Min man Henrik har alltid tyckt om djur och sedan vi träffades har han både skaffat hund tillsammans med mig och blivit i vart fall liiiite delaktig i mitt hästeri.
När jag tävlar nära vår bostad kommer han ofta och filmar mina ritter vilket är otroligt nyttigt.
Han tar också en hel del kort och har nu börjat få ”the hang of it”, dvs när det är läge att fota eller ej.
Till att börja med har jag lärt honom att det inte är lönt att knäppa av kameran så länge Vicke inte har öronen framåt- de korten hamnar i papperskorgen direkt.
Sedan tycker ju jag att jag för egen del ser mer eller mindre konstig/ gräslig ut på massor av kort, jag gör märkliga grimaser, ser helt plågad ut, blundar och jag vet inte vad 🙂 .
När jag har knäppt upp ridjackan eller plockat ur flätorna ur Vickes hår (vilket jag brukar göra direkt efter avslutad ritt) blir det inte heller några fina kort.
Men maken gör så gott han kan och tycker det är roligt att kunna vara delaktig så jag är väldigt glad för hans medverkan 🙂 !
Vad gäller bilderna i rörelse så är drt seriebild som gäller. Då får man garanterat med rätt moment. Dvs när hästen visar mer rörelseuttryck el i galoppen är på väg uppåt i språnget.
Finns även på mobilkameran.
Den funktionen uppräckte han igår kväll efter tävlingen 🙂 !
Jo, man vill ju helst vara till sin och hästens fördel på bilderna, men det är ju ganska nyttigt ibland att se hur det ser ut ”emellan” också!