Hade en intressant diskussion med en jämnårig hästägare nyligen och vi jämförde ”nu vs då” och med då menar vi hur det var att ha häst för säg 20-30 år sedan.

Jag tycker att det väcks många frågor kring hästars välfärd på sociala medier idag och ibland kan man få intrycket av att det finns många klåpare ”out there”; både vad gäller hästägare, hovslagare, veterinärer och tränare. För att nämna några kategorier.

Och absolut är det så; det tycker jag också.

Det finns mycket okunskap bland hästägare tex och på gott och ont inget ”körkort” utan har man bara pengar står det en fritt att köpa ett 500-kilos djur och försöka hantera det bäst man kan.

Men var det bättre ”förr”?

Jag vill trots allt svara nej på den frågan för även om man ibland läser de mest hårresande historier på nätet så tycker jag ändå att utvecklingen av mycket går åt rätt håll, om än väldigt långsamt ibland.

Tränarna tex tycker jag har en helt annan, bättre, pedagogik idag, veterinärerna bättre utrustning och kunskap.

Hästars utrustning är av bättre kvalité och mer genomtänkt.

Vi är bättre medvetna om hästens näringsbehov, skoningens inverkan, maskförekomst osv osv.

Det finns inte bara ”galenskap” på nätet utan också möjlighet att diskutera, lära nytt, ta del av forskning osv.

Sedan finns det väl alltid en kategori av människor som är helt opåverkbara av allt höll jag på att säga och som därmed ibland också skadar tex djur, medvetet eller inte så att säga men rent generellt vill jag ändå påstå att det inte var bättre förr eller vad tycker ni?

En av de mest uttjatade diskussionerna på olika hästforum tycker jag är den om man ska ta betalt av sin medryttare eller ej.

Åsikterna går alltid isär; lika många som tycker att det är självklart att inte sponsra medryttarens ridning/ nyttjande av hästen lika många tycker att det är fräckt och oförskämt att kräva betalning när man får hjälp med sin häst.

Själv säger jag bara ”tillgång och efterfrågan”.

Kan man få någon att betala så fine, behöver man desperat hjälp men ingen vill betala så får man låna ut hästen gratis. Typ.

Och givetvis är det upp till både den som har hästen och den som är medryttare.

Jag tycker inte att det finns något rätt eller fel- det beror på så många parametrar (som vanligt).

Att ha häst är definitivt inte gratis men man kan, tycker jag, inte heller bygga sitt hästägande på att man får inkomst av att låna ut djuret. Tänk om ingen vill låna hästen?

Och hur gör man om hästen blir sjuk/ ej går att nyttja som det är sagt? Hur länge är det rimligt att en medryttare fortsätter att betala? En vecka, några månader, aldrig?

Och är det så att medryttaren ”tillför” hästen och ägaren något mervärde? Blir hästen bättre utbildad? Vem betalar träningar? Tävlas hästen av medryttaren och med vilka resultat och på vilken nivå ? Höjs dess värde? Nyttjar medryttaren egen eller hästens utrustning och hur vårdas denna? Får medryttaren välja dagar ganska fritt och själv bestämma vad den ska göra på sina dagar eller lägger sig hästägaren i lite/ en del/mycket? Sköter medryttaren mycket annat kring hästen förutom ridningen (mockning, foderfix osv)?

Som sagt; lika lätt som det är att svara på hur långt ett snöre är lika lätt är det att svara på om en medryttare ”ska”eller inte ska betala. Tycker jag.

En läsare bad mig att skriva lite om hur jag sparar till resor och dyrare utlägg och jag tänkte nedan försöka att skriva i alla fall lite om detta, egentligen mycket omfattande ämne:

Jag har till att börja med i princip alltid, ända sedan jag började arbeta haft mer än ett jobb.

Jag har arbetat extra med allt möjligt och i all möjlig omfattning.

I många år arbetade jag extra på den ridskola där jag hade dåvarande häst uppstallad. Jag kan inte räkna de julaftnar, nyårsaftnar osv som jag har befunnit mig i stallet tidigt på morgonen; sådana pass är inte så populära hos andra kan jag säga.

