Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Eller ”just nu” är egentligen fel uttryck för det har regnat av och till i hur många dagar som helst och leran har ett mycket fast grepp om det mesta kan jag säga.
I morse blev det i alla fall planenligt en avslappnad uteritt tillsammans med stallägaren- roligt med sällskap tycker jag som ju oftast rider mol allena.
Därefter tvättade jag Vickes ben och hovar noga och inväntade min hovslagare.
När 30 minuter efter utsatt tid för skoning hade passerat skickade jag ett sms med frågan ”är du på g” på vilken jag fick svaret ”om du ger mig 23 timmar så….” 🙂 🙂 🙂 !
Först då inser jag att jag har tittat fel i min kalender och ja, skoningen är planerad till imorgon!?!
Verkligen inte likt mig att vara så vimsig men det var bara att ta hästen med de kliniskt rena benen och låta honom vada ut i leran igen!
Vid det laget hade klockan hunnit bli över 11 och jag som inte hade ätit sedan gårdagen ”flög” hem för en försenad frukost medan jag skakade på huvudet åt mig själv och min förvirring!
Har ni också, måhända skämtsamt, ibland tänkt att ”jag skulle kunna skriva en bok om xxxx” 🙂 ?
Det pratade jag och en vän om nyligen; i mitt fall skulle boken kunna handla om ”stallplatser i Skåne” där mina kunskaper numera är enorma efter alla besök jag själv och vänner och bekanta till mig gjort/ upplevt”.
Känns som att jag känner till i princip ”alla” stall inom några mils radie från mig men dels hävdar jag att man till syvende och sist måste bilda sig sin egen uppfattning om vad det än må vara, stall inkluderat, och dels tror jag knappast att en sådan bok hade haft något större allmänintresse så att säga 🙂 .
Brukade förr skoja med en bekant att hen borde ge ut en bok om ”bra offentliga toaletter i Sverige” för som resande hade personen stor inblick i detta och visste alltid var det var bra att stanna för en kissepaus 🙂 .
Sedan har jag faktiskt en annan bekant som har gett ut inte bara en utan flera böcker i liten upplaga (handlade om personens liv och psykiska ohälsa) och det är ju fullt möjligt att göra även på egen hand och utan att man har kontakt med något bokförlag.
Är man bara villig att betala själv kan man få sin bok upptryckt i så många exemplar man vill, kolla tex på tryckeri Stockholm!
Själv tyckte jag härom dagen att jag kom på en jättebra handling till en deckare som delvis skulle vara baserad på mitt yrke (det lät väl spännande ha ha ha) men jag tror inte jag har vad som krävs att skriva en hel bok så jag får kanske sälja idén till någon annan i stället vid tillfälle 🙂 .
Har ni någon gång funderat på att skriva en bok och vad skulle den i så fall handla om? Eller HAR ni skrivit en bok?
Idag har vi tränat för Nina och det fortsätter att ”ta sig”.
Vi kör sedan ett tag tillbaka konceptet att både jag och hon rider; jag först, därefter Nina i 10-15 minuter och sedan avslutar jag under ungefär samma tid.
Upplägget fungerar mycket bra tycker jag- som jag har berättat tidigare tycker jag att Ninas ridning är givande ur flera aspekter.
Det är jättebra att se sin egen häst från marken, Nina får en feeling för hur Vicke känns med jämna mellanrum och kan dessutom påverka honom bättre än jag. Win-win på alla plan 🙂 !
Efter stallflytten tar det knappt 30 minuter att köra till träningen vilket är ungefär det jag är van vid.
Ridhuset (Granelundshallen) är väldigt bra liksom ridhuset jag skrittar till från stallet- det känns skönt med rejäla ytor och utmärkta underlag.
Det känns som att jag läser artiklar som denna hur ofta som helst på senare tid.
Uppenbart är att sadlar har blivit eftertraktade byten för tjuvar och dessa verkar också veta vad som är värt att sno då man inte alltid länsar hela sadelkammaren utan bara tar den dyraste utrustningen.
Min egen sadel blev stulen på detta vis för ett tag sedan, trots låst sadelkammare.
I just mitt fall får jag väl med facit i hand konstatera att jag kom undan med i princip blotta förskräckelsen och en del merarbete- tack vare att sadeln bara var 5 månader gammal då den stals fick jag ut pengar för inköp av en ny dito och dessutom hjälpte Olofs sambo (som är återförsäljare för Equipe) mig så att jag fick den inom 2 (!!!!) dagar.
Jag kunde lika gärna ha fått vänta i många veckor på en ny sadel om jag hade behövt en med lite speciella mått och vad skulle jag ha ridit i under tiden?
Bara den enda dag jag red ”dressyr” i min stenålders Stübben hoppsadel räckte mer än nog kan jag säga.
