När Henrik kom hem på lunchen idag såg han hur dovisarna inte bara strosade omkring helt obekymrat i Vickes hage (som tur är verkar han lika obekymrad som ni kan se av den ena bilden) utan både drack ur hans vattenbalja och åt ur hans däck!!! Alltså maken till fräckhet 🙂 !
Man börjar ju undra vad som ska komma härnäst och dovisarnas nyfikenhet är en av anledningarna till att jag har stalldörrarna stängda när hästarna står inne. Annars skulle de säkert spatsera in där också….
Sedan är dovisar lustiga djur tycker jag; de är fullkomligt orädda när man är på ett visst avstånd från dom (ganska nära) och då ligger de lugnt och vilar, äter osv men passerar man en viss gräns far de iväg som skjutna ur en kanon. Och de står ofta uppradade väldigt ”korrekt” 🙂 och springer inte sällan på ett långt led, alla efter varandra.
Vicke sprang också fint idag; utebanan hade torkat upp precis som jag hoppades.
När jag la upp bilden på min lerklump till ponny på Instagram igår (samma bild som på bloggen) påtalade en följare att han såg både bukig och väldigt hårig ut.
Detta fick mig att göra en ytterligare hull-kontroll (jag känner igenom B nooooga nästan dagligen ändå av rädsla att han plötsligt ska falla ur) och anstränga mig lite extra med borstningen och jag kunde därefter både konstatera att djuret är i lika bra hull som sedan jag köpte honom och att hälften av hårremmen försvann efter min ihärdiga borstning.
Men det är bra att bli ifrågasatt ibland för det är lätt att bli hemmablind.
Vicke kollar ju Ninas argusögon på varje vecka men den lille har bara mig att förlita sig på.
Fast jag har också lärt mig genom åren att när jag tycker att en häst är i lagom hull så är den objektivt sett aningens för fet 🙂 så eftersom jag oftast tycker att båda djuren kunde vara lite rundare så betyder det att båda är i perfekt hull ha ha ha !
Lite skämt och lite allvar men vad gäller ”ponnyn” så är han ju först och främst en cob med utseende därefter och faller inte till 100% inom ”normal ponny”-ramen enligt mig i alla fall. Han har tex både en oproportionerligt stor häck och hovskägg ner till marken- inte karakteristiskt för ponnys i allmänhet men väl cobbar i synnerhet. Att han är 24 år och inte rids alls måste också tas i beaktande; man kan liksom inte tycka att han ska se ut som tex Vicke i kroppen.
Lustigt det där med stor häck förresten; Vicke har en lika gigantisk hals även om det inte syns så mycket på bild och jag brukade ju förr skoja om att ”halva hästen är en hals”. Nu får jag kanske säga samma sak om Fluffis; ”halva ponnyn är en röv” 🙂 🙂 🙂 !
Fluffis, Baltis, Den lille – det är så gulligt med smeknamnen du har och det märks hur förtjust du är i honom. Jätteroligt att läsa!
Ha ha…det är ett stående skämt mellan mig och en vän som är min raka motsats i det fallet; alla djur jag någonsin ägt har haft tusen smeknamn (du vill inte veta alla Mollys….) medan vännen aldrig håller på med sånt utan kallar djuren för deras namn 🙂 !
Jag står ofta och gastar ”Ponny” vid intaget 🙂 !
Vicke tilltalar jag mkt sällan med hans officiella smeknamn (Vicke) utan han är mest ”Snygging” eller ”Fina häst”.
Tro f…n att de inte lystrar till sina namn när de har så många 🙂 !
Fast Vickster är jag faktiskt inte mamma till; det hittade min förra tränare Olof på.
Och ja, jag tycker väldigt mycket om mina djur!
Mvh Birgitta 6 år
Det märks verkligen att du älskar dina djur, och det är bland annat därför det är så roligt att läsa din välskrivna blogg!
Tack så mycket för dina fina ord!
Har du några vita dovhjortar i flocken? Vi har två stycken vita i flocken som rör sig i våra omgivningar någon mil söderut från dig 🙂 .
Jag har bara sett en och bara en gång. Min man har sett någon på andra ställen i närheten men det kan ju ha varit samma?
Det kan iofs absolut ha varit samma hjort, men det finns en hel del vita hjortar i trakten eftersom Öveds historiskt har fokuserat på att bevara den vita stammen.
”Det finns ganska gott om dovhjortar på Övedskloster. En ovanlig detalj är att de flesta dovhjortar här är vita, och inte bruna som annars är vanliga. Detta beror på Bygge-Hans, som grundade dagens Övedskloster, anlade en djurgård med vita hjortar på 1700-talet. Djurgården förföll emellertid, vanliga hjortar tog sig in och i början av 1900-talet fanns endast ett par vita djur kvar. Gamlefarfar Otto bestämde sig för att bevara den vita stammen och började spara de vita hjortarna. Nu finns det gott om vita hjortar och tack vare den iögonfallande färgen så är de inte så svåra att få syn på om man går tyst i skogen.”
Tack för denna intressanta läsning!