70 ton senare….

Den absolut största enskilda anledningen till att i alla fall jag ville och vågade flytta till Ryhus var att här finns ett ridhus.

Jag har berättat om detta hur många gånger som helst på bloggen; att jag dels ”är” en ridhusryttare som, om jag fick välja fritt skulle rida där 8 dagar i veckan dels att jag aldrig skulle våga flytta någonstans där jag gör mig beroende av någon annan för att kunna rida i ett närliggande ridhus.

Och det vimlar ju inte precis av billiga, fina gårdar med närhet till någon ryttarförening i mina trakter…

Nåväl; ridhuset på Ryhus är ganska litet, inte ens 20*40 utan snarare 17*38 eller nåt men Vicke är ju så pass utbildad att han kan arbeta på små ytor bara underlaget är bra.

Och det var just det med ”mitt” ridhusunderlag när vi flyttade hit; kvalitetsmässigt verkade det vara utmärkt men kvantitesmässigt absolut inte. I alla fall inte för den typen av ridning som jag utför på en 173 cm hög häst.

Jag vet att man tidigare använt ridhuset till en form av verksamhet där det säkert har passat men det är skillnad på ridning och ridning, så är det ju.

En westernryttare hade tex ännu mindre än jag velat rida på så klent underlag…

Jag insåg således direkt efter flytten att en ”påfyllning” av ridhusunderlaget behövdes och jag började med att förhöra mig hos en person som jag vet lägger ridbanor åt andra.

Hans ungefärliga prisuppgift avskräckte mig minst sagt; som ni vet äger vi ju inte detta ridhus och att lägga hur mycket pengar som helst på något man bara lånar och framför allt när ridhuset kommer att nyttjas av en enda person kanske…..högt räknat 4 gånger i veckan på vintern och sommartid i princip inte alls…näe…det tycker jag inte är försvarbart.

Genom tursamma omständigheter fick jag för ett tag sedan reda på att Granelundshallen, där jag tränar för Nina sedan 2 år tillbaka skulle byta sitt underlag och eftersom jag tycker att detta är jättebra höll jag mig framme och fick löfte om att ta det, om jag tog allt och själv ombesörjde bortforsling.

För att inte göra detta till mitt längsta blogginlägg genom tiderna ska jag bespara er alla turer från det att ridhusbottnen låg utanför Granelundshallen och till att det i stället låg i mitt ridhus men tro mig…det var inte a walk in the park.

Bara att hitta ytterligare personer som ville dela underlaget med mig visade sig vara ganska komplicerat.

Jag annonserade på några sidor på Facebook och tog kontakt med ridhus och ridbaneägare jag känner i Skåne men även om själva underlaget var gratis är lastning och transport långt ifrån utan kostnad.

Och många hästägare hade varken pengar eller resurser att med några dagars varsel hoppa på mitt erbjudande.

Efter otaliga kontakter med Gud och alla människor nästan (min Messenger plingade konstant i 2 dygn) lyckades jag långt om länge hitta 2 andra familjer som också ville ha underlaget för…det glömde jag att berätta för er…det fanns över 400 ton (!!!) att hämta och jag behövde max 70.

Så worse case scenario hade ju för mig varit om ingen ville ha underlaget mer än jag själv och jag skulle bekosta frakt av hundratals ton underlag som jag inte ens behöver utan som hade fått ligga i en jättehög hemma hos oss.

Men nu löste det sig alltså på bästa vis och en av familjerna körde dessutom hem min del av underlaget för hälften av vad Akka Frakt ville ha för samma tjänst.

När underlaget väl befann sig på min mark så fick jag hjälp av en person med traktor (samma man som hjälpte oss att sätta hagstolparna) att skyffla in det för nästan 70 ton lastar man knappast på skottkärra och kör in…det kan jag garantera er!

Nu har jag således ett ”mini-Granelund” hemma och även om jag inte har provridit på underlaget så är jag övertygad om att det kommer att duga till mig.

Jag har länge hävdat att man kan harva upp nästan ”vad som helst” som ska hålla för en person att rida på i 45-60 minuter så nu får jag bekänna färg ha ha.

Och om ni undrar varför jag inte nöjde mig med att rida på det befintliga underlaget om jag resonerar som jag gör så tror jag att en så tung häst som Vicke om inte annat hade rivit upp/ förstört bottenlagret i ridhuset eftersom det knappt låg något ovanpå detta och det blir ju som att riva itu en markduk för att ge ett jämförande exempel; man förstör alltihop.

Underlaget har lämnat Granelundshallen och…..

……ligger och väntar på Birgitta och compani utanför!

Avstjälpning…..

….på Ryhus. Ser inte ut som 70 ton kanske men det är det.

Innan påfyllning. Det ser måhända helt ok ut men om man kände på det så var det kanske 2-3 centimeter (dvs inte alls djupt) till bottenlagret.

Första lasset hämtas….

…..och sprids ut.

Och så fortsatte det tills allt var inne….

Traktorskopan planade ut allting…..

….tills allt var intaget och vi som ”bonus” får en gräslös plätt som vi inte lär behöva klippa på ett tag.

Jag förstår givetvis att denna budgetvariant inte är att jämföra med om jag hade anlitat ett proffs men det är verkligen inte priset heller och jag hoppas att det ska bli så bra som jag tror!