Kände att jag ville skriva mer om det här med avlivning i ett separat inlägg då en kommentar hade blivit för lång.

En sak som jag tycker är noterbart vad gäller avlivning av inte bara hästar utan ännu mer hundar och för all del katter också är hur skuldbelagt detta kan vara.

Det är inte ovanligt att det finns mycket åsikter hos ANDRA hur detta BÖR ske och avviker man från detta kan man ses som en ”dålig” djurägare eller i alla fall bli ifrågasatt, direkt eller bakom ryggen.

Har många gånger hört att man är ”skyldig” djuret att närvara tex och detta skitsnack gör mig väldigt upprörd då det antingen skuldbelägger den som inte varit närvarande eller gör att någon som egentligen inte ville närvara känner sig tvungen att göra det, bara för att inte få onda ögat av omgivningen.

Låt mig klargöra en sak; man är inte skyldig djuret ett skit höll jag på att säga!

Jo, ett bra avslut men sedan hur detta ser ut kan variera på tusen sätt.

I så fall tycker jag att man är mer skyldig att försöka se till att ens djur är så accepterande mot andra människor att inte allt står och faller med ägaren och dennes närvaro.

Jag VET att det finns undantag; enstaka djur som bara litar på ett fåtal personer osv men generellt bör ett normalt funtat djur inte fara illa om en vilt främmande person håller det de få sekunder (vid bultning) som tex en avlivning av häst tar.

Vill man närvara ska man göra det för sin egen skull och inte för andras och som jag redan har nämnt tycker jag inte att det är lämpligt att stressa upp djuret om man ska stå och storgråta hysteriskt.

Jag har aldrig ångrat att jag inte varit med när mina hästar togs bort och hade jag kunnat slippa avlivningen av Soya i våras hade jag gärna avstått.

Men hon vantrivdes verkligen på djursjukhuset och fick vid en tidigare inläggning hämtas hem tidigare enligt veterinärens önskemål eftersom hon var så stressad och min fd man var ännu mindre lämpad att vara med på avlivningen då han var så ledsen och säkert hade stressat henne av gråt.

Så där gjorde jag vad jag ansåg var det bästa för hunden men jag hade som sagt gärna sluppit även om jag vet att många hade tyckt att det var konstigt.

Jag önskar i alla fall att detta skuldbeläggande skulle upphöra- det är jobbigt nog ändå att mista sina djur utan att andra ska ha åsikter om hur det ska ske för att det ska vara ”rätt”.

Fråga:

Kan inte du vara snäll och beskriva hur du jobbar med ponnyn för att få kadens eller passagetänk? Jag sliter med min hästs ”russtrav” och behöver lite inspiration. Pliiise!

/Sara aka Maria

Tack för din fråga som jag ska försöka besvara så konkret jag kan även om det mycket även handlar om känsla och tajming.

För att hästen ska KUNNA gå i något som ens liknar passage menar jag att den måste vara i alla fall grundmusklad i bakkärran då detta kräver en del styrka.

Den måste också kunna samla sig, dvs miska traven utan att börja skritta/ stanna.

Sedan handlar det ”bara” om att försöka samla traven tills man får något som ens liknar ett eller några mer kadensartade steg som man uppmuntrar med rösten och genom att låta hästen pausa en stund varefter man försöker igen.

Mycket är en känsla tycker jag; att hitta läget för hur mycket man kan samla samtidigt som man driver hästen till att börja svikta med bakbenen i stället för att springa framåt när man driver med röst och pisk.

Så vida inte hästen har extremt lätt för samling med kadens måste man använda en pisk anser jag så en annan grej är ju att hästen måste acceptera denna på rätt sätt.

Hästen måste ha respekt för pisken och kunna ta att denna används till lätta toucheringar på kors/ bakben eller i luften bakom den utan att sparka bakut men det måste ändå hända något när man piskar till; hästen måste ta detta som en liten elektrisk signal, en drivning, och inte bara lufsa vidare som om ingenting har hänt- då får man smälla till hårdare.

Viktigt dock att hästen ser pisken som en hjälp och inte ett straff- den får inte vara livrädd för pisken och försöka rusa eller som jag skrev innan; sparka bakut.

När man börjar denna träning får man vara beredd på lite drama; hästen kan bli upprörd, hetsig, försöka sticka, stå på stället och hoppa eller så inträffar motsatsen, typ ingenting dvs hästen travar bara omkring utan att samla sig på det sätt man önskar.

Det gäller att hitta ”dragläget” (driva och samla/ bromsa upp) och också nöja sig med minsta framsteg i början och tills poletten liksom ramlar ner på hästen och den förstår vad man vill vilket sällan inträffar under det första passet/ passen.

Sedan har ju hästar olika både fysiska och psykiska förutsättningar för passage, de ska både orka, vilja och fatta vad som förväntas av dom.

Ja, det här blev kanske flummigt och jag tror inte jag kan visa det genom att filma när jag tömkör för det blir för svårt med bara 2 händer men jag hoppas du förstod lite.

Mina läsare har kanske bättre sätt att förklara?