Ett ämne jag berört många gånger men det kan inte betonas tillräckligt ofta och skulle jag bara ge ett fåtal ”livsråd” till någon annan så skulle ett tveklöst vara att försöka skapa så många kontakter som möjligt!
På gott och ont är mycket i livet om inte avhängigt och olösligt utan kontakter men en hel del underlättas kopiöst om man känner och kan få hjälp av ”rätt” person.
Och nej, man behöver inte vara übersocial och vilja träffa en massa människor konstant för att skapa och behålla kontakter men de man får….de kan vara både ovärderliga och komma till pass när man minst anar det.
Jag har som ni vet tex bytt stall några gånger innan vi flyttade till Ryhus och allt har inte alltid varit guld och gröna skogar på anläggningarna.
Men jag har i görligaste mån undvikit att bli öppet ovän med någon för sådant kan bita en extremt surt i häcken, framför allt i Skåne där nästan ”alla känner alla” i mina hästkretsar.
Jag har bytt tränare x gånger, anlitat flera olika veterinärer osv men skulle aldrig drömma om att skriva något negativt om en namngiven person.
Jag känner till stallägare som jag anser vara totalt olämpliga som just detta utifrån vad jag sett och hört andra berätta men samma där; jag kan privat avråda andra från att stalla upp sina hästar där men skulle aldrig skriva en massa offentligt.
Jag är tacksam över alla fina kontakter jag har kvar i alla möjliga sammanhang, inom hästeriet framför allt och att jag tex nu har Nilo som barnpassare åt Vicke beror ju enkom på ”kontakter”.
Jag har fått ett jättefint erbjudande om en ny sällskapshäst av en person jag inte träffat på säkert 10 år men då hade vi viss kontakt och uppenbarligen måste jag ha gjort ett vettigt intryck eftersom hen kom med sitt förslag.
När jag trodde att jag kanske skulle behöva köra B till klinik hörde jag av mig till en fd stallägare och undrade om Vicks kunde stå i en hage hos henne över dagen och fick omedelbart ett jakande svar.
Jag kan ge hur många exempel till men summan av kardemumman är att jag aldrig tror att man ångrar sina kontakter (så vida de inte vill utnyttja en på olika vis) men däremot är väldigt tacksam över dom när de behövs.
Det är viktigt att aldrig bete sig dumt eller att ”kasta skit”.
Man tycker inte alltid lika, men man behöver inte ” skrika ut det”. Finns ju fler sätt att hantera saker än hur just jag vill ha det och det som fungerar för en person kan vara bra för just denne, men inte passa mig.
Min pappa sa alltid, ” stäng inga dörrar” man vet aldrig om du behöver komma tillbaka i en annan situation.
Summan av kardemumman, rätt var det är behöver man hjälp. Är man då själv en hjälpsam och ödmjuk person är det lättare att man får hjälp tillbaka.
Instämmer helt. Klok pappa!