att det ovan skrivna är mina åsikter trots att jag själv inte rider som en gudinna och att jag åsyftar ”rejäl övervikt” (vilket också väl är en definitionsfråga men för mig innebär minst 20 kilos övervikt).
Du menar alltså att vikten hästen behöver bära inte spelar någon roll utan det är att ryttaren rider dåligt med övervikt som är problemet?
Vet inte var du läser att vikten inte spelar någon roll?!?!
Så klart gör den det- inte ens Charlotte Dujardin ”får” väga 200 kilo.
Men för hästen är det skonsammare menar jag om Patrik Kittel väger 120 kilo än om jag eller någon annan amatör som redan ”i sig själv” inte sitter optimalt väger 90 och skumpar omkring.
Som ett sidospår pratar vi precis nu i stallet om varför en del jättekarlar envisas med att rida på islandshästar?
Är det för att deras ryggar är tåligare än andra småhästars eller lever sedvänjan kvar för att det på Island inte FANNS (finns???) andra hästar att rida på ?!?!
Tycker personligen att det är alldeles förfärligt när kraftigt överviktiga personer sitter till häst, hur tänker man? det är min rätt att rida oavsett? näää inte ok!
Och vuxna män på islandshästar……suck!!!
Samma med gräsligt överviktiga turister som envisas med att sitta på små åsnor. Mitt hjärta blöder….
Jag kommer aldrig bli fjäderlätt, och rider glatt ändå 😀 Studsar gör jag med 😉
Jag är inte heller fjäderlätt och jag studsar också men nu är det ju inte personer som oss som jag åsyftar.
Ingen av oss är ens överviktig och verkligen inte i behov av att banta 20 kilo eller mer….
Fast, vore jag 160 lång hade jag med min vikt varit FET.
Och för hästen spelar det ju ingen roll hur många cm jag är utan hur tung jag är?
Så för min häst kunde jag ha varit en 160 cm lång fet person med en övervikt på 20 kg, nu ser ingen på mig på det viset för att jag är väldigt lång och anses ha en normalvikt för min längd
Nähä du…
Du missar min poäng- hade du varit 160 och vägt vad du väger idag hade kilona fördelats helt annorlunda och du hade gissningsvis haft både rejält feta lår och en stor buk o byst.
Och då ska du inte inbilla mig att du hade haft lika lätt att sitta korrekt i sadeln när det liksom ”tar emot” överallt.
Tabu att tala om måhända men jag ser det hur ofta som helst…
Magar som är i vägen, lår som gör att man inte kommer ner i sadeln, en häck som väller ut långt över sadeln…
Men det låter definitivt som om du ser det mer som ett estetiskt problem än som ett hästvälfärdsproblem?
Det behöver ju inte vara fel att ha den åsikten, det är bara lite svårt att reda i hur du menar 🙂
Nej, det är inte svårt att reda i alls om man LÄSER vad jag skriver i inlägget.
Jag har valt att lämna det ESTETISKA helt därhän utan poängterar att med många kilon på fel ställe blir det svårt/ svårare att rida rätt/ bra/ korrekt.
Om man pga feta lår inte kommer ner i sadeln utan skumpar hårt på hästens rygg och dessutom försöker motverka detta genom att hålla sig i tyglarna så har detta inte ett dugg med estetik att göra men bäddar däremot för ryggproblem hos hästen liksom om man är så bredhäckad att sadeln liksom inte räcker till utan det blir en för liten anläggningsyta i förhållande till belastningen.
Alltså, jag skulle nog kunna gå ner 20 kg utan att bli utmärglad. Inte har jag svårt att sitta i sadeln för att mina ”feta lår eller enorma bak” stör. Om det är såna som mig ni syftar till när feta ryttare inte ska rida blir jag mörkrädd! Jag väger precis 70 kg och det ska väl ändå en normal storhäst klara av.
Jaja, jag fattar hinten och ska sluta kommentera. Det är din blogg, fritt fram att ta bort kommentarer vet du.
Tycker inte alls att du ska sluta kommentera men kanske läsa mer noga?
Jag står absolut för mina åsikter men vill inte att man lägger ord i min mun och påstår att jag säger/ tycker saker som jag öht inte nämnt.
Att ta bort kommentarer, såvida de inte är extremt kränkande gör jag ALDRIG- tycker det är löjligt och många gånger faller de som kommenterat idiotiskt liksom på eget grepp.
Finns ingen anledning att HA möjlighet att kommentera om jag ska leka censurpolis och det vore dessutom väldigt trist om alla tyckte exakt som jag och detta blev en klubb för inbördes beundran.
