När man känner sig orättvist behandlad

Inte hästrelaterat men en sak som jag diskuterade IRL nyligen och som jag tänkte dela med mig av.

Kanske någon som känner igen sig rent av och har råkat ut för något liknande?

Jag har ytterst sällan verbala kontroverser (bråk rent ut sagt) med varken nära vänner eller ytliga bekanta och även om jag är övertygad om att det finns ”folk” som tycker både det ena och det andra om mig så är det inget de brukar säga to my face och ärligt talat tycker jag inte heller att jag generellt liksom förtjänar att behandlas illa.

Men för x år sedan hände detta faktiskt med två olika personer, i olika sammanhang men med bara några månaders mellanrum och jag tog i framför allt det ena fallet väldigt illa vid mig och blev jätteledsen.

Jag borde väl egentligen inte ens ha brytt mig så mycket då personen inte på något vis var en…tja ens en vän och jag hade bara kunnat strunta i vad hon sa till mig men jag blev både ledsen, chockad och kände mig väldigt sviken.

Jag försökte rannsaka mig själv i båda fallen och tänkte att det kanske i alla fall delvis kunde handla om att våra personligheter liksom inte matchade för så kan det ju absolut vara.

Att man har lättare för en viss typ av människor än andra, att en del kan få igång en väldigt lätt osv.

Sedan tycker jag ändå inte att detta ger en rätten att tex stå och skrika hysteriskt eller komma med helt absurda och ogrundade anklagelser; sådan dagisnivå vill jag verkligen inte utsättas för oavsett.

Det intressanta är att jag i efterhand…i något fall långt, långt efter mina kontroverser med dessa 2 kvinnor har fått veta att andra råkat ut för exakt samma saker, upplevt samtal och händelser som med skrämmande detaljrikedom speglade på pricken det jag själv drabbades av.

Och vet ni…det var så otroligt skönt att få veta detta!

Givetvis himla synd att det tog sin tid för jag mådde som sagt väldigt dåligt på grund av dessa personer och hade jag vetat då vad jag fick veta långt senare så hade jag besparat mig själv mycket ledsnad och funderingar.

Men så är livet ibland…..

8 kommentarer Skriv kommentar

  1. Emily Jensen

    Håller med. Även om det är hemskt att andra också utsatts, så är det otroligt skönt att veta att det inte handlar om mig, det är den andre personen det är fel på.

    Svara
    • Birgitta

      Jag brukar anse mig vara en god människokännare som sällan har fel faktiskt.

      Men i det ena fallet gjorde jag verkligen en felbedömning utan dess like.

      Jag fick såååå bra intryck av personen och var så glad över vår bekantskap och så visade det sig vara något helt annat, tack och lov som sagt bekräftat av andra i efterhand.

      Svara
  2. Frida

    Det är intressant hur vissa människor tycks råka i konflikt med andra hela tiden. Jag har nog aldrig varit i bråk på det sättet, är väl inte lagd sådan och jag ser inte orsaker till att bli arg på andra, det mesta rinner av, ibland blir kag irriterad men orkar sällan bli arg utan släpper det. Vissa verkar nästan leta efter anledningar att bli ovän med andra och söker konflikter i alla sammanhang. Fattar inte hur man orkar bara…

    Svara
    • Birgitta

      Ja, jag har känt en del sådana personer i mina dagar och förstår absolut varför de blir ovänner med nästan alla.

      Jag har själv varit mycket mer frispråkig och ”på” som yngre; inte så att jag blev ovän med folk men jag sa ännu oftare än vad jag gör idag exakt vad jag tyckte och tänkte. Det var givetvis långt ifrån alltid av godo….

      Absolut uppskattas det av vissa men som sagt verkligen inte av alla.

      Svara
  3. Anonymous i detta läget

    Kan bara hålla med. Råkade nämna en dag på jobbet hur jag kände och då visade det sig att vi var flera som kände exakt lika, men inte förrän vi började prata om det insåg vi att vi inte var ensamma. Skrämmande för man vill inte prata om andra bakom deras rygg, men samtidigt hjälpte det oss alla att inse sambandet.

    Svara
    • Birgitta

      Det känner jag också igen. Krävs dock att man är trygg med sina arbetskamrater om man ska våga lyfta vissa ämnen.

      Men det är svårt oavsett för det får inte heller bli att man gaddar ihop sig mot någon/ några på ett fult sätt.

      Dessutom ska man alltid vara medveten om att alla står sig själv närmast när det verkligen gäller. Dvs man ska inte tro att man kan räkna med stöd i ett viss fråga oavsett hur överens man än är med x personer för när det väl ska lyftas med tex arbetsgivare/ chef/ stallansvarig så står man många gånger helt ensam. Been there, done that.

      Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>