Dagar som dessa hinner det knappt bli ljust innan det blir mörkt igen men nu är det inte lång tid tills det vänder.
När jag var hos Nina i morse berättade jag att jag är lite…tja…nästan stolt över mig själv som har lyckats ha hästarna ute till 18-tiden trots att de då måste stå i mörker i minst 2 timmar.
Jag är inte alls förtjust i det och tittar på klockan 58 gånger men biter ihop.
Skulle något hända eller de börjar tokspringa om något skrämmer dom ser jag framför mig en enorm olycksrisk och om inte annat hade jag fått gå runt och leta en bra stund innan jag hittade en eventuellt skadad häst.
Men jag besinnar mig som sagt; dels för att hästarna inte står vid grinden och verkar jätteivriga att gå in och dels för att det med ett så litet stall som mitt inte händer så mycket (läs: inget alls) efter intaget.
I större stall är det ju en helt annan aktivitet medan jag tar in hästarna och sedan stänger för natten.
Idag har det blåst en hel del och då är jag glad för mina däck som begränsar ”ensilage-flykt”.
Jag fodrar än så länge inte med några större mängder stråfoder eftersom hästarna mycket väl kan lämna däcken för att hellre beta.
Medan jag var i hagarna för att fodra gossarna passade Molly tydligen på att avrätta en musunge i B:s box.
Jag tycker faktiskt att det är jättebra att hon har förvandlats till en killer 🙂 för hon har inget intresse alls av att äta sina byten (det hade jag inte gillat) men det skadar inte att hon hjälper musfällorna så gott hon kan!
