Har ni börjat få diverse flygfän i och kring stallet/ hagarna?

Vi har inte ”en myra” än så länge och jag njuter så länge det varar.

I och för sig har vi alltid relativt flygfä-fritt men jag brukar ändå sätta på Vicke ett insektstäcke under delar av sommaren.

Sedan har vi mycket svalor i stallet och frågan är hur stor deras förtjänst är att vi har så flugfritt?

Jag brukar alltid reagera (för att inte tala om mina hästar) om jag besöker andra anläggningar där det brukar vara långt mer flugor som irriterar enormt (eftersom man är så ovan).

Ibland anklagas vi dressyrryttare för att vara fegisar som stänger in oss och hästen inom ridhusets 4 väggar och sällan lämnar detsamma.

Idag tänkte jag att vi kunde diskutera hur det står till med vårt mod för jag kan inte påstå att ”anklagelsen” enligt ovan och enligt min erfarenhet är heeeelt gripen ur luften även om den absolut inte gäller alla ryttare, vare sig de främst rider dressyr eller inte.

Men många vittnar om att de tex har blivit fegare med åren eller när de har fått barn, att man undviker vissa moment i ridningen som att kanske galoppera de dagar hästen känns spänd eller att man helst inte rider ut.

Någon vågar/ vill inte hoppa för att man tycker det är läskigt, andra har olika avrastningsritualer innan de sitter upp osv.

Är detta något ni känner igen och tycker ni att ni har ändrat er över tid? Var ni modigare förr och om ja, vad har orsakat att ni är mer försiktiga idag? Har ni bara blivit mer medvetna om vad som kan hända om olyckan är framme eller HAR olyckan varit framme?

Själv började jag inte rida förrän jag var 15 år gammal så jag har aldrig haft någon period av ”rida barbacka i full galopp på knappt inrida ponnyer” som en del vittnar om att de har ägnat sig åt i sin barndom.

Jag har faktiskt aldrig varit för att rida snabbt och bockande och brallande hästar har alltid skrämt mig så jag har aldrig velat rida sådana djur och har ju också väldigt medvetet köpt snälla hästar (så långt man nu kan veta att en unghäst är eller kommer att bli snäll).

Sedan jag ramlade av och hade ont i min nacke i flera månader har jag blivit försiktigare med att hoppa- jag gör det fortfarande men på ännu lägre höjder än tidigare.

Annars känner jag mig inte som någon fegis direkt utan tycker väl att jag rider som jag alltid har gjort- utan direkta restriktioner men med användandet av sunt förnuft.

Om det blåser full storm tex så rider jag inte ut och inte heller ger jag mig ut i miljöer som jag vet är väldigt skrämmande för min häst.

Upptäckte tex förra sommaren att Vicke är otroligt rädd för kor på nära håll och efter 2 incidenter där han blev fullständigt okontaktbar och faktiskt farlig så känner jag idag att det liksom inte är läge att tvinga honom att acceptera kor utan jag väljer hellre att rida där kor inte befinner sig så nära oss att vi inte har alternativa vägar att tillgå.

Men nu vill jag höra om era erfarenheter!