Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
En sådan där dag igen när det aldrig blir riktigt ljust och fukten känns påtagligt.
Vickes träns kändes klibbigt efter dagens träning och det berodde varken på smuts (jag putsar det efter varje pass) eller svett utan just pga det fuktiga vädret.
Ridningen gick i alla fall bra och det går hela tiden framåt om än med mycket små myrsteg. Men så länge vi inte står stilla så…
Jag har nu rivit av 2 säsonger av ”Hemma igen” och återvänt till verkligheten eftersom säsong 3 inte finns tillgänglig än.
Henrik tyckte jag blev lite världsfrånvänd i några dagar 🙂 men den är verkligen sevärd.
Det låter (observera ordvitsen) bra men frågan är om det också ÄR det?
Jag känner bara en person som provar dom till sin hund as we speak så där är det för tidigt att uttala sig och läser man de 2 recensionerna på hemsidan så är en positiv och en negativ; inte så stort utfall med andra ord.
Priset gör ju att jag inte vill köpa på vinst och förlust men det hade onekligen varit enormt bra om det hjälpte….
Och detta är ju ett ämne som jag har berört flera gånger på bloggen genom åren; att det i Sverige är tabu att prata om pengar, att ridsporten många gånger är ”orättvis” och att pengar många gånger spelar en långt större roll än vad vissa vill låta påskina.
”Du kan komma hur långt som helst bara du ger dig fan på det” är en sanning med modifikation menar jag och många gånger vet jag också att bakom den väldigt idoga ”satsaren” så finns det också mycket pengar i resväskan, pengar som trots allt har möjliggjort att man satsar som man gör.
Alla kan inte lägga allt annat åt sidan för att följa en dröm, så är det bara.
Och nog tusan ökar ens förutsättningar att lyckas om man har tillgång till inte bara bra hästar utan också de bästa tränarna tex; något som jag också tycker sällan lyfts fram tillräckligt.
Jag vet att vissa tränare inte ens befattar sig med vilka elever som helst och även om de skulle göra det så har inte alla uppemot en tusenlapp per träning att lägga x gånger i veckan/ månaden.
Alla kan inte heller betala en tränare att följa med på tävlingar och meeting, som bokstavligen kan följa varje meter man rider med hästen på framridningen och banan.
Och en riktigt bra tränare kan verkligen göra den där avgörande skillnaden liksom vilka kontakter man i övrigt har i hästvärlden, möjlighet att åka på vilka tävlingar man vill, anlita alla andra proffs på vägen etc.
Därmed inte sagt att pengar ger frikort till allt och att de som har det gott ställt inte tränar hur mycket som helst men de har liksom helt andra förutsättningar att göra det.
Och ja, livet är orättvist- det finns det massvis med exempel på så jag vill också förtydliga att jag inte menar att de som har möjligheter inte ska ta dom.
Det tokiga för mig blir när det hymlas, när man vill påskina att ”det är lika för alla” och när en del barn och ungdomar förleds att tro att verkligheten ser ut på ett sätt som den absolut inte gör.
Själv har jag hastigt blivit beroende 🙂 , en bekant tipsade nyligen om en såååå bra serie med massa avsnitt som jag tittar på via SVT Play, ”Hemma igen”.
Gillade ni tex Downton Abbey så är risken stor att ni fastnar framför denna serie också.
Idag kom vår fotobok efter senaste resan, vi tycker det är ett bra sätt att minnas det vi upplevt.
Fick en tanke sist jag tränade på egen hand i ridhuset.
När jag tex rider slutor försöker jag att följa en tänkt linje men hade det inte varit toppen om det faktiskt fanns ”riktiga” linjer att följa?
Jag tänker mig som typ ”laserstrålar” i marken som man kunde få fram genom knapptryckningar på en display.
Vill man tex rida en skänkelvikning över diagonalen så trycker man fram den linjen, vill man rida olika storlekar på volter så trycker man fram den exakta storleken och följer sedan strålen på marken.
Ungefär så som flygplan följer markeringar på landningsbanorna, framför allt när det är mörkt 🙂 !
Vad tror ni om det?
Gäller dock att inte ha en markskygg häst ha ha ha….
Sluta-poletten börjar ramla ner i småbitar skulle man kunna säga; vi är ”inte där än” men på G. Att det ska vara så svårt?
Mycket annat känns och ser tydligen finemang ut och det är ju jättekul så klart.
Extra roligt var att min favvo-människa i stallet faktiskt fick se Vicke riden; jag har haft stallkamrater som på flera ÅR aldrig lyckats med den bedriften eftersom jag ju rider på lite udda tider 🙂 .
Vicke fick ”väl godkänt” av henne också 🙂 .
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer