Var det någon som såg ett tv-inslag om denna ridklubb igår?

Blir nyfiken på vad ni tyckte i så fall?

Jag tävlade mot ägaren massvis av gånger för många herrans år sedan och besökte också klubben vid ett tillfälle för många år sedan.

Det var en av en knapp handfull gånger som jag har åkt hem från en tävling UTAN att tävla- planen var att starta i hoppning men jag bedömde banan för riskabel på grund av tidigare myckna regnande. Men det kan ju hända alla höll jag på att säga…

Annars är min spontana gissning att det går lite ”hejsan-svejsan” till i många stall- mycket kanske för att man blir hemmablind och för att man tycker att ”så här har vi alltid gjort och det har alltid gått bra”. Och så är det ju…tills det händer något…..

Bekymret här är som jag ser det att det handlar om en ridskola och ridlägerverksamhet, dvs BARN är inblandade.

Om vuxna vill utsätta sig för potentiella faror må det vara hänt men inte alla föräldrar är medvetna om vad som kan hända i ett stall, framför allt om de inte har egen rid/hästvana. Och då är det desto viktigare att allting sköts så säkert det någonsin bara går av ledning/ ägare.

Har ni också märkt att det finns en del människor som kan ”stirra upp” den snällaste hästen?

Alla djur blir nervösa i dessa personers närhet, även sådana som ”vem som helst” vanligtvis kan hantera?

Och så har vi motsatsen; de personer som tycks ingjuta lugn i de flesta varelser!

Jag ska inte säga att jag är en självskriven kandidat till den andra gruppen men jag har ändå märkt att både hundar och hästar OFTAST liksom litar på mig, gör som jag vill, ja lyder helt enkelt.

När vi köpte Molly fick jag rådet av uppfödaren att verkligen se till att vi hade ”etablerat kontakt” innan jag började ha henne lös ( mycket klokt och bra råd generellt)- jag släppte lös henne dag 1!

Hunden lyder mig som en drillad soldat och i början väntade jag liksom på att detta skulle ”rinna av henne” lite  när hon blev mer varm i kläderna men till dags datum är läget oförändrat.

Samma med vissa hästar som kan krångla i olika situationer; när jag dyker upp är de plötsligt fromma som lamm.

Jag tror att jag utstrålar en säkerhet som hästarna tar till sig och över huvud taget så tror jag att hästar läser oss människor- sedan agerar hästar olika utifrån detta.

En del hästar är väldigt känsliga för hur människor är och agerar, andra bryr sig inte så mycket eller alls.

Kreon läste folk otroligt noga och agerade tveklöst olika utifrån det; han kunde älska någon med samma styrka som han ogillade någon annan medan de flesta av mina andra hästar varit ganska ointresserade av att liksom skilja på folk och folk och har accepterat alla och funnit sig i det mesta.

I senaste numret av Ridsport kan man läsa en läsares berättelse om hennes häst Ninjo.

Ninjo minns jag väl då han stod på ridskolan samtidigt som jag hade häst där och hans ägare och jag dessutom tränade för samma tränare.

För många år sedan hade vi en inackordering på ridskolan som då jag pratade med denne uppgav sig ha stått i ”hur många stall som helst”.

Och i alla stallen var folket knäppa…

Det komiska var att jag (och säkert många med mig) tyckte att inackorderingen var knäpp på olika vis med det verkade liksom inte föresväva personen att det kunde vara något fel på henom utan det var som sagt ”alla andra” som felade.

Hur som helst, detta fick mig att fundera på hur många olika stall ni har stått i sedan ni köpte häst?

”Brukar” ni byta stall och vad har anledningarna varit?

Tycker ni att det har varit lätt eller svårt att hitta nytt stall?

Själv är jag även på denna fronten (precis som i yrkeslivet tex) förändringsobenägen så jag har faktiskt bara stått i 2 olika stall på snart 30 år!

Jag har varit/ är väldigt nöjd med båda ställena annars hade jag givetvis flyttat eftersom jag samtidigt själv tycker att jag är ganska kräsen men dessa ställen har i mångt uppfyllt mina krav och därför har jag också stannat.

Det var först då hagtiden på ridskolan verkligen snävades in så pass att jag inte längre kunde försvara det (hästarna skulle då vara ute 2-3 timmar/ dag) samtidigt som mina tidigare möjligheter att rida tidigt på morgonen försvann som jag flyttade annars hade jag nog stått kvar än idag även om jag med facit i hand fann ett ännu bättre stall.

Men en del människor är mer ombytliga, både vad gäller partners, bostad, jobb osv och jag vet inte om detta även påverkar hur ofta man byter stall?

Hörde nyligen (och har även läst om det på nätet) att det tydligen har förekommit att ”man” (ryttaren själv eller någon knuten till denne) har ändrat i originalprotokollet man fått efter genomfört dressyrprogram så att ens poäng/ procent blivit högre än det ursprungliga genom att tex ändra 7 till 7,5.

För att förhindra detta ska man numera ta en kopia av protokollet och lägga ut denna medan man i sekretariatet behåller originalet.

Jag kan inte påstå att mycket numera chockerar eller förvånar mig men måste ändå undra hur man kan vilja ”skita ner sig” på detta vis?

Jag skulle aldrig vilja ha en placering genom att lura till mig den och skulle jag dessutom bli upptäckt och för evigt utpekad som hon som ändrade i sitt protokoll (för tro mig…sådant sprids med vindens hastighet)….ja, det finns inte ord för hur pinsamt jag hade tyckt att detta var.

Och som ni vet så tävlar de flesta av oss för hederspriser eller småsummor- det är ju inte så att det står hundratusentals kronor på spel liksom eller ära och berömmelse som renderar stora rubriker eller tv-framträdanden…typ.

Ja, jag fattar det som sagt inte….