Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Ja, så säger ju vissa lite blygsamt om en del klädesplagg de använder men jag kan verkligen säga det och mena det.
Mena det delvis i alla fall för jag anser verkligen inte att skjortan på bilderna nedan är en trasa men gammal…det är den!!!
Jag köpte alltså skjortan för ca 20 (!!!) år sedan i Thailand och den kostade 30 eller 50 kronor vilket jag minns att jag tyckte var ett fynd redan på den tiden.
Skjortan är jätteskön att bära och materialet gör att den ser exakt likadan ut när den kommer ut ur tvättmaskinen- den är aldrig struken vilket för mig är ett enormt plus.
Så nog kan man köpa piratkopior som är bra- det är väl detta plagget ett perfekt exempel på ha ha ha!
Sitter och läser detta och är glad att jag är lyckligt lottad 🙂 !
Min man är både väldigt generös och ”tänker till” när han ger mig presenter och därför har jag fått både en fin klocka, dito örhängen, ett par superbra Pikeur-ridbyxor, Roeckl tävlingshandskar och mycket, mycket mer av honom.
Även tidigare partners har haft god smak; min fd man gav mig en resa till Egypten när vi bara hade varit tillsammans några månader.
Den enda partnern som var usel på ovan var min första sambo (lever inte längre så jag kan ”hänga ut honom” utan att han misstycker) – han glömde bort varenda födelsedag (vi var tillsammans i 4 år) och hade inte det minsta intresse för att ge presenter annars heller.
Lite trist var det absolut men man är ju olika och det som har ett stort värde för någon har ingen alls betydelse för en del andra.
Och just denna person sa ofta ”pengar har inget värde för mig” och var på fullt allvar lika nöjd om han hade massor eller inga.
Och det sistnämnda var ganska vanligt under vår tid tillsammans men det bekom honom inte alls!
Har ni minnesvärda gåvor ni fått av någon- både jättefina och usla?
Idag har vi tillbringat stora delar av dagen ”på sjön”.
Vi har åkt båt till först ön Hvar där vi stannade till i Jelsa och därefter till Brac där vi besökte den populära stranden Zlatni Rat.
Stranden marknadsförs som otroligt vacker men ärligt talat tycker jag personligen att det finns många likvärdiga badplatser i Kroatien så man behöver inte åka just dit. Men kul att ha varit där.
Igår vid frukosten satt jag och funderade över hur otroligt olika maten har varit på alla de hotell jag besökt genom åren.
Och också hur man själv ändrar sig kring vad man vill ha, vad som är ok/ acceptabelt/ fantastiskt/ fruktansvärt….
Minns en resa jag och min fd man gjorde tillsammans till Rhodos.
Vi åt baguetter som vi köpte i en livsmedelsaffär varje frukost- då var detta helt ok (vi hade precis köpt vårt hus och hade inte en massa pengar…) – idag skulle jag aldrig äta detta!
Ännu mycket värre var maten på förra sommarens semester i Italien- det blev faktiskt komiskt till slut även om det egentligen var trist och ”surt”.
Men dels var det mesta i övrigt jättebra och dels valde vi att bara njuta och fokusera på det positiva; annars hade man kunnat skriva en bok om det hotellets utfodringsrutiner 🙂 !
Jag drev själv en cafeteria i flera år när jag var i 20-års åldern så jag vet mycket om hur man maximerar sin vinst genom att handla/ sälja xx men detta i Italien slog banne mig alla rekord!
Hotellet var litet och familjeägt och det som serverades var utan tvekan den absolut billigaste födan som gick att uppbringa- gissningsvis med råvaror a la Lidls egna märke.
Dessutom var portionerna så snålt tilltagna att den rusning som ägde rum när något extrafat med tex pommes bars ut kunde liknas vid filmer från fångläger där man ser hur människor slår sig fram för att få en näve potatis. På fullt allvar!
Som sagt blev det nästan komiskt till slut och vi fick något minnesvärt med oss hem minst sagt 🙂 !
Tyvärr låg hotellet ”in the middle of nowhere” annars hade vi ätit alla måltider någon annanstans men nu fick vi i stället många skratt åt eländet!
På hotellet där vi bor just nu är maten desto finare och det finns nästan för mycket att välja på.
Kockar som står och gör i ordning stekar och annat så att allting är fräscht, gott och snyggt upplagt!
Nybakat bröd i mängder och dito wienerbröd- tur att man inte frestas av detta varje dag året runt!
Och Henrik njuter ännu mer än jag eftersom han är både laktos och glutenintolerant och här finns massor som han kan äta.
Ni kan ju tänka er HANS diet i Italien när vi fick ”billighetspasta” till både lunch och middag 🙂 🙂 🙂 !
Hippson skriver: ”inte många hästar som hade klarat detta” (ljudet av sågen) men jag måste fråga mig samma sak som flera som kommenterat på Facebook; har Hippson nyhetstorka 🙂 ?
För mig känns just ”såg-ljud” inte som något som hästar skulle reagera särskilt på, i alla fall inte i mina trakter där många husägare pysslar med alla möjliga renoveringsprojekt som involverar både hamrande, sågande och jag vet inte allt 🙂 !
Nu har även Birgitta 86 år upptäckt hur Insta story fungerar så vill ni slösa tid på ännu mer meningslösa bilder än de på bloggen kan ni kolla på bm6610 🙂 !
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer