Idag har jag hittat ännu fler nya vägar att rida på- omgivna av en massa spännande fälttävlanshinder.

Kunde inte ta några bilder eftersom telefonen höll på med uppdateringar men ska fota nästa gång så ni får se hur fint det är.

Tränade på piaff och något som inte kan betecknas som passage men i alla fall väldigt samlad trav, piaffen kändes fin men jag hade behövt en spegel för att ”se känslan”.

Efter stallbesöket åkte jag och Henrik för att prova en nytt brunchställe; Skafferiet i Harlösa.

Fick detta rekommenderat av en fd stallkamrat och vi var på väg dit redan i våras men drabbades då båda av den värsta influensan i mannaminne. Inte läge att käka i det tillståndet kan jag säga…

Idag orkade vi äta ha ha ha och det är alltid roligt att komma iväg på nya små äventyr.

Nu är hösten utan tvekan här.

Säkraste tecknet= Birgitta har börjat använda sina långkalsonger 🙂 !

Annars är termobyxorna mina bästa vänner, skulle inte klara mig utan dom även om man inte kan gå omkring med dom till vardags 🙂 .

Idag red jag i ridhuset- varmt, skönt och ensamt.

Har hittills aldrig stött på någon annan morgonryttare och saknar det inte heller.

Jag umgås gärna i stallet men ridningen vill jag helst sköta i ensamhet.

Idag blev det ett ridhuspass med bland annat sååå fina 8- metersvolter i vänster galopp- tänk att en sådan liten grej kan göra en så nöjd!

Mindre nöjd var tandhygienisten när jag kom på besök lite senare på dagen- denna yrkeskategori lyckas alltid att få mig att känna mig som ett olydigt barn som inte gjort läxan ordentligt.

Ska man följa deras anvisningar (och det ska man….väl?) skulle man behöva lägga 20 minuter på tandvård med x olika borstar varje kväll.

Det gör jag sällan…

Lunch med maken piggade i alla fall upp- alltid trevligt när vi går ut och äter!

Idag på vår uteritt red jag förbi en pytteliten bank och fick för mig att prova att hoppa upp och ner för den!

Jag har aldrig hoppat bank med Vicke men denna var så låg att jag grabbade tag i manen och styrde emot (hästen iförd  hackamore) och det var inga som helst problem.

När vi hade lekt över den 4-5 gånger red vi vidare- nu får vi se när nästa hopptillfälle infaller.

Rubriken är verkligen inte ens ”lite skämt och lite allvar”; det finns inte på kartan att jag skulle prova på fälttävlan.

Jag hoppar nästan inte alls ens numera; det var månader sedan sist och det finns flera anledningar till det.

Dels är jag lat och orkar inte bära fram hinder och dels känns det, framför allt sedan jag ramlade av för snart 3 år sedan som en för onödig risk att ta eftersom jag ändå aldrig avser att tävla i denna gren.

Jag märkte ju hur otroligt lätt det är att skada sig rätt rejält och ändå kom jag relativt lindrigt undan, trots allt.

Inte heller känns det värt att riskera att något händer Vicke; det finns så många andra sätt han kan skada sig ändå.

Att tävla hoppning kommer som sagt inte att ske; samtidigt som jag aldrig har haft en så ”lätthoppad” (superlydig och med stor vilja ATT hoppa) häst förut så skulle han vara så otroligt tittig på allt runtomkring på en tävlingsplats och jag hade med min obefintliga balans seglat av vid minsta tvärnit eller inte förmått honom att hoppa medan han glodde på en miljon saker överallt.

Och är det något jag har lärt mig så är det att om man tror att hästen ska vägra; då gör den också det om man inte är tillräckligt tuff och skicklig och jag är varken den ena eller det andra.

Så vi får hålla oss till dressyren och masa oss fram i lugna tempon ha ha ha!