Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Vicke stod och svettades redan i stallet innan avfärd till Ninas träning!
Men som jag brukar hävda: ”ingen häst har någonsin blivit halt av svett, däremot av dåligt underlag” så jag hade inget emot att vi tränade i ridhuset i stället för på banan utanför.
Men det var onekligen skönt att ta av sig hjälmen efter träningen 🙂 och för Vickes del hade jag förberett 3 vattenkannor för avspolning i stället för den enda sedvanliga.
Fick nedan mail härom dagen så om jag inte publicerar några inlägg framöver vet ni vad som har hänt eftersom jag så klart inte kommer att betala 🙂 ! :
Hej, Vi är ett gäng som specialiserar sig på kidnappning och utpressning. Jag vill säga att ditt liv är i fara. Du måste rädda dig själv genom att betala ett lösenbelopp. Betalningen kommer genom bitcoin. Köp 2000 USD från bitcoin. Om du inte vet hur man gör det här, Skriv till Google: ”Hur man köper Bitcoin” Och överför beloppet till min bitcoin adress.
Min bitcoin adress (BTC Wallet) är: 1PTRVNCpo2zkz58hBHzGSNwS92pL9gSp2F
Om du inte betalar kommer vi att kidnappa dig och be om ett pris mer än din familj. Berätta inte för någon eller tänka på att gå till polisen. Alla dina rörelser övervakas. Vi ger dig två dagar för att skicka pengar. Var säker på att dessa mardrömmar kommer att sluta när vi mottar det begärda beloppet. Försök inte att kontakta oss eftersom det här är ett anonymt e-postmeddelande som inte kan spåras. Bara betala och gå tillbaka för att leva sitt normala liv.
Ridmässigt blev veckan nästan optimal om jag får bestämma fritt.
2 ridhuspass/ träningar för Nina, ett skritta ut med sällskap pass, en lång uteritt, en vilodag, ett pass på nyharvad utebana och en tävling med en klass och bra resultat.
Det är inte alltid det blir så här varierat av olika anledningar men får jag välja så…
Den riktiga sommarvärmen lyser än med sin frånvaro; jag fick igår upp ett minne i mitt Facebookflöde enligt vilket jag badade i en sjö vid den här tiden förra året.
Det har det inte varit tal om i år men vi har i alla fall gått på en del mysiga långpromenader med Molly; både i skogen (Dalby stenbrott där bilden är tagen i lördags) och utmed stranden i Lomma.
Ett biobesök har det också blivit i veckan; vi såg Rocketman.
Jag gillar egentligen inte musikaler men däremot Elton Johns musik så det ena uppvägde så att säga det andra och filmen var klart sevärd.
I morse var jag och Vicke ute på en 1,5 timme lång tur med mycket galopp.
Jag har slarvat lite med konditionsträningen ett tag, förvisso medvetet då jag dels tycker att Vicke redan har tillräckligt bra ork och dels då jag har velat använda uteritterna till lite lugnare motion eftersom jag ofta kräver nästan maxprestation när jag tränar dressyr.
Sedan är det ju inte heller alltid underlaget inbjuder till konditionsträning utomhus; i våras var det tex stundtals väldigt slipprigt och lerigt och då sätter inte jag av i galopp kan jag säga.
Ja, det där med hästarbete; både ridtid i minuter och vad man kräver under passen fordrar lite eftertanke.
Sedan blir det inte alltid rätt oavsett men jag försöker alltid att rida med eftertanke och en långsiktig plan.
Min man Henrik har alltid tyckt om djur och sedan vi träffades har han både skaffat hund tillsammans med mig och blivit i vart fall liiiite delaktig i mitt hästeri.
När jag tävlar nära vår bostad kommer han ofta och filmar mina ritter vilket är otroligt nyttigt.
Han tar också en hel del kort och har nu börjat få ”the hang of it”, dvs när det är läge att fota eller ej.
Till att börja med har jag lärt honom att det inte är lönt att knäppa av kameran så länge Vicke inte har öronen framåt- de korten hamnar i papperskorgen direkt.
Sedan tycker ju jag att jag för egen del ser mer eller mindre konstig/ gräslig ut på massor av kort, jag gör märkliga grimaser, ser helt plågad ut, blundar och jag vet inte vad 🙂 .
När jag har knäppt upp ridjackan eller plockat ur flätorna ur Vickes hår (vilket jag brukar göra direkt efter avslutad ritt) blir det inte heller några fina kort.
Men maken gör så gott han kan och tycker det är roligt att kunna vara delaktig så jag är väldigt glad för hans medverkan 🙂 !
Idag var jag och tävlade utmed stranden i Malmö, en fin om än ibland väl ”stökig” tävlingsplats.
Stökig så till vida att det vid vackert väder passerar många badgäster som varken är intresserade av hästar eller förstår att vissa saker kan skrämma våra 600-kilos djur.
Sist jag var på ”Ribban” kom en kille bärande på en solstol ovanför sitt huvud (!) och ja….Vicke glodde!
Idag var det dock mulet, mycket blåsigt och sen eftermiddag = noll publik och inte en endaste myra som Vickster kunde hävda störde.
Vi fick årets bästa procent (67%) trots att det finns mycket att förbättra men jag var givetvis nöjd.
Lite skoj var det också att en kvinna som passerade framridningen (gissningsvis en ”icke-hästmänniska” som hade promenerat i omgivningarna) ropade ”fantastisktvackerhäst” åt mig 🙂 !
När din storbajsande häst lägger en tillräckligt liten hög på utebanan att allt får plats i en grep och du slipper springa 2 gånger !
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer