Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
En bloggläsare undrar varför man lägger upp en så här kass bild på en häst i en saluannons och det kan man ju VERKLIGEN undra *ASG*?
Jag tycker snarare att man ska tänka som när det gäller att prata ”har du inget snällt att säga så säg ingenting alls” översatt till ”har du ingen vettig bild att visa så visa ingen bild alls” !
Jag köpte ju ett par fleecefodrade ridbyxor där yttertyget är i softshellmaterial sist jag var på Gekås och nu tänkte jag skriva en liten utvärdering efter att ha använt dom i en vecka.
Som jag ser det finns det ingen anledning att INTE köpa fodrade ridbyxor för vinterbruk!
Priset är ungefär detsamma som för vanliga ridbyxor (mina kostade 600:-) och ”ridkänslan” likaså.
Man kommer säkert att frysa även i dessa vid minusgrader men det hade i alla fall jag gjort lika mycket med strumpbyxor eller långkalsonger under vanliga ridbyxor vilket dessutom hade känts knöligare.
Efter morgonbestyr i stallet och massor av gos med mina katter (herregud vad jag älskar att kela med dom) åkte jag och Henrik till Dalby för en långpromenad med Molly.
Härlig grön mossa!
Vicke välkomnade mig vid hagintag genom att visa ”matte kolla…jag kan galoppera jättefort…och titta: jag kan stegra också”.
Jag såg på med skräckblandad förtjusning rädd för vrickningar, sträckningar, avtrampade skor mm mm som jag är och tänkte att det är tur att dessa konster aldrig visas uppsuttet.
Det blev ett jättefint pass där jag red en del över bommarna på bilden ovan- både under lättridning och nedsittning.
Fick väldigt bra sving i ryggen (Vickes- inte min ha ha).
Hemma väntade en god middag efter min mammas recept på moussaka:
Näää…inte riktigt…så klart men nu har ”lille” (runt 170 cm) Sam, 2 år blivit insutten i alla fall!
Den minnesgoda läsaren kommer kanske ihåg hur ljuvlig och snäll han var som föl och jag ”lekte” mycket med honom och han hanterades en del.
Visserligen leddes han bara i grimma till och från hagen och jag provade att lyfta benen någon gång men jag tror stenhårt på att det man befäster när de är små har man tusenfalt igen när de blir äldre.
Tur är det för det går inte att jämföra att hantera en bebis (föl) med en 170-cm nykastrerad valack!
Och efter över 1 år på en bra lösdrift har Sam kommit hem, superfin i kroppen och precis lika snäll som då han åkte.
För några dagar sedan tränsade och sadlade hans ägare honom utan problem, ledde honom lika obehindrat i ridhuset en liten stund och efter detta hoppade hon upp med hjälp av en pall i stallet; se bilden!
Sedan dess är han även ledd med ryttare i stallgången utan problem och tja…så långt på så lång (läs: kort) tid!
Det ska bli roligt att följa denna fina häst (sa hon som egentligen inte gillar fuxar ha ha) och jag ska berätta mer om hur det går framöver.
Messy såldes ju för en tid sedan och alla rapporter är bara positiva vilket hennes fostermoster så klart lapar i sig som en gräddstinn katt 🙂 !
Idag har bröderna brothers varit på tur med mig och Anneli- det var länge sedan sist men de går så himla bra ihop.
Jag är annars väldigt tacksam över att de, trots att de är väldigt tighta, går lätt att separera om man tex bara ska ta in den ene från hagen för att rida.
Jag har varit med om motsatsen och det är jobbigt; när ”bästisar” står och skriker efter varandra och det knappt går att bryta okoncentrationen.
Vi var ute i över en timme; klättrade, galopperade i sakta mak och travade i lätt sits- bra för de egna lårmusklerna hi hi!
Känslan när man har bråttom och hästen man ska tömköra bajsar på stallgången 3 (TRE) !!!!!! gånger inom loppet av 4 minuter och man dessutom har hunnit hänga undan grep och kvast mellan varje gång. Den känslan….
Blev en rejäl powerwalk med Molly på förmiddagen och ett ridhuspass med Vicke på eftermiddagen.
Den sistnämnde känns fin efter sin lilla vila och förhoppningsvis kan vi träna på som vanligt framöver.
På grund av kylan var det så mycket imma på ridhusspeglarna att man inte kunde se i dom och oj vad det störde mig.
Helt klart använder jag dom mer än vad jag kanske är medveten om så för mig hade ett ridhus utan speglar verkligen varit ett stort minus.
Frost i gräset.
Skymning över stallet!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer