Mysteriet med den försvunna hovslagaren

Igår läste jag det igen; en person som söker en ny hovslagare eftersom hens nuvarande ”har försvunnit”.

Och ärligt talat; detta har jag stött på flera gånger på sociala medier (Facebook framför allt); att hästägare påstår att deras ordinarie hovslagare gått upp i rök eller i vart fall gjort sig oanträffbar sedan veckor tillbaka!?!?

Jag har svårt att tro att dessa hästägare liksom hittar på/ överdriver så om vi ska förutsätta att deras utsagor stämmer måste jag ju ställa mig frågan varför man gör på detta vis?

Om man av olika anledningar inte vill fortsätta att sko åt en person; är det inte lättare att bara säga detta, eller om man är konflikträdd; skicka ett kort sms?

Så länge man inte hör av sig lever ju hoppet hos hästägaren och denne ringer, sms:ar, väntar osv. Inte juste!

Någon som har en förklaring och finns det andra yrkesgruppen som försvinner på liknande vis?

7 kommentarer Skriv kommentar

  1. Anna

    Det låter onekligen underligt? Är det så att hovslagaryrket är väldigt tufft kanske och de på något sätt inte alltid etablerar goda kundrelationer? Eller är det sådan brist på hovslagare att de kan bete sig lite som de har lust? Man läser ju relativt om hovslagare som beklagar sig över sina kunder på ett sätt som jag sällan varit med om att någon annan yrkesgrupp gör.

    Svara
    • Birgitta

      Ja, jag har ingen aning.

      Ska fråga min underbara hovslagare om han har någon teori 🙂 !

      Min uppfattning är att det verkar vara brist på hovslagare på många ställen ja.

      Hur hästägare är som kunder gissar jag kan variera stort; allt från den som alltid har en jättesnäll häst, ser till att benen är kliniskt rena innan skoning, betalar direkt och är allmänt ”ostrulig” till kanske någon med ouppfostrad häst där man slirar med betalningen bla bla bla.

      Ja, jag vet som sagt inte men jag kan liksom inte påminna mig att jag någonsin läst att en annan yrkesgrupp ”försvinner” på detta vis, varken de som jobbar med hästar (tränare tex) eller andra egenföretagare?

      Svara
  2. Frida

    Har varit med om detta ett flertal gånger, ffa förr om åren. Överlag har hovslagarna blivit betydligt mer seriösa. Men har haft hovslagare som försvunnit, inte kommit på avtalade tider, dykt upp en helt annan dag och tid osv. Ett par har det handlat om psykisk ohälsa, de har inte mått bra och inte orkat ta tag i eller vågat dra ned på sin verksamhet och bara gjort sig okontaktbara. Just har man ju inte vetat men fått reda på i efterhand. En hade vi som öppet förklarade att han var sjuk och vi kom överens om att det var ok att han inte alltid kom enligt överenskommelse, ibland hade han det väldigt tungt och hade svårt att ta sig upp på morgonen. Men han såg till att de blev skodda med rätt intervall och hämtade och släppte ut dem själv om vi inte var där. Han var fantastisk på att sko. Tror att många hovslagare ffa förr haft ett tufft, ensamt liv, vet många med alkoholproblem t ex. Den vi har idag kommer alltid på exakt tid och hör alltid av sig annars.

    Svara
    • Birgitta

      Jag instämmer helt i hela din kommentar!

      Jag har också känslan att av hovslagarkåren, kanske pga generationsskifte blivit bättre över lag, i alla fall i Skåne.

      Och jag har också haft stallkamrater tidigare som haft hovslagare som försvunnit och/ eller haft alkoholproblem och eventuellt annat problematik pga alkohol eller som dövats med alkohol.

      Jag är, som säkert framgått 🙂 så otroligt nöjd med min hovslagare.

      Till att börja med, så klart, pga mycket väl utfört arbete men också för att han alltid håller tider, man får en ny tid redan när han kommer för att sko och är en allmänt trevlig person mot både människa och häst.

      Detta tycker jag också var ett problem ”förr”; hovslagare som tappade humöret enormt med hästar.

      Kanske pga eget dåligt mående eller så har jag aldrig råkat ut för det eftersom alla mina hästar varit så snälla?

      Svara
  3. henrik johnsson

    som hovslagare i 32 år har förståelse att man ger upp och inte kommer helt enkelt .arbetsmiljön är helt under all kritik i många stall . fodring under pågående skoning ,folk går fam och till back med skottskärror sadlar och dylikt ingen respekt eller arbetsro . risk för skador för hovslagaren och även hästen är stor med detta betende . okunskap med att hästen skall tas in och vara klar för skoning är ett vanligt problem , hästen bör få kissa lugna sig gärna med sällskap om så krävs en timme före skoning

    Svara
    • Birgitta

      I sak instämmer jag i allt du skriver; arbetsmiljön är absolut jätteviktig i ett så pass farligt yrke MEN och det är detta inlägget handlar om; oavsett vad man tycker om vad det än må vara så tycker jag att det ingår i att vara en seriös yrkesutövare att man MEDDELAR sig med sina kunder.

      Man låter inte bara bli att dyka upp och/ eller gör sig oanträffbar!

      Och som jag skrev; är man så konflikträdd att man inte vågar tala om för en kund att denne inte kan tillgodose den arbetsmiljö man önskar så är det minsta man kan göra att skriva ett sms.

      Jag hata själv blivit utsatt för ”the silent treatment” och blivit mer besviken än vad som går att förklara i skrift…..så GÖR man bara inte i min värld!

      Svara
  4. henrik johnson

    håller med som seriös hantverkare i detta fall hovslagare och inte informera kunden hästägaren att man vll inte vill sko hästen i framtiden på grund av olika anlendningar ex. hästen lerig om ben hovar ,orolig står inne själv blir lugn om annan häst som sällskap man har glömt och ställa in hästen i boxen så hen kan äta lite och det viktigaste pinka obs pinka det går inte på kommando minst en 20minuter i lugn och ro . en häst som är väl genomarbetad med rätt foderstatus men det är dom högre skolorna

    .

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>