Jag blir glad när någon kommenterar tex att Vicke är fin men skulle jag ta bort alla negativa åsikter eller annat som inte faller mig i smaken tror jag det skulle bli märkligt.
Det är fjortisfasoner….
Samma här 🙂 Och jag är rätt säker på att Amelia orkar med mig.
Ser bedrövligt ut med överviktiga människor. Både på och utanför hästryggen. Och nej, jag pratar inte heller om lite småfett här och där som vi typ alla dras med om man inte är anorektiskt smal. Och nej – de kan inte rida heller. Tycker för övrigt det är exceptionellt ovanligt att se dessa personer till häst. Var ser du dessa ryttare?
Ser dom både på ridskola, som ägare till egna hästar och ibland på tävling.
Ser bilder på Facebook och på bloggar.
De kraftigt överviktiga är tack och lov i minoritet men det är inte jätteovanligt nej.
Tror att du har helt rätt angående att det rent fysiskt är svårt att rida bra med kraftig övervikt. Själv är jag kraftigt överviktig och skulle aldrig komma på tanken att sätta mig på en häst och utsätta den för den tyngden. Jag rider för övrigt inte bra i vilket fall.
ALLA som är väldigt överviktiga är väl medvetna om detta och hade det varit så himla lätt att hålla nere vikten kan jag lova er som moralisera över övervikt att det inte funnits några feta människor. Att ni inte har problem att hålla vikten betyder inte att det är lika lätt för andra.
Som du Birgitta, när du i slutet av din text inte kan motstå frestelsen att helt allmänt tycka att vi nog inte ska släppa helt på den negativitet som vi möter fetton med. De ska ju veta att de behöver banta. Eller som DRESSYRLIV, som känner sig tvungen att påpeka att kraftigt överviktiga ser anskrämliga ut var de än visar sig. Det bevisar att föreningar för acceptans av feta människor, som ju faktiskt inte bara är feta utan bortsett från det ganska lika er. Det handlar inte om att marknadsföra fetma som något positivt. Det handlar om att bemöta även människor med problem med respekt.
Fast jag vidhåller att det kan bli en farlig väg att gå om det blir fullt ut accepterat att vara rejält tjock, precis som det är farligt med mycket annat förvisso, som att röka, dricka för mycket alkohol osv.
En annan sak som kanske glöms bort i sammanhanget är att det finns många som är smala/ normalviktiga som OCKSÅ ”kämpar med vikten” för att INTE bli tjocka.
Hade det varit nyttigt och mer socialt accepterat att vara fet hade ÄNNU fler varit det.
Och du vet inte hur mycket en tjock människa kämpar med sin vikt. Alla har olika förutsättningar. Jag är inte alls intresserad av alkohol. Dricker nästan aldrig alkohol och det är extremt lätt för mig att undvika aklkoholmissbruk. Sedan finns det den andra ytterligheten där en persons första möte med alkohol leder till ett livslångt sug. Och jag vidhåller att det inte är omgivningens uppgift att uppfostra tjockisar. Eller rökare eller alkoholister för den delen. Jag lovar dig att det finns inte en tjockis eller alkis som botats av att bli nedvärderad och föraktad.
Har faktiskt inte tankt speciellt mycket pa detta, tycker inte man ser overviktiga ryttare pa sma hastar, jag tycker mest de har stora kraftiga starka cobbar eller shirekorsningar och liknande. Storre distansryttare valjer ofta annat an araber, t.ex. appaloosa eller korsningar av olika slag.
Har inte riktigt forstatt hur det ar med islandshastarna – de ar yttepyttesma och om de var nagon annan ras skulle de inte ridas av vuxna – vad ar det som gor att en liten islandshast ar sa mycket starkare och viktbarande an t.ex. en Welsh pony i samma storlek? I Mongoliet rider ju vuxna pa sma hastar, men jag kan saga att jag aldrig sag nagon storvuxen, speciellt lang eller overviktig mongol sa nog klarar deras hastar den typiska ryttaren dar. Ar (eller var) islanningar (dvs manniskorna) kanske smavuxna ocksa? Och hade inget annat att valja pa som nagon skrev. Ar ryggont och sadelproblem nagot som islandshastar lider av i Sverige (har i GB finns nastan inga, sa vitt jag vet)? Jag minns en sadelmakare som sa att det var litet svart for honom att passa in sadlar pa distanshastar som ofta ar kortryggade araber, nar ryttaren kanske inte var riktigt ratt storlek for hasten, sa det fick bli en kompromiss mellan sadel som passade hasten och vad ryttaren kanske egentligen skulle behovt ha for att fa ordentligt plats. Det ar ju inte idealiskt och da far man kanske, om man VERKLIGEN ar serios och vill komma upp i klasserna i distans, se over hur man tranar och foder sig sjalv, inte bara hasten.
