Härom dagen hände något som en stund senare fick mig att sitta och gapskratta i sadeln!
Jag skulle sitta upp på Vicke och precis då kom Henrik körande och stannade till utanför paddocken för att växla några ord med mig.
Medan jag pratar med honom och sätter fötterna på min uppsittningspall rasar denna ihop i bokstavligen alla delar som går och allt ligger som pinnved runt mig.
Som tur är är Vicke en luttrad häst som är van vid att ägaren hittar på allt möjligt konstigt så han reagerade inte ens på att jag plötsligt låg på marken 🙂 !
Att pallen gav upp beror inte på att jag ätit för mycket kakor på sista tiden utan snarare på att den stått ute sedan jag köpte den begagnad förra våren och att all fukt till slut bokstavligen upplöste den!
Ingen skada skedd som tur var och ett gott skratt blev det för mig i alla fall…Henrik blev nog mest chockad 🙂 !
Samma hände mig när jag skulle provrida Searching . Fick en pall från typ 1800-talet och precis när jag skulle upp så kraschar pallen och jag är under henne. Searching stod helt stilla och bara tittade på mig. Alla bröt ihop av skratt och Irene som var med sa att henne köper vi, coolare häst hittar vi inte .
Åhhh vilken härlig berättelse!
Och för att förtydliga så åkte jag inte och köpte en så dålig pall utan jag fick den på köpet när jag köpte en massa spånpelletssäckar av en tjej som skulle tömma hela sitt stall.
Jag har precis uppdaterat min vanliga plastpall till fyra eu-pallar. Hästf-n är för hög för min krånglande rygg. Fult men mkt funktionellt
Hände min kompis när vi var och tränade för en ny tränare i vintras… pallen av plast gick sönder och foten fastnade i den.. där hängde hon, på en ny anläggning med en Plastpall runt foten.. kunde varken sitta upp eller av! Hästen är annars en sprättis, men verkade fatta allvaret och stod still! Vi andra fick ett gott skratt
Herregud….det kunde ha gått riktigt, riktig illa!
Och det var som jag sa till Henrik också; hade jag haft en unghäst tex kunde den ju ha blivit livrädd, sparkat efter mig, trampat mig osv….