Det fanns också en tid när jag åkte runt och klippte andras hästar vilket är tämligen lönsamt än idag vill jag påstå. Man kan tjäna 500:- på knappt 2 timmars jobb, det är i alla fall ungefär den taxa jag hade även om jag numera inte ids klippa annat än min egen mycket snälla häst och möjligen någon enstaka häst i närområdet.

En annan inkomstkälla som kan variera är att ta på sig hästpassning åt stallkamrater som reser bort/ vill vara lediga. Eller ta på sig andras stallpass mot betalning.

Förr hyrde jag även ut min transport till stallkamrater och lyckades på det sättet tjäna ihop till vad jag själv köpte dåvarande släp för begagnat.

Att spara in på hästens mat eller strö tycker jag är en mycket dålig idé men däremot kan man ju välja foder efter plånbok höll jag på att säga.

Har man en ”normal” häst som ej kräver specialfoder av olika anledningar kan man tex som jag köpa havre direkt av någon bonde. Den havre Vicke äter kostar knappt 2:-/kg vilket är avsevärt billigare än vad tex Granngården säljer den för.

Behöver man proteintillskott är sojamjöl överlägset billigast, behöver man energitillskott kan det vara all idé att köpa den billigaste matoljan på tex City Gross/ Lidl. Ibland säljs just matolja på extrapris: passa på att bunkra upp då!

Äpplen kan man plocka helt gratis flera månader om året och morötter går att köpa i 20-kilos säckar för ett avsevärt lägre pris än de små påsarna man hittar på ICA.

Att köpa spån av något finsnickeri/ sågverk om man har något i sin närhet har jag tidigare tipsat om och vet en del som gör.

Vad gäller hästens och den egna utrustningen finns det mycket att köpa via olika köp och säljsidor på Facebook.

En del är anti mot att köpa begagnat men jag har flera gånger köpt även helt nya grejer för typ halva butikspriset.

Både mina tävlingsstövlar och vardagsstövlarna (liksom de vinterfodrade) är köpta på annons tex.

Facebooks annonssidor kan man dessutom använda till att även sälja grejer själv; ett jättebra sätt att tjäna pengar, bli av med grejer man inte använder och göra någon annan glad!

På tal om inköp så åker jag till Gekås 2 gånger om året och köper i princip alla hygienprodukter och dylikt där liksom förbrukningsvaror till hemmet, hunden (bajspåsar, hundgodis) och hästen (e-vitaminer, täcken, grimmor osv). Jag är övertygad om att dessa inköpsrundor gör att jag sparar några tusenlappar per år och dessutom har jag alltid ”det mesta” hemma och behöver inte åka och handla annat än mat i princip.

Egna kläder köper jag mycket sällan av olika anledningar.

Dels ”återanvänder” jag vardagskläder i stallet, dels har jag hållit samma vikt i evigheter (behöver inte köpa nytt pga viktförändring) och dels har jag önskat mig dyrare kläder i present så andra 🙂 (hej Henrik) har fått kostnaden ha ha ha.

Lite skämt och lite allvar men jag har hur mycket kläder som helst, köper i princip aldrig kläder till ordinarie pris men går ändå inte runt som en ”trashank” enligt mig själv (omgivningen kanske tycker annorlunda 🙂 ? ).

Om vi ska gå över till andra saker i den egna vardagen finns det mycket att tjäna på storkok och att handla storpack och/ eller på extrapris.

Man kan frysa in det mesta i mindre portioner- man får prova sig fram.

Man ska inte heller vara hysterisk med att slänga mat med utgånget datum, även detta har jag skrivit om många gånger tidigare.

Att se över sina försäkringar är ett tips som ofta ges och det kan man absolut spara pengar på. Man kan tycka att 100-200 spänn i månaden inte är något att tjafsa om men om man tar detta gånger 12 (1 år) så blir det ändå ett bra bidrag till en liten resa tex.

Något annat som jag tycker att jag sparar pengar på är att inte slentrianmässigt lämna in bilen på dyr service utan laga det som går sönder. Så har jag gjort i alla tider (+30 år) utan problem.

Jag har aldrig någonsin köpt en ny bil för övrigt och det är enligt mig den största värdeminskningen man kan utsätta sig för till skillnad från att köpa en ny transport som dels slits långt mindre dels kan ha ett mycket bättre andrahandsvärde (beroende på märke).

Ja, detta var bara en liten del av mina spartips; har ni frågor är det bara att fråga på!