Bläddrar i senaste numret av Ridsport och ser att de också äntligen har vaknat och tar upp ett problem som jag har belyst flera gånger genom åren på bloggen: hur ekonomiskt påfrestande det kan vara att ha ridande barn.
Jag tror att det kan kännas som en lättnad att läsa om att man inte sitter ensam i denna dyra båt och ett citat berörde mig extra mycket:
”Jag och min man bestämde oss för att vi ska satsa på barnens intresse. Vi har byggt stall och lånat till ponnyer. Utåt håller vi fasaden uppe men vi trampar vatten för att hålla oss över ytan. Jag skäms för vår medhavda matsäck…”.
Ja, så kan det alltså se ut och jag är inte ett dugg förvånad- tvärtom.
Fast jag tycker att det är sorgligt och hoppas innerligt att barnen förstår och uppskattar vad föräldrarna gör för deras skull.
Och jag tror som sagt att detta är en mycket vanligare verklighet än den där man utan uppoffringar köper lastbilar och exklusiv utrustning.
Usch, vad trist och jobbigt for dem, och de borde verkligen inte skammas for sin medhavda matsack!! Sjalv gor jag inga uppoffringar speciellt (annat an med min tid da), eftersom L’s ponnyer kostar en brakdel av vad mina hastar kostar, och jag redan har transport, stall etc till mina. Tycker det ar battre att leva inom sina tillgangar och valja en billigare sport om man inte egentligen har rad med hastar. Det AR ju dyrt. Och sa tycker jag inte det ar fel att lata barnen rida pa ridskola eller rida nagon annans hastar (nar de ar bra nog) – man maste inte ha allting eget. Fast beror val pa hur ambitiosa foraldrarna ar – de kanske VILL att barnen ska ha allt, aven om de egentligen inte har rad. Det dar citatet gor det inte direkt klart om barnen insisterar och foraldrarna ger med sig, eller om det ar foraldrarna som vill och uppoffrar sig och barnen tar emot – det ar ju litet skillnad att uppoffra sig av egen fri vilja jamfort med att uppoffra sig mot sin vilja, for att barnen tjatat ihjal en. Sen ar ju hastagande en san dar ”all or nothing” grej – man kan inte valja om man ska betala for nya skor/foder/veterinar, medans om man loptranade kunde man kanske kopa mera utrustning manaden efter… typ… sa med ridning/hastagande ar man ju totalt fast – antingen gor man det ordentligt eller sa far man lata bli helt och hallet. Det ar ju en livsstil, inte som en cykel som man kan parkera i garaget nagra manader.
Och jag fattar inte problemet, det är väl bara att låta bli att köpa häst? Jag har hållt på med hästar i hela mitt liv men inte köpt egen förrän jag var 30. Tycker det är sjukt idag att alla ska ha egen häst där majoriteten inte ens är redo för det. Retade mig när jag läste artikeln, lyft fram alla fina ridskolor ist för att gnälla över ett lyxproblem.
Man är inte en fattig förälder för att man inte har råd att ha häst, bara att ha egen häst innebär att man har gott ställt. Detta handlade mer om att de inte hade råd med allt runt omkring tävling tyckte jag.
Det har du helt ratt i! Och jag red pa ridskola, hade ingen egen hast och det hade ingen jag kande heller.
Har for ovrigt inte last artikeln da jag inte har Ridsport (eller kanske finns den at lasa online?).
Jag tror tyvärr att det är vanligt arr föräldrar inte ens har råd med ridskola till sina barn.
Det ar klart att det ocksa ar vanligt, men det ar ju i en helt annan stratosfar av ’fattigdom’! Jag menar, ridskola, vad kan det kosta? 200 spann i veckan eller nat? Att ha egen hast kostar ju manga manga ganger detta, sa bara for att man har svart att ha rad att ha egen hast betyder ju inte att man ar fattig eller inte kan ha rad att rida alls liksom.
For ovrigt ar jag inte alls saker pa att min dotter ar tacksam – hon ar 9 ar och hastarna har alltid funnits dar sa vitt hon vet. Forsta ponnyn fick vi gratis (lanade, ska lamna tillbaka, men det ar bara for att gora plats for nya), andra ponnyn kopte jag for 6 manader sen och det ar liksom bara sa det AR hos oss. Borde val vantat tills hon tiggde och bad pa sina bara knan egentligen… sa ongen hade vett att uppskatta det hela! :O
Jag blir inte förvånad alls när jag läste artikeln i RS. Idag duger det inte att ”bara” köpa en ponny till barnen, nej det ska vara en att rida SM på och de kostar ju… Det räcker heller ofta inte att köpa en (1) utan gärna ska ungen ha två eller flera stycken. Det här med just SM hör jag ganska ofta, föräldrar som ska köpa en första ponny åt barnet som ridit ett par år på ridskola. När man då frågar dem vad det är för ponny de letar efter så blir svaret ”hon ska ha den att rida SM på”! För inte såååå himla många år sedan så köpte man ponny till barnen att ha kul med och lära sig på, nu är det presumtiva mästerskapstitlar som hägrar. Dessutom duger det inte idag med att bara äga en egen trailer, nej hästlastbil ska det vara!!!
När jag idag är på ponnytävlingar så är det nästan mer tävling i yta och pengar än ngt annat. En skittrist trend enligt mig. Var har det tagit vägen att ha roligt med sin första ponny?
Alla föräldrar kan ju inte vara gjorda av pengar så självklart skuldsätter sig vissa…
Nu är det inte så att jag på ngt vis vill racka ner på de ponnyungarna som är jätteduktiga och tar titlar, utan jag tycker bara att denna hets på yta och berömmelse är bedrövlig.
Jag och mina systrar får allt av mamma och pappa men vi måste hjälpa till.
Vi har fått outbildade ponnys och tränar upp dem själva.
Vi är väldigt tacksamma för att de alltid ställer upp man lite dåliga på att säga det… dock vet vi att de kämpar för att få det att gå ihop!