På sätt och vis håller jag med. Det är ingen rättighet att rida.
Jag själv är överviktigt, skulle absolut behöva gå ner minst 20 kilo och jag har dagliga funderingar i mig själv angående det. Men faktum är att mina hästar (som har ganska mycket skavanker, rehabhästar) mår mycket bättre då jag rider än då jag inte gör det.
Dom gånger jag får ångest över min vikt och inte rider så får hästarna mer problem och min veterinär brukar säja åt mig på skarpen att jag måste rida just för att hästarna mår bättre av det. (Vi tränar såklart på andra sätt också)
Jag kan även garantera till 100 % att jag inte skumpar och dunsar på mina hästar pga mina feta lår och inte heller håller jag balansen i tyglarna.
Jag är jäkligt noga med mina hästar och kollar upp dom med kiropraktikutbildad veterinär, massör och ET regelbundet och hästarna har aldrig nånsin uppvisat problem som skulle kunna härröra till min vikt.
(Tycker dock att skumpande och dragande i tyglarna syns ofta och skulle inte koppla ihop det med övervikt.)
Och om röven väller över sadeln då har man ju en för liten sadel.
Sen tycker jag väl även att det skulle kunna gå att uttrycka sig trevligare kring ämnet.
Jag har haft anorexia som ung, gick upp i vikt pga mediciner och har svårt att gå ner igen pga sjukdom. Det är en evig kamp och en ständig ångest kring vikt upp eller ner. Det är så himla lätt sitta och döma.
Riktigt mkt överviktiga kan inte rida, det är inte fysiskt möjligt. Tycker det är ytterst sällan man ser större ryttare, säker av flera skäl som svårt att komma upp på hästen osv. Jag tror också att man kanske tycker att man väger för mkt för hästens skull, och därför avstår. Det var inte så länge sedan ett reportage i Ridsport ang hur mkt våra hästar borde bära, mkt mindre än vad jag trodde ( kommer inte ihåg exakt hur mkt). Islandshästar är ju kallblod men avlade på gångart- så man kan verkligen fundera på hur mkt de borde orka bära. Frågade en veterinär en gång och hon sa att det inte fanns något fysiskt som gjorde att islandshästen skulle orka mer än andra hästar i samma storlek. Jag tycker det är väldigt individuellt hur mkt en häst orkar bära, känns tydligt tycker jag. Rent generellt är valacker starkare. Men utifrån det estetiska, måste jag säga att en tjej på hästryggen är så mkt snyggare tillsammans med hästen än en man.
”en tjej på hästryggen är så mkt snyggare tillsammans med hästen än en man.”??! hur menar du da? For att tjejer ar kortare, vanligen? Sa ar en tjej snyggare an en man av samma langd, och isafall pa vilket satt?
Svårt ämne. Inte vet jag, och kan bara utgå från mig själv.
Jag låg på gränsen till överviktig (BMI). Nu har jag med lchf fått bort 10 kg (normal BMI) och jag känner att jag lättare får en bra position i sadeln, och jag tror nog också hästen tycker det är skönt. Tänk själv att plocka ur 10 kg ur ryggsäcken….ganska skönt förmodligen. Jag skulle själv säga att jag alltid varit en välbalanserad ryttare som inte håller hårt i tyglarna, så jag tror inte hästen varit direkt besvärad av mina extra kg. Jag var ändå bara 13,2% av hästens vikt, nu är jag 11,4%.
Dessa kilon tog närmare 3 månader, men vad är det på en livstid? Visst är det jobbigt att vissa lättare lägger på sig mer vikt än andra. Vissa har också medicinska skäl till att det är svårt att går ner i vikt. Men jag är nog övertygad att det är fullt möjligt för de flesta att bli hälsosammare och ta bort lite extra kilon. Men det handlar om disciplin, livsstilsändringar och kunskap om vad man ska äta och motionera. Ett stillasittande jobb gör det hela ju inte lättare….. Men jag tycker det är bra att ha hästen som motivation om det nu inte räcker med sig själv. Det svåra är väl att hitta en livsstilsändring som håller i längden. Den största vinsten är nog inte bara ridningen utan generellt mår jag bättre utan en massa kg som inte behövs till något…..
Många kloka synpunkter tycker jag!
Det är inte alls alltid så lätt att ta bort vikt, jag är stor och har normalt BMI men för min häst väger jag de kilogram jag gör. Visst kanske en 60-kg ryttare är lättare att bära på men nej jag tror inte att 20 kg till skadar min häst.
Jag tror som jag redan sagt flera gånger att det är ”fördelningen” av kilona som är viktigare än summan.
Många män väger 80 kilo men kan ha en för ridning ”bra” kropp men är man säg 150 cm och väger 80 kilo blir det i majoriteten av fall svårt att inverka korrekt och rida så att det blir bekvämt för både häst och ryttare.
Just du Johanna är ju förhållandevis lång och därför kan du bära upp X kilo lättare än en liten ”räka”.
Har aldrig tänkt tanken att din vikt skulle störa din häst och då har jag ändå sett ganska många ridfilmer på dig.
Fast vikten är ju konstant för hästen var den än sitter på människan. Ditt resonemang haltar lite där faktiskt. Klart man får diskutera vikt men det lyser alltid igenom hur du ser ner på överviktiga. En riktigt tråkig sida tycker jag. Tror inte att en tjockis stör hästen mer än tex flaxande ben som hackar in i sidorna hela tiden.
Vi får nog agree to disagree i detta fallet för för mig är det SJÄLVKLART att en högre vikt är lättare för hästen att bära om den är jämt fördelad på ryttarens kropp än sitter främst på magen tex.
Precis som jag lättare bär 2 påsar med 10 kilo i vardera handen än 20 med en hand…
Skulle som en parentes vara intressant att veta vad tex Patrik Kittel eller andra långa manliga proffsryttare väger.
Fast ryttaren är ju inte tjock på bara en sida. Skulle nog vilja påstå att det för hästens skull är svårare att bära upp en lång ryttare än en kort med kilona samlade ner mot sadeln. Det blir ju mer märkbart för hästen när det är vikt högre upp. Så ska verkligen ryttare över 1,70 rida? Tror inte det är helt enkelt för hästarna.
Väldigt långa ryttare brukar ffa ha långa ben vilket jag anser vara väldigt bra ur sits-synpunkt.
För övrigt…och nu ska jag kasta in en brandfackla till…är jag så trött på rejält överviktigas försvar som går ut på att de har blivit tjocka pga sjukdom, att det är jättesvårt för vissa att gå ner i vikt osv osv.
Ja, det är givetvis sant men ALLA överviktiga lider inte av en bakomliggande sjukdom och ja, allting i livet är olika lätt eller svårt för alla.
En del har svårt för att lära sig att läsa, köra bil, gå upp i tid osv men man GÖR det ändå.
Och man går inte ”bara” upp 20 kilo över en natt- det är något man har tillåtit sig att göra över tid.
Jag känner massor av fullt friska men överviktiga människor- de gillar mat för mycket helt enkelt eller tröstäter, ingenting annat.
Hade för övrigt en vän som påstod att hen vägde sig VARJE DAG!!!!
De må låta lite ”sjukt” (?) men människan håller också sin vikt mer eller mindre sedan ”tusen” år tillbaka….
Men herregud, varför bryr du dig så himla mycket om just överviktiga? Kan du inte bara släppa det och kanske till och med förstå att de har det jävligt jobbigt utan att du sitter och raljerar. Släpp det, det är väl inget som just du lider av? Vad får du ut av detta eviga klankande?
Du behöver ju inte läsa inlägg och kommentarer om vikt om du inte vill.
Jag bryr mig för övrigt inte mer om vikt än om många andra saker även om det är ett stort och ökande samhällsproblem men i samband men att en bloggare skrev om att vi bör ge akt på hästens vikt vill jag ge min åsikt att samma sak gäller för ryttarna.
Härlig ton du har mot dina bloggläsare, så himla omoget.
Tråkigt att du känner så.
Men tydligen är vikt ett rött skynke för dig för du blir alltid jättearg när detta ämne kommer upp (liksom rökning).
Jag har lite svårt att förstå din ilska eftersom DU inte tillhör de med + 20 kilos övervikt.
Det är ett rött skynke för mig när folk helt oempatiskt raljerar över saker de inte har en aning om. Jag tycker det är taskigt och nedlåtande helt enkelt. Jag tycker att du saknar empati helt enkelt.
Är det jag? 😉 Jag väger mig typ varje morgon. Och har vägt detsamma (+ – ett par kilo) i 25 år.
Sittbenen/bakdelen i sadeln är ju på samma ställe på alla ryttare och på ungefär lika stor yta. Även om en kraftig person har större bakdel än en tunnis så klart, men inte i relation till viktskillnaden. Och av den orsaken så borde ju inte 160 cm och 80 kg vara sämre jämfört med 190 cm och 80 kg.
Balansen däremot påverkas av både vikt och längd. Jag tycker jag ser mer omkring mig att just korta ryttare med korta ben har mer problem med balansen än just överviktiga. Så då kan man kan generalisera att en kort överviktig har lite sämre förutsättningar. x 2 liksom. Men undantag finns alltid.
Övervikt är givetvis hur jobbigt som helst för den som vill/behöver gå ner. Och man behöver en massa stöd från sin omgivning. Både inom familjen och kanske professionellt.
Jag tycker inte heller att ridning är en »rättighet«. Jag tycker ffa ridskolorna borde ha viktgränser då det är hästar som rids fler pass per dag än våra privathästar och där ryttarna har väldigt varierad skicklighet.
Ja, det var dig jag åsyftade och jag tror att daglig vägning ur ett ”hålla vikten”-perspektiv är ypperligt.
Jag har extremt svårt att tro att man ofrivilligt går upp 20 kilo om man väger sig dagligen.
Och där bevisade du hur mycket du vet om överviktiga. Skulle tro att minst hälften av alla överviktiga väger sig varje dag. Du vet helt enkelt inte ett skit om hur man blir fet.
Tja…om vi ska fortsätta på detta ämne så blir friska människor överviktiga genom att tillföra koppen mer mat än vad den förbrukar genom motion av olika slag.
Och nej, jag har nog aldrig ens hört talas om att en sådan person som väger sig dagligen och ändå BLIR så pass överviktig (+20 kilo) så du får gärna förklara var du har fått dessa uppgifter ifrån.
Inte för att jag brukar fråga överviktig människor saker i stil med ”hur blev du så här tjock” men av det dessa personer själva har berättat i olika sammanhang så nej, ingen har berättat om dagliga vägningar utan mer om hur kilona har ”smugit sig på” genom åren- detta är ju inget som sker över en natt.
Eller så har något hänt som har gjort att man har börjat tröstäta eller så har man blivit sjuk. Graviditet (att inte bli av med kilona efteråt) är en mycket vanlig förklaring jag hört liksom att man går upp i vikt om man slutar röka.
Men nu är vi väldigt långt ifrån vad ursprungsinlägget handlar om….
Oj, jag tycker tvärtom att det tyder på en ätstörning att väga sig varje dag – oavsett hur man ser ut. Tycker det är ohälsosamt att fokusera så mycket på vikt och tycker nästan att det skulle vara olagligt att ha en våg hemma, särskilt om man har barn (döttrar framför allt). Övervikt syns och känns ju ändå så den som är överviktig vet det utan att behöva se det på vågen, och den som är normalviktig bör inte ha något behov av att väga sig varje dag. Jag vill inte skuldbelägga den som gör det eftersom beteendet bara är en produkt av hur världen ser ut idag, utan när jag skriver ”bör inte ha något behov” så menar jag att i en värld utan vikthets så ska ingen behöva tänka på hur många kilon hen väger utan snarare fokusera på kroppens funktioner.
Viktgränser har förresten flera ridskolor nu infört. Den brukar ligga på 95 kg.
Om att snabbt ställa sig på badrumsvågen dagligen innebär att man har en ätstörning så har jag det. Märker jag att det går uppåt hejdar jag mitt frejdliga ätande en gnutta en period och tänker mer på vad jag äter. I övrigt så äter jag glatt och mycket även fast jag oftast avstår godis, snacks och kakor då jag mest gillar mat!
Jag trivs också MKT bra med att ligga på en för mig bra vikt: ridningen blir lättare, annan motion blir lättare, roligare med kläder, jag känner mig snyggare (erkänner!) etc etc. Jag ser helt enkelt ingen som helst anledning att tappa min idealvikt bara för att jag snart når 50-strecket. För det vet ju alla att ämnesomsättningen sällan höjs med åldern. Min plan är att fortsätta ha den hälsosamma vikt jag haft sista 25 åren även nästföljande 25.
Nej, att hålla koll på sin vikt genom att väga sig dagligen ser jag absolut inte som en ätstörning utan tvärtom som ett smart och enkelt sätt att inte gå upp i vikt (om det är detta man önskar).
Tror att många hade mått mycket bättre och haft mindre hälsobekymmer om de tillämpade denna metod.