Ja, det där känner man ju igen.

Jag vet ganska många äldre personer som exempelvis har en massa porslin, kristallglas, silverbestick och gud vet vad som bara ligger i skåp och lådor.

Detta har köpts dyrt, sparats i åratal, i princip aldrig använts och det sorgliga är att mycket av det inte är värt en spänn numera.

Ingen vill köpa, barn och barnbarn är helt ointresserade så samlingen hamnar gissningsvis på Myrorna till slut….

Vaknade till en dimmig morgon som övergick till en varm dag.

När jag tog in Vicke i stallet vid 11-tiden för att fläta tog det inte lång tid innan vi båda började svettas- jag fick blaska vatten i ansiktet för att få i vart fall lite svalka.

Någon timme senare var vi och tävlade och tyvärr föll ritten inte domaren i smaken (knappt 61%) medan jag var nöjd och tyckte att vi hade fått till en jämn ritt utan några retliga missar.

Inget gloende, inget ”trams”, inga hysteriska huvudskakningar pga insekter (även om de cirklade runt oss), nej…jag var som sagt hur nöjd som helst.

Och ibland måste man ta det med sig hem- sin egen känsla innan man ser poäng/ procent .

Fast sen blir det powernap under dagen !

Känner ni igen er i bilden ovan?

Jag gör det inte alls faktiskt !

Jag sparar en hel del, svär oftare än jag borde om jag inte tänker mig för men talar sällan om min häst ens när jag blir tillfrågad.

Eller jo…jag kan absolut babbla på om Vicke med andra hästmänniskor men med ”övrigt folk”…..icke.

Jag tänker att det dels inte är ett så intressant samtalsämne för dom och dels förstår de liksom inte ”grejen” .

Hade en underbar morgon i stallet med djuren; solen sken och fåglarna kvittrade medan det i övrigt rådde en skön stillhet. Livskvalité om ni frågar mig!

Vickster har vilodag och var väldigt fokuserad på gräset när vi skildes åt.

Dock är han aldrig så där ”mat-besatt” som en del hästar kan vara….ni vet så att man nästan får slita bort dom från gräset med våld och sedan försöker de ändå dra ner huvudet och ”extraäta” så fort de kommer åt (avskyr sånt).

Jag har faktiskt aldrig ägt ett djur (hund eller häst) som krånglat med maten eller motsatsen; haft en bottenlös aptit och det är jag glad över.

Att vilja äta är för mig ett sundhetstecken men det är så klart inte bra när det går till överdrift och man måste begränsa födointaget rejält.

Jag skulle tex aldrig kunna sätta på Vicke en betesreducerare eftersom det känns mer ”plågsamt” (ja, jag vet att jag är töntig) än att ha honom i en grushage.

Men som sagt; har aldrig ställts inför detta bekymmer….

Molly har fri tillgång på torrfoder men äter aldrig mer än 3-4 deciliter om dagen och håller lagom hull på det. Skulle man ge henne en massa annat utöver hade hon absolut slukat det men jag vill inte att hon ska bli tjockare även om de som inte är insatta i rasen ibland tycker att whippets är för smala.

Om jag ska utgå ifrån ”som man känner sig själv känner man andra” läs: det är mest djurägaren själv som är intresserad av att se trettioelva bilder på sina älsklingar publicerar jag dagens bildskörd längst ner i inlägget så ni slipper scrolla för att kunna läsa !