Just sadel är något jag själv inte lånar ut till andra och då kan man inte förvänta sig att andra ska låna ut sin sadel till mig- om de ens hade haft en passande. Och i kanske många veckor dessutom….
De råd jag skulle vilja upprepa från tidigare blogginlägg är att ha en heltäckande hemförsäkring framför allt och att, självklart kan tyckas, ha sadeln inlåst.
Nu bestämmer man ju inte detta själv som inackorderad men om stallet har kameraövervakning och larm så tror jag det avskräcker mycket och just en kamera är inte så svårt att montera.
Det jag hört är att de som står inackorderade måste godkänna att bli filmade, vet inte om det stämmer men det är väl ett litet pris att betala för den extra säkerheten tänker jag?
Man kan även DNA-märka sin utrustning men detta är jag mer tveksam till även om det så klart inte skadar.
Men jag TROR att det mesta av all utrustning som stjäls hamnar utomlands och aldrig återfinnsoch då har man ju ingen nytta av märkningen.
Har man så kallat kombinationslås på stallkammardörren tycker jag att man ska ändra kombinationen ofta annars finns det ”snart” hur många som helst som känner till den då de flesta stall har omsättning på både inackorderingar, medryttare och annat folk.
Att ha kombinationer som 000, 123 eller 999 skulle jag inte heller rekommendera 🙂 .
Har skrivit om detta fenomen tidigare men blir ändå smått upprörd och även konfunderad.
Person beskriver hur hennes varmblod ”har börjat uppföra sig helt galet märkligt”.
Hästen beskrivs som ”aggressiv i ridningen och backar såfort man vill driva henne minsta lilla framåt, hon slänger mycket med huvudet och lägger öronen helt bakåt. Dock finns det inga andra reaktioner. Tex så är hon jättesnäll i den övriga hanteringen.”
Det skribenten efterlyser är om någon känner igen detta beteende, dvs utan att någonsin ha sett hästen varken IRL eller ens på film?
Och det är inte det konstigaste utan det är att personen faktiskt har en tid hos en mycket erfaren veterinär IDAG???
Det jag inte begriper är varför man ens lägger tid på att fråga den samlade internet-expertisen (ironi) när man inom loppet av några timmar ska få träffa en välutbildad yrkesman som gissningsvis har en miljon gånger större möjlighet att ställa diagnos?
Nu står Vicke på stallpellets igen och fast jag alltid fördragit halm måste jag sjunga dess lov.
Halm i all ära och det ser både estetiskt tilltalande ut och ger framför allt sysselsättning men jag som har en häst som ändå inte äter ett strå kan bara konstatera hur mycket lättare rent fysiskt det är att mocka i pellets.
Gödselstackens storlek går inte att jämföra och jag förstår utan tvekan de stallägare som vägrar halm med motiveringen att de inackorderade drar ut på tok för mycket rent, framför allt om det ingår i stallhyran.
Gratis är godast, det är mänskligt tycker jag som själv sett boxar så överfyllda med halm att man som människa inte kan gå där utan att tappa balansen.
Och jag har själv alltid strött rikligt men det gör jag oavsett strömedel och vem som betalar till skillnad från väldigt många som så fort de måste betala själva låter hästen stå mer eller mindre på golvet.
Det är min mångåriga erfarenhet i alla fall även om jag har väldigt svårt att förstå det.
Dels tycker jag inte att man ”tjänar” något på att strö lite för då blir det lilla man har i boxen desto smutsigare och måste tas ut helt och hållet och dels främjar det varken luften eller något annat (skapar bara skitig häst och skitiga täcken tex) utan ser bara rent ut sagt äckligt ut.
Minns med fasa ett stall där jag tittade på stallplats för länge sedan och där några hästar stod på gummimattor och inget annat!?! Snacka om ammoniaklukt, halkrisk och oförlåtlig snålhet om ni frågar mig.
Men för att gå tillbaka till det här med spånpellets skulle jag utan tvekan välja detta om jag drev inackorderingsstall och dessutom skulle alla få betala för sin faktiska förbrukning.
På detta viset får man minsta möjliga gödselstack, förvaringen av pelletsen går inte att jämför med ens torv eller spånbalar för att inte tala om halm, ingen kan klaga på orättvisa eftersom man betalar för det man använder och mockningen går lätt.
Har man personal som mockar x boxar varje dag går det ur arbetsmiljösynpunkt inte att jämföra halm med pelletsmockning; det anser jag som själv har jobbat i stall i många år och mockat uppemot 16 boxar dagligen.
Inte bara är det tyngre att dra i skitig halm och tömma kärror med detta utan det är ibland otroligt omständligt och tidsödande att hämta löshalm, kratta upp spill på gårdsplanen osv, been there and done that.
Funderar lite på kommande resmål och New York har kommit upp.
Någon som har varit där? Hur bokade ni resan? Något särskilt ni tyckte att man absolut inte får missa i denna storstad